Södermannen, fönstermannen och hagamannen (70-talet) är några av de ”smeknamn” som en av Sveriges värsta våldtäktsmän, John Walentin Svahlstedt, har fått via media under de dryga 40 år som han har våldtagit kvinnor och barn. Mitt intresse för gamla herrtidningar kommer ifrån en P3 dokumentär om Södermannen och jag har tidigare publicerat två intressanta artiklar (offren berättar, södermannen) om han på hemsidan som jag verkligen kan rekommendera att man läser, speciellt ”södermannen” artikelserien.
I Lektyr nr 43 1982 så publicerar journalisten Jörgen Einestad en artikel om fallet och där fyra av offren berättar om deras upplevelse.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Knut Sund skriver om mordet på Selma Dahl i Veckans brott nr 29 1973. 80-åriga Dahl blev mördad natten den 24:e augusti 1971 i sitt hem i Lima med knivhugg i hjärtat. Ett brott som än idag är olöst fast enligt vissa polisiärt uppklarat. Det finns en del nyare artiklar som tas upp i flashback-tråden om fallet som jag kan rekommendera.
(Tryck på bilderna för att få en högupplöst version att läsa)
Fredag den 30e augusti 05 på morgon satt sig 71-åriga fiskaren Ragnar Nilsson i sin eka. Under Stäketbron så ser han något vitt som flyter omkring men han tänker inte så mycket på det då många slänger bråte omkring vattendragen. Men när han åker tillbaka efter vittjat nätet så åker han närmare och ser ett par ben och ett kvinnohuvud. Herr Nilsson styr ekan till stranden och ringer till polisen från Stäket järnvägsstation.
Ganska snart så kan polisen identifiera offret som en Berit Nilsson, en 29-årig kvinna som bor tillsammans med sin mor och 24-åriga broder i en villa i Älvsjö. Berit hade spår av slag i ansiktet och hade blivit strypt till döds. Strax innan mordet så hade hon haft sexuellt umgänge.
Många av Berits vänner hade flyttat från Älvsjö när de växte upp så hennes bekantskapskrets var inte så stor. Hon hade en manlig bekant, Lasse, som bodde i Farsta som hon ibland träffade. Torsdag den 29e augusti runt kl 17-18 så ringde Berit till Lasse och kollade om hon kunde hälsa på. Det gick bra. Men när väl Berit kom till Lasse, någon gång mellan 22-22:30, så hade det blivit för sent då Lasse skulle upp tidigt dagen efter för att jobba. Efter diskuterat några minuter i dörröppningen så sa Lasse att de får träffas någon annan dag och Berit gick därifrån.
Det finns en del vittnen som kan sett något, speciellt några uppe på Stäketbron. En grå VW-buss hade sett på bron och även kring området innan och efter. Trots ett par misstänkta (t ex en 37-årig taxichaufför och en 29-årig stockholmare) så har polisen inte hittat Berit Nilssons baneman och mordet preskriberades 1993.
Journalisten Lars Jonsson publicerade en artikel om fallet i Fib aktuellt nr 27 1970.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version som ni kan läsa)
14 år senare (16 år efter mordet) så tar journalisten Tom Berg fallet i Veckans brott nr 8 1984 under serien ”En mördare går lös – Olösta svenska fall”.
Det finns så klart en tråd på Flashback om fallet med en del intressant information.
1961 så är Ulla Persson en 25-årig ung tjej som bodde hemma hos sin mor som nyligen blivit änka. Hon jobbar på ett kontor och brukar gå ut på kvällen och dansa på den mycket populära dansrestaurangen Lorry i Sundbyberg. Den 15:e december 1961 så gick Ulla till Lorry som vanligt men hon kom aldrig hem igen. När henne mamma märkte att Ulla inte kommit hem så anmälde hon henne som försvunnen den 16:e december.
Men det skulle dröja tills den 8:e mars 1962 innan Ulla Persson hittades av interner från Uppsala som fann henne när de hade skogsarbete i Billby utanför Sigtuna. Hon var mördad och fastfrusen i snön.
Mordet på Ulla Persson är ett klassiskt fall som det finns mycket skrivet om. Till exempel så tar Leif GW Persson upp fallet i Veckans brott 2011 och det finns en hel del matnyttigt i flashback-tråden om fallet.
Tidigt i fallets historia så publicerade Kriminaljournalen en tvådelad artikelserie om fallet i nr 23 och 24 1962.
Kriminaljournalen nr 23 1962
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Den 7:e mars 1982 så fann man Lars Johansson, även kallad ”Skåne-Lasse”, knivhuggen till döds utanför hans lägenhet i Farsta. Efter några veckor så tog polisen in en 28-årig prostituerad kvinna som misstänkt för mord. Men efter förhör med polisen så släpptes kvinnan fri ganska omgående. Hon var inte längre misstänkt för mord eller dråp, utan man ansåg att hon hade handlat i nödvärn.
I Lektyr nr 24 samma år så berättar den 28-åriga kvinnan sin historia till journalisten Svante Lidén. Om hur Skåne-Lasse tjatat med henne till hans lägenhet, hur han efter flera groggar varit hotfull när han ville ha sex med henne. Och hur det gick till när hon knivhögg han till döds.
Hade varit intressant och veta hur det gick för henne sen. Om hon lyckades bli drogfri eller ej.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Nick Ore skriver i Kriminaljournalen nr 4 1979 om den brutala dödsmisshandeln av Mikael Sköld på Örnatorget i Hyltebruk den 1a september 1978.
Mikael och hans kompis Patrik, båda boende i Lidhult, var på besök i Hyltebruk med sina mopeder. Ett gäng på 10 st killar och en tjej kom fram till dem och frågade vilka de var och vart de kom ifrån. När gänget fick höra att det var från Lidhult så sa de ”Jasså, ni är från Lidhult. Men då skall ni ha på käften.” Patrik lyckades få igång mopeden och åkte iväg för att hämta hjälp av farföräldrar men Mikael hade inte samma tur. Han försökte springa ifrån gänget med de hann ikapp han och de utdelade mängder av slag och sparkar mot huvudet, rygg, ansikte när han låg på marken. Mikael skrek att de skulle sluta men en av killarna som misshandla Mikael, en 19-åring, tog fram en järnkedja med en metallklump i ena änden. Med denna så utdelade han 9 eller 10 kraftfulla slag mot Mikael tills 19-åringens kompis, en 17-årig kille sa ”sluta upp nu!”. Då var Mikael tyst och livlös. Trots att han skickades raskt till lasarettet för operation så gick inte hans liv att rädda.
Detta sorgliga fall är idag tyvärr bortglömt. Den utmärka sidan svenskamordfall tar upp att de två killarna (17 och 19 år) dömdes till sju års fängelse vardera för dråp.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Har tidigare tagit upp fallet med Eva Marianne ”Kickan” Granell. I Fib aktuellt nr 3 1966 publicerade de ett brev som mördaren Friedrich Wagners egna ord och tankar skrev från mentalsjukhuset som han satt mellan frikännandet från tingsrätten och att fallet togs upp i hovrätten. Mycket intressant läsning.
Nu till kriminalreportern Åke Wilhelmssons (läs även Wilhelmssons inblandning i skandalboken om SVT, kryss i rutan) artikel från Lektyr nr 43 1968. Det är en intressant text med bra bilder från en som följde och rapporterade från fallet när det skedde. Wilhelmsson berättar en del ny information (i alla fall för mig), till exempel innan dådet när en kvinna som Wagner sällskapat med gjorde slut så kommenterade Wagner detta i sina anteckningar med: ”Akta er kvinnor, för min hämnd, ni är arroganta och överlägsna. Hos vem som helst kan jag ta mig in, bedöva er, förgå mig mot er och föra bort er kropp.”
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Nu kan jag glädjande nog presentera en ny artikel om en personlig favorit, Ingvar Hamnell. Har ni inte läst artikelserien om skojaren Ingvar Hamnell fantastiska liv som Fib aktuellt publicerade 1972 så gör det bums!
I slutet av artikelserien 1972 så berättades att Hamnell nu satsade på sin nyöppnade porrklubb Ateljé intim i Jönköping. Journalisten Bo Ahlqvist skrev en ny artikel i tidningen Se nr 13 1976 om Hamnell. Det visade sig att hans karriär inom porrbranschen var fylld med lika mycket skojerier och blåsningar som tidigare.
I Jönköping så fick Hamnell nya smeknamn (förutom det tidigare smeknamnet ”skallen”, för han var en klipsk kille) såsom ”Porr-Jesus” och ”Mödoms-Messias”. Hamnell, som den obotliga skojare han var, vägrade betala hyran för sin klubb och fick öppna klubben på nya adresser varje gång han blev vräkt från förra. Efter en rundvandring av vräkningar i Jönköping så slog Hamnell sig ihop med tandteknikern Kurt Pettersson och de öppnade en mer fashionabel sexklubb i Jönköping under namnet ”Club Lord”. Stället gick visst så bra att kompanjonen Pettersson drog på sig en skatteskuld på 103 000 kr. Pettersson, som var av hederligare virke, jobbade hårt och sålde av egendom för att få ihop till skatteskulden. När han hade fått ihop skulden så lät han sig glad i hågen fotograferas med pengarna i lokalpressen. Dagen efter försvann Hamnell, som vid tidpunkten bodde hos Pettersson, till Brasilien och enligt Pettersson med pengarna.
Åter igen så går det inte att återge hela artikeln, den bör verkligen läsas rakt igenom. En fantastisk fortsättning på historien om Ingvar Hamnell och med flera helt underbara bilder. Mycket nöje.
Trycker man på bilderna så får man de ocensurerade versionerna!
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Porrmorden i Stockholm 1989 är ett klassiskt olöst fall där tre offer mördades och där kopplingen var att alla tre jobbade på porrvideobutiker.
Första mordet skedde 22 mars då en 36-årig man mördades utanför sin lägenhet när han var på väg till sin arbetsplats, en porrbutik på Birger Jarlsgatan.
Andra mordet skedde 2 maj då en 47-årig man som jobbade på en porrvideobutik på Birger Jarlsgatan, blev brutalt knivmördad.
Tredje mordet skedde 20 december. Polisen får ett anonymt samtal att det ligger en person i en blodpöl på porrvideobutiken Lunda video på Lundagatan 31. När polisen kommer dit ser de en 28-årig anställd ligga död på golvet.
Morden är väldigt omtalade och det finns mängder av information kring det, bland annat Veckans brott med GW, Brott och straff av AB, podcast, tidningsartiklar, bloggar och flashback. Mer finns att söka om man är intresserad. Kriminaljournalens artikel i nr 1 1990 har en hel del intressant information men framförallt så har den flera riktigt intressanta bilder av fotografen Per-Olof Sännås från brottsplatserna. En varning, trycker man på den första bilden så får man den ocensurerad!
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
Hans Melin var en 62-åriga kriminalkommissarie som tidigare var en av Säpos bästa hemliga poliser. Han hade varit livvakt åt t ex Eisenhower, Indonesiens premiärminister Sukarno, drottning Elizabeth mfl när de varit på statsbesök. Men på grund av en allvarlig händelse 1964 där han skadades för livet (han fick använda käpp efter detta), så tog livet en vändpunkt. Han fick byta tjänst och jobbade bland annat 9 år som chef för utredningstjänsten som hade hand om asylärende, uppehållstillstånd och arbetstillstånd.
Sedan februari 1978 var Hans Melin tf chef vid utlänningsroteln. En lördagskväll i mars 1978 så tog två män, som var rätt ”runda under fötterna”, en taxi från hotell Sheraton i Stockholm. Ena mannen var Hans Malin och den andra var en mörkhyad man som talade fransk. Otroligt nog så var taxichauffören en invandrare från ett nordafrikansk land som vid flera tillfällen träffat Melin när chauffören sökte uppehållstillstånd. Chauffören häpnar när han hör den mörkhyade mannen på franska fråga Melin om ”han kan skaffa fram mer hemligt material om irakiska flyktingar”.
Dagen efter så ringer taxichauffören till Säpo och berättar vad han hört. Säpo-mannen ansåg det var ”otrolig uppgifter” och de skulle undersöka det närmare. I augusti 1978 så börjar Säpo skugga Hans Melin och den 4:e februari 1979 så anhölls han vid ett gripande på Sveavägen 82 där Melin hade ett möte med en irakisk diplomat (namn Abu Haidar enligt wikipedia).
Ett intressant fall som jag tidigare inte visste någonting om. Melin (enligt wikipediasidan) dömdes till 4 år fängelse i tingsrätten och det sänktes till 3 år vid hovrätten. Melin dog sen 11:e april 1993. Journalisten Gunnar Norrléen skriver om fallet i Lektyr nr 8 1979.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Herrtidning 