Mordet på Ingrid Palmqvist 1972
Enligt gärningsmannen så hade han fått 5800 kr för ett jobb han utfört. De pengarna hade han förvarat i ett skåp i lägenheten. När hans fästekvinna Ingrid Palmqvist inte kom hem på natten den 29:e juni 1972 såg han att nyckeln till skåpet inte var där den skulle vara så han bröt upp skåpet och kunde se att hans pengar var borta. Morgonen efter, den 30:e juni, så åkte GM till Ingrids arbetsplats för att konfrontera henne om pengarna.
Enligt GM så stod han innanför porten på hennes arbetsplats när han såg henne komma med en annan man i en bil. De kramades och kysste varandra. Innan Ingrid gick in i porten till jobbet så hörde han Ingrid ropa ”Ring mig i kväll, älskling” till mannen.
När Ingrid kom innanför porten och såg sin fästman så börjar hon skrika ”Va fan har du här att göra? Försvinn.” Ingrid fortsatte in till sin arbetsplats och GM följde efter. Han ville prata med henne men hon fortsatte att skrika. Gärningsmannen slet åt sig Ingrids handväska för att leta efter pengarna men när inte fann några så svartnade det för han och enligt eget utsago så vaknade han till när han satt på knä över Ingrid och ströp henne. Hon var då blåsvart i ansiktet och sen så svartnade det igen för GM.
När gärningsmannen vaknar till igen så ligger Ingrid död. Han tar då och drar in hennes kropp i ett annat rum i lokalen, drar ett snöre över hennes hals som han drar åt och knyter till. GM döljer sen kroppen under ett par säckar och lämnar arbetsplatsen.
Enligt gärningsmannen så minnas han inget förrän han vaknar upp på en båt på väg till Helsingfors. Han ringer då till sin son/dotter (olika info finns) och berättar vad som hänt. Sonen/dottern kontaktar sen polisen som gör en husrannsakan i kvinnans lägenhet men de finner inget. GM kommer hem till Stockholm igen på söndag kväll och berättar då vart kroppen finns.
Den 23:e oktober 1972 så döms gärningsmannen till sluten psykiatrisk vård av Stockholms tingsrätt. Enligt vad GM säger till Fib aktuellts journalist så var han knappt på Beckomberga innan han skrevs ut. Dagen efter han kom dit, på onsdagen, så möte han dr Rössel som sa att ”om ni är snäll så är vi snälla”. Fredagen efter så fick GM lämna Beckomberga och behövde bara infinna sig tre korta tillfällen för att hämta papper. GM blev officiellt försöksutskriven 17:e januari 1973.
Journalisten Anders Hasselbohms reportage om brottsfallet och ”vården” som publicerades i Fib aktuellt nr 4 1974 är ett väldigt intressant dokument på dåtidens galenskap där mördare kunde dömas till psykiatrisk vård som de kunde lämna efter en väldigt kort tids ”vård”.
Stort tack till svenskamordfall som har hjälpt till med bakgrundsinformation.



Lämna en kommentar