Stickan, en kassaskåpssprängare av den gamla skolan, blir intervjuad av journalisten Per Bäckman i Lektyr nr 5 1982. Där berättar Stickan om stötar han gjort med kollegor som ”fräcka Fredrik” och ”Putte kilas” samt de bra poliser som Stickan mött under sin karriär som Nisse Husman och Kurre Hjelm. Till exempel så berättar Stickan om ”en gång stack jag och Putte Kilas iväg till Skene […] vi hade ett tips om att det skulle finnas massor med stålar på en firma där just den dagen, det var avlöningspengar till knegarna. Vi fixa’ dynis och hattar och drog iväg. Vi knalla in och blåste pytsen. Och vet du vad vi hitta? Sju kronor i kontanter och 36:50 i frimärken. Dom djävlarna hade gått över till torsdagslön. Och vi kom natten mot fredagen.”
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Jag kan även rekommendera denna två-delars artikeln hos Skarn om en annan gammal dynamitard.
26-åriga ”Hasse”, 21-åriga ”Berra” (båda fingerat namn) och den 21-åriga Dag Rickardsson bor på samma gata i Hagsätra i Stockholm och de har känt varandra så länge de kan minnas. Fredag den 15:e november 1974 så samlades de tre hos Hasse som fortfarande bodde hemma hos sina föräldrarna. Denna kvällen så hade föräldrarna åkt ut till stugan så de tre kompisarna var ensamma i lägenheten. De drack mellanöl, lyssnade på musik och snackade om allt möjligt.
I Hasses rum så hängde det olika vapen på väggen. Dag tog ner en pistol från väggen och satt och lekte med den, snurrade på trumman, medan de tre snackade. När Hasse gick till köket för att hämta en öl i kylskåpet så smög Dag efter han och ropade ”upp med händerna” med pistolen i ena handen. Då tar Berra ner en annan pistol från väggen, en ollonpistol köpt från Hobbex som Hasse hade borrat upp, och smyger sig på Dag för att ”avväpna” han och ”rädda Hasse”. När Berra står bakom Dag i hallen och ropar ”drop your gun” så går pistolen av och Dag sjunker ner tyst på hallgolvet. Det rinner blod från ett hål vid örat. Berra känner att Dag fortfarande har en puls och ringer efter ambulansen på 90 000. Hasse, kanske av panik, slängde ut alla vapen de haft från balkongen ner i skogen nedanför.
Väl inne på sjukhuset så opererades Dag men efter två dagars intensivvård så avled han av sina skador. Redan på lördagen efter skottet så anhölls Hasse och Berra av polisen. I förhören så berättade de att allt var ett misstag, att det inte fanns något groll mellan dem och det var en lek som spårade ut. De blev tills slut trodda av polisen och åklagaren åtalade de för grovt vållande till annans död. Tyvärr så har jag inte lyckats få fram vad de dömdes för eller deras riktiga namn. I Fib aktuellt nr 25 1975 så berättar de sin historia för journalisten Björn Ahlinder. Fib aktuellt beställde även samma pistol, gjorde samma ändring som Hasses och provsköt vapnet med råtthagel. En kula trängde igenom en cm i en bräda på två meters håll. Hobbex grundare, Jan-Ove Nilsson, sa till Fib aktuellt: ”Det här vapnet är i sitt försäljningsskick helt ofarligt. Vi kan inte hjälpa att klåfingriga människor gör ändringar”.
Stort tack till Svenska mordfall för bakgrundsinformation om fallet.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Fallet Sven Sjögren som försvann från sitt hem i Lummelunda på Gotland i oktober 1972 är ett välkänt fall. Podden Kalla fall har en riktigt bra och djup genomgång av fallet och även utgrävningar har gjorts för att hitta Svens kropp. Fallet är väl diskuterad i en massiv tråd på flashback.
1974 så intervjuar journalisten Åke Borglund den misstänkta gärningsmannen som i media kallades för ”bulvanen”. Artikeln publiceras i tidningen Se nr 48 1974.
Bulvanen säger till Se ”Det må vara att jag är en vild jävel. Det har väl vart lite svartbyggen, checkgrejer och vilda fester. Jag tycker om att leva och ha roligt. Men nån mördare är jag inte!”
När Bulvanen kom hem på permis så låg det en tullkryssare och dragade utanför hans strand. Enligt han så var det ett försök till psykning men ”mej kunde dom inte knäcka. Jag är stark, starkare än kommissarie Hoas. Han har blivit tio år äldre sen Sven Sjögren försvann. Om jag tagit livet av gubben så hade jag väl inte varit så satans dum så jag tippat honom precis utanför mitt eget hus. Trodde polisen lärt känna mej bättre än så under den tid vi hade äran att umgås…”
Angående Björn Adolfsson försvinnande sa Bulvanen till Se ”Vad jag inte begriper är att Björns försvinnande hölls hemligt så länge. Björn var inte en sån som går och dränker sig frivilligt. De anonyma brev som polisen får om Björn måste det vara någon galning som skriver. Själv satt jag i fängelse när Björn försvann. Anonyma brev? Visst kan jag skriva men sånt skit sysslar jag inte med.”
Bulvanen sa även att ”Sven skulle aldrig kunna hålla sig undan. Han är för lätt att känna igen, stor och kraftig och stark som en björn. Han är ingen sån som blir nerknackad på Centralen, om han nånsin kom till Stockholm. Han skulle bara ruska på skallen och ge igen utav helvete.”
Bulvanen: ”Det perfekta brottet tror jag inte finns. Jo, kanske förresten. Kanske är det för sent nu. Jag erbjöd min hjälp men polisen tackade nej och utredningen gick snett från början. Mej får ingen nån chans på nån mer gång. Bluffstopp är min bästa gren. Kommissarie Hoas blev förbannad på mej, när jag skrattade under ett förhör. Han sa: Det kommer en dag, då du slutar skratta, Larsson. Jag svarade bara: Den dagen kommer tidigare för dej, gubbe. För du är äldre än jag!”
Åke Borglund intervjuar även två av Sven Sjöbergs närmaste vänner, Thomas Jakobsson och Majken Malmquist, kommissarie Lennart Hoas samt med kriminalinspektör Fabian Andersson som leder spaningsarbetet efter Björn Adolfsson. Jag kan verkligen rekommendera att läsa hela artikeln.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
När porrlegendaren Harry ”Långt ner i halsen” Reems är i Stockholm 1975 för att spela huvudrollen i den svenska filmen Bel ami så möter han upp med journalisten Olof Lennart Praesto för en intervju. Till exempel så frågar Praesto vad som har imponerat mest på Reems under besöket i Sverige. Reems svarar ”Skåne. Inte landskapet utan det goda brännvinet. Jag dricker det som bordsdryck, till och med till kaffet. I stora kvantiteter dämpar det könsdriften, och det känns skönt för en renlevnadsman i främmande land. Det skingrar tankarna och ger kyska drömmar.”
Intervjun publicerades i Fib aktuellt nr 34 1975.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa.) OBS trycker man på andra bilden så får man den ocensurerad.
Det finns knappast något mer klassiskt svenskt kriminalfall än Hans Marmbo och träskmorden där uttrycket ”ståplats i Nybroviken” kommer från. Det finns mycket info om fallet bland annat på Flashback. Jag postar här en intressant tvådelad artikelserie från Lektyr nr 38-39 1967 där advokaten Henning Sjöström själv berättar hur han fick fallet och vad Marmbo berättade för Sjöström om dåden.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Tisdag den 29:e december 1981 så kör en gul skåpbil från ABAB med två väktare genom snöiga Sollentuna. Samtidigt så åker tre stycken män runt i en stulen röd Taunus som de parkerar en bit från PK-banken i Sollentuna. ABAB bilen är på väg till PK-banken med en jutesäck från systembolaget med ca 220 000 kr i. När skåpbilen kommer fram till banken så tar den 47-åriga väktaren Ove Westerberg jutesäcken och går mot bankentrén. Där överraskas han av 37-åriga Pineda Hernandez (Wille Rivera i artikeln) och 27-åriga Valencia Medina (Alfredo Sanchez i artikeln). Hernandez avlossar 2 st skott varav en träffar Westerberg. Medina tar jutesäcken och båda rånarna springer till bilen på Sköldvägen där den 40-åriga chauffören Iglesias Vasquez (Lucho Castro i artikeln) väntar.
Rånarna flyr från platsen men lämnar ganska snart flyktbilen vid en viadukt och byter bil till en gul Volvo 343 som de hade parkerat där innan. En major som var ute och rastade sin hund kunde se när rånarna parkerade den stulna Taunusen och kunde senare ge polisen ett bra signalement på de tre rånarna. Ett annat vittne berättade för polisen att han höll på att krocka med den gula Volvon på andra sidan av viadukten.
Ove Westerberg lever än när polisen kommer men dör tyvärr i ambulansen på väg till sjukhuset. Spåren efter rånarna försvinner efter bilbytet och utredningen står och stampar i knappt en månad innan Avis kan meddela polisen att de hyrt ut en gul Volvo till en Iglesias Vasquez. Efter kartläggning och mängder av förhör så häktas de tre männen för mord och chefsåklagaren Lennart Nilsson yrkade för livstids fängelse för alla tre. Hernandez erkänner vållande till Westerbergs död och grovt rån. Medina erkänner bara till grovt rån och Iglesias Vasquez, som polisen ansåg planerat allt, förnekande att han överhuvudtaget deltagit i rånet.
Rättegången i Sollentuna tingsrätts inledes strax före julen 1982 och domslutet kom 4/1 1983. Pineda Hernandez dömdes till 7 års fängelse, Iglesias Vasquez till 8 år fängelse och Valencia Medina till 6 år fängelse. De tre dömdes även till skadestånd på sammanlagt 226 700 kr.
I hovrätten den 25e mars 1983 så sänktes Vasquez straff till 6 års fängelse, Hernandez straff ökade till 8 år och hovrätten fastställer tingsrätten beslut om Medina på 6 års fängelse.
I Lektyr nr 3 1983 så skriver journalisten Charlie Nordblom om fallet och jag kan verkligen rekommendera att läsa igenom hela artikeln, som är mycket mer utförlig än min beskrivning. Ett stort tack till Svenska mordfall som hjälpte till med bakgrundsinformation och domslut.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Herrtidning 