Södermannen, fönstermannen och hagamannen (70-talet) är några av de ”smeknamn” som en av Sveriges värsta våldtäktsmän, John Walentin Svahlstedt, har fått via media under de dryga 40 år som han har våldtagit kvinnor och barn. Mitt intresse för gamla herrtidningar kommer ifrån en P3 dokumentär om Södermannen och jag har tidigare publicerat två intressanta artiklar (offren berättar, södermannen) om han på hemsidan som jag verkligen kan rekommendera att man läser, speciellt ”södermannen” artikelserien.
I Lektyr nr 43 1982 så publicerar journalisten Jörgen Einestad en artikel om fallet och där fyra av offren berättar om deras upplevelse.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Knut Sund skriver om mordet på Selma Dahl i Veckans brott nr 29 1973. 80-åriga Dahl blev mördad natten den 24:e augusti 1971 i sitt hem i Lima med knivhugg i hjärtat. Ett brott som än idag är olöst fast enligt vissa polisiärt uppklarat. Det finns en del nyare artiklar som tas upp i flashback-tråden om fallet som jag kan rekommendera.
(Tryck på bilderna för att få en högupplöst version att läsa)
Nu kan jag glädjande nog presentera en ny artikel om en personlig favorit, Ingvar Hamnell. Har ni inte läst artikelserien om skojaren Ingvar Hamnell fantastiska liv som Fib aktuellt publicerade 1972 så gör det bums!
I slutet av artikelserien 1972 så berättades att Hamnell nu satsade på sin nyöppnade porrklubb Ateljé intim i Jönköping. Journalisten Bo Ahlqvist skrev en ny artikel i tidningen Se nr 13 1976 om Hamnell. Det visade sig att hans karriär inom porrbranschen var fylld med lika mycket skojerier och blåsningar som tidigare.
I Jönköping så fick Hamnell nya smeknamn (förutom det tidigare smeknamnet ”skallen”, för han var en klipsk kille) såsom ”Porr-Jesus” och ”Mödoms-Messias”. Hamnell, som den obotliga skojare han var, vägrade betala hyran för sin klubb och fick öppna klubben på nya adresser varje gång han blev vräkt från förra. Efter en rundvandring av vräkningar i Jönköping så slog Hamnell sig ihop med tandteknikern Kurt Pettersson och de öppnade en mer fashionabel sexklubb i Jönköping under namnet ”Club Lord”. Stället gick visst så bra att kompanjonen Pettersson drog på sig en skatteskuld på 103 000 kr. Pettersson, som var av hederligare virke, jobbade hårt och sålde av egendom för att få ihop till skatteskulden. När han hade fått ihop skulden så lät han sig glad i hågen fotograferas med pengarna i lokalpressen. Dagen efter försvann Hamnell, som vid tidpunkten bodde hos Pettersson, till Brasilien och enligt Pettersson med pengarna.
Åter igen så går det inte att återge hela artikeln, den bör verkligen läsas rakt igenom. En fantastisk fortsättning på historien om Ingvar Hamnell och med flera helt underbara bilder. Mycket nöje.
Trycker man på bilderna så får man de ocensurerade versionerna!
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Hirant Selikman var en 39-årig pizzeriaägare som var en inbiten spelare som sågs ofta på illegala spelklubbar i Stockholm. Selikman var skicklig och vann rätt stora summor pengar. Under hösten 1977 och fram tills nyår samma år så hade han stora framgångar. Speciellt på en klubb på Apelbergsgatan som drevs av två turkar, Mahmut Cinkitas 32 år och Bekir Ünsall 25 år.
Dessa två herrar hade ett horn i sidan till Selikman. Inte nog med att han vunnit en massa pengar av dem, han hade även plockat en massa pengar av stamkunder som har börjat leta sig till andra klubbar. En kväll i mitten av januari 1978 så blev det riktigt hotfullt mellan Selikman och Cinkitas. Det slutade med att Cinkitas bad om ursäkt, men inombords så kokade han av ilska.
Några dagar senare, den 21:a januari, så kom Cinkitas, Ünsall och Ünsalls flickvän Anna-Lena till Selikmans pizzeria och sa att det blev fel förra gången och de ville bjuda Selikman på fest hos Anna-Lena. De skulle till och med fixa en snygg tjej till Selikman. Han nappade direkt, stängde pizzerian och följde med dem. Det var den sista gången någon såg Selikman vid liv.
Den 6:e februari 1978 så gör Selikmans bror en anmälan hos polisen att Selikman är försvunnen. Brodern tror att han har blivit rånmördad. Polisen startar en utredning och börjar fråga runt bland Selikmans bekantskapskrets, bland annat Cinkitas och Ünsall, men ingen visste något och polisen hade inga ledtrådar att gå vidare med. Så tills vidare så låg fallet kallt. Det skulle dröja till kring årsskiftet 1979-1980, när både Göteborg och Stockholmspolisen gjorde krafttag kring den turkiska heroinmaffian som Cinkitas och Ünsalls namn skulle dyka upp. De hade mars 1979 smugglat in ca ett halvt kilo heroin till Sverige. Det var under förhören med en inblandad som Selikmans öde skulle komma fram.
Selikman hade blivit lurad till en lägenhet vid Granängsringen i Bollmora där han trodde att det var en fest. Men det som väntade på han var tortyrliknande misshandel samtidigt som Cinkitas och Ünsall ville veta vart han gömt alla sina pengar. Selikman vägrade ge dem pengarna trots den våldsamma misshandeln och det hela avslutades med ett rep kring halsen och en morakniv rakt i hjärtat på Selikman.
Ett par dagar efter mordet så fraktar gärningsmännen kroppen till en bil och började planlöst åka runt för att se vart de kunde dumpa Selikman kropp. Till slut fann de en avloppsbrunn bara några meter från vägen vid Broby gård söder om Trosa. Den 22:a mars 1980 så kunde polisen under en vallning med Cinkitas, finna kroppen efter Hirant Selikman. I rättegången sommaren 1980 så dömdes Mahmut Cinkitas till livstids fängelse och Bekir Ünsall till 12 års fängelse och livstids utvisning.
Bo Ahlqvists reportage i tidningen Se nr 37 1980 om detta fruktansvärda mord är utmärkt och är väl värd att läsas rakt igenom.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Benny Rudarp samlade ihop flera våldsamma rån och två mord som skett i Göteborg i början av 1985 under rubriken ”Göteborg – en stad i skräck!” i Lektyr nr 18 1985.
Strax efter klockan 21:00 den 10:e mars 1985 så fann man den 40-åriga videohandlaren Christer Persson mördad i lagerrummet till videobutiken Satellit video på Värmlandsgatan. Enligt artikeln så visste inte polisen först om Christer hade dött av misshandel eller av skottskador, men efter undersökningen så kunde de fastslå att offret dog av skottskadorna. Enligt polisen så kan man inte utesluta ”…hämnd av något slag”. Enligt obekräftade rykten i flashbacktråden så handlade mordet om en skuld. I Göteborgsposten 28/6 2010 så tar man upp fallet att det fortfarande är olöst och ett av de sista mordet som preskriberas innan man tog bort preskriptionstiden på mord. Delar av artikeln kan man läsa här.
Senare i artikel så tar Rudarp upp mordet på 51-åriga taxichauffören Bertil Simonsson som skedde söndag den 17:e mars 1985. Tre stycken drogpåverkade (hasch, alkohol, LSD) personer, en 17-åring, en 18-åring och en 19-åring beställde en taxi sent på natten. Nordisk kriminalkrönika 1986 beskriver att efter en tur till centralstationen för att hämta hasch från ett förvaringsskåp så åkte de vidare mot Gunnilse där offret blev rånmördad med fyra skott, varav ett var ett dödligt nackskott. Ett par dagar senare, onsdag den 20e mars, så ringde 18-åringen till sin fästmö och hotade att skjuta henne samt berättade att han och hans två vänner häromdagen rånat och skjutit en taxichaufför. Fästmöns moder ringer polisen som direkt kollar upp med taxibolaget som meddelandet att de saknade en chaufför, Bertil Simonsson.
Då alla tre gärningsmännen var kraftigt påverkade så var det svårt att veta exakt hur dådet gick till. I slutändan så dömdes 17-åringen för det dödliga nackskotten till 8 års fängelse, 18-åringen dömdes för mordförsök (han sköt offret flera gånger), rån, grovt rån mm till 6 år fängelse och 19-åringen dömdes för grovt rån till 4 år fängelse.
Vid begravningen av Bertil Simonsson så deltog 504 st taxibilar i en manifestation mot det meningslösa våldet och sakta rullade genom centrala Göteborg.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Jag har i ett tidigare inlägg postat en artikel från Veckans stopp 1982 av kungen av kriminaljournalistik Bo Ahlqvist. Denna gången så postar jag en tidigare artikel från Lektyr nr 22 1980, som kom strax efter mordet. En fördel med Lektyrs artikel är att den är mycket närmare gärningen, och ger polisens syn på fallet strax efter morden. Fördelen med artikeln från Veckans stopp är att den är publicerad två år senare och kan ge nyare information som kommit fram och avfärda tidigare information (t ex teorin om en rånmord).
För oss som är intresserad av fallet så kompletterar de varandra. Denna artikeln har flera intressanta bilder och lite mer information vad Ann-Louise och Mia gjorde innan de blev mördare. Så klart så finns det en tråd om fallet på flashback där information om en holländsk seriemördare Koos Hertogs som var misstänkt för fallet kommit upp. Möjligheten finns absolut att han mördade svenskorna men med tanke på att han samtidigt som han erkände sina andra mord så erkände han inte morden på svenskarna. Om han var skyldig, varför erkände han inte de också? Oavsett, ett intressant fall som vi nog kommer tillbaka till i framtiden.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Den klassiska herrtidningen Lektyr släppte 1982 en ny ”systertidning”, Lektyr krim. I första nr så publicerade de en artikel om jakten efter Lars-Inge Svartenbrandt och hans kumpan Benny Lilja 1979. Svartenbrandt och Lilja var på rymmen från Hallanstalten och efter en misslyckad indrivning av en skuld, där två män mördades, så valde de att råna postkontoret på Döbelsngatan i Stockholm iklädda John Travolta och Elvis Presley masker.
Under flykten så avlossades 19 skott rakt in i en polisbuss, där tre poliser skadades. Efter skottlossningen försökte Svartenbrandt och Lilja gömma sig och tog då 7 personer som gisslan. De släpptes ganska snabbt och gärningsmännen lyckades åka till Göteborg, men där de snart blev tagna av polisen.
Mycket har skrivits, filmats och diskuterats kring fenomenet Svartenbrandt i allmänhet och detta dådet i synnerhet. Jag kan rekommendera P3 Dokumentärs program om Svartenbrandt och TV4s Brottsplats Sverige program om rånet på Döbelsngatan och händelserna efteråt. Lektyrs artikel innehåller främst en del intressanta bilder som kompletterar dessa program. Svartenbrandt är rubrikernas man och det är främst han fokuset ligger på. Jag kommer återkomma i veckan med en artikel om hans kumpan Benny Lilja. Tills dess, mycket njutning av Lektyr Krims artikel.
Jag har tidigare tagit upp mordet på Johannes Keskkola och Solvein Hast i ett inlägg här. Det tidigare inlägget baserar sig på tre artiklar i Fib aktuellt nr 40 till 42 1972.
Dagens blogginlägg baserar sig på en artikel från Fib aktuellt nr 28 1974, där historien utvecklar sig ännu mer. I artiklarna från 1972 berättade Ronald Engström att en kompis, den 38-åriga (1974) Sten Höglund både mördade Solvein Hast och Johannes Keskkola. Enligt artikeln i nr 28 1974 så dömdes Sten Höglund till 12 års fängelse för mordet på Johannes men friades för mordet på Solvein.
En ny uppgift är att en 26-åring tar på sig mordet på Johannes och hävdar att Sten Höglund sitter oskyldigt dömd!
Jag har hittills inte funnit någon information att domen mot Sten Höglund ändrades men det är inte omöjligt att jag återkommer i detta fallet om mer kommer fram i någon gammal tidning. Tills dess, här är artikeln från Fib aktuellt nr 28 1974.
Ännu ett ”bortglömt” fall från Mr Herrtidnings samling. Denna gången kommer artikeln från tidningen Se nr 15 1970. Det tar upp fallet med en 26-årig juriststudent som natten mellan lördag den 4:e och söndag den 5:e april skrek till några ungdomar utanför puben profeten i Uppsala: ”Revolutionen är kommen! Svara om ni står på höger eller vänster sida annars skjuter jag er”. Gärningsmannen avlossade mängder av skott med sin k-pist och han skadade 6 personer varav 3 allvarligt.
Artikeln publicerades 4 dagar efter dådet så det står inget om vad som hände sen. Enligt flashbacktråden om dådet så dog 1 person (möjligen 2) senare av sviterna från skottlossningen. Tyvärr så finns det dåligt med information på nätet om fallet. Det har funnits en kort video på unt.se, ”Storytellers: skotten mot profeten” men länken är död idag. Det är möjligt att jag återkommer till detta fallet i framtiden då det finns en ganska stor chans att det finns fler artiklar i min samling om detta vansinnesdåd. Tills dess, här är Anders Fröbergs artikel från Se nr 15 1970.
Fib aktuellt publicerade i en artikelserie i nr 40 till nr 42 1972 en intervju med en Roland Engström som för tillfälle var på rymmen från långholmen. Enligt Roland så var han med när en kompis ströp ihjäl Solvein Hast den 14:e december 1971. Drygt en vecka senare, den 23:e december, så bevittnade Roland samma gärningsman mörda den 56åriga Johannes Keskkola under avrättningsliknande former i dennes bostad på borrvägen 8 i hägersten. Strax efteråt, den 30:e december, försökte samma gärningsman mörda Roland med flertalet knivhugg men misslyckades och Roland överlevde och valde att berätta det han visste om brotten till polisen.
Vad jag förstår så är mordet på Solvein Hast fortfarande olöst, vilket får mig att undra om Rolands vittnesmål inte var tillräckligt eller om han drog tillbaka vittnesmålet senare? Och vem var personen som Roland pekade ut till de båda morden och mordförsöket på han själv? Oavsett så är det en intressant artikelserie som innehåller en hel del bra bilder.
Fib aktuellt nr 40 1972 Fib aktuellt nr 41 1972 Fib aktuellt nr 42 1972
Herrtidning 