Herrtidning

Något som jag själv är väldigt intresserad av är censur av ord, musik, film etc. Jag är helt emot censur. Det har inget i ett demokratiska land att göra. Därför är det lite av en julafton att läsa en gammal gedigen artikel från (Scandinavian) Film & video nr 2 1984 som tar upp problemet med film och videocensuren när videon var ny. Det jag inte kan förstå är de personer som skrattar åt alla dumheter om att censurera hårdrock, videofilmer, TV-spel etc från förr men som själva vill censurera eller stoppa något idag. Lär ni er inget av historien? Folk kommer skratta åt ER i framtiden.

Artikeln börjar med vårt grannland Danmark som avskaffade vuxencensuren redan 1969. Danska politiker, kriminologer, filmkritiker, mfl berättar enhälligt till journalisten Olle Grönstedt att de bara sett fördelar att inte ha en vuxencensur. Verkligen uppfriskande åsikter.
Sen tar man upp det nya förslaget från yttrandefrihetsutredningen om en ny yttrandefrihetsgrundlag som Grönstedt anser inte är en förbättring utan snarare tvärtom. En kul detalj är när Film & video frågar svenska filmdistributörer vad de anser om censuren.

Efter det så gör journalisten Margareta Artéus en intervju med chefen för filmcensuren i Finland, Jerker Eriksson, som framför samma logiska problem när de talar om ”måste” med viss censur.
Jan Larsson (The Resurrection of Michael Myers 1 & 2, Sex, lögner och videovåld) tar upp på två sidor om problemet med videobolag som klipper filmer själva, bland annat från censurkort från Statens biografbyrå men som ibland blandat ihop korten och filmen fel.

Avslutningsvis så går F&V igenom GeBefilms kamp att få igenom filmen Death weekend.
Jag avslutar denna texten med kommentaren från Berl Kutchinsky, kriminolog vid Köpenhamns universitet från början av artikeln:
”Förbundsmänniskan är offer för en magi. Bara man skapar en lag så är problemet löst, tror man. Samma magi som strutsen är offer för, när den sticker huvudet i sanden och tror att den inte syns.”

I artikeln om GeBefilms kamp att få igenom Death weekend står det om Olle Grönstedt artikel i Film & video nr 6 1982, så jag lägger till den här som en liten bonus.

This entry was posted on 2022/02/06 at 14:11 and is filed under Film with tags 1984, Censur, Death weekend, Film & Video, Olle Grönstedt, Svenska filmcensuren, Videovåld. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.