Electric blue är ett klassiskt engelskt bolag som släppte många sexfilmer på video under tidiga 80-talet. Lektyrs journalist Charlie Nordblom intervjuar mannen bakom bolaget, Adam Cole, om framgången med ”hemmafruar som strippar”.

När videon kom så var det flera olika format som slogs om marknaden. JVC (Victor) hade VHS systemet, Sony hade betamax och Philips och Grundig hade video 2000. Det skapade problem i början av 80-talet där många affärer bara hade VHS, som dominerade marknaden. För kunder som hade betamax eller video 2000 systemen så var det ibland svårt att hitta butiker som hyrde ut filmer.
Men i Östersund så var det inte VHS som dominerade i början av 80-talet. Lektyrs journalist Benny Rudarp besöker videobutiken videohörnan i Östersund. Hos videohörnan så dominerar betamax, där butiken har ca 800 titlar på betamax, 650 st på VHS och 300 st på video 2000. Rudarp talar med föreståndaren Tom Jönehag om varför så är fallet. Artikeln publicerades i Lektyr nr 16 1982 under deras ”allt om video” del.
Historien om byggmästardottern Ingegerd Engfelt är både fascinerande och sorgligt. Lyssna gärna på P1 dokumentär och läst absolut Expressen och miljonarsdottern som forlorade allt .
Lektyr nr 36 1981 publicerade en liten artikel under deras ”allt om video” del om den 27-åriga Malmötjejen som satsar hela sin förmögenhet för att starta ett företag som ska tillverka kassettband och i framtiden videoband. Namnet på företaget är Track tape.
Åhh, vad är mer 80-tal är videoformatskriget? Fast denna gången är det inte mellan betamax, vhs och video 2000 utan kriget mellan film på skiva och film på band. I Lektyr’s ”allt om video” nr 34 1981 så tar journalisten Else-Marie Lundin upp kriget som även har konkurrerande format inom videoskivan. Från laserdisc-skiva till SelectaVision (CED) och VHD.
En intressant sak artikeln tog upp var en idé att Hollywood skulle hålla filmerna under två timmar för de skulle få plats på en skiva! Jag undrar hur seriös den idén var. Mycket nöje.
Ingen 50 till 70-talist lär vara förvånad att filmen som Lektyr talar om är Tobe Hoopers klassiker från 1974, The Texas chainsaw massacre . I nr 12 1982 så går journalisten Sven Klasenius igenom hur Europa film importerade den engelska utgåvan av Iver films i början av 1980 och att uthyrningen gick bra. Klasenius tar upp att filmen hade visat på ungdomsgården Fonzie’s i Stockholm, vilket skapade debatt, och hur Studio S obalanserade och lögnaktiga program om videovåld 2a december 1980 gjorde att videoföretag som till exempel Esselte hade krismöten efteråt. Detta både skapade en videoexplosionen (folk köpte videopapparater som tusan) och den långtgående debatten om ”videovåldet”, om och hur skadligt det var/är.
Så släng på Rymdimperiet på skivspelare och sätter er i fåtöljen med fredagsölen eller champisen som blev kvar efter senaste besöket på lokala korvmojen, och njut till lite nostalgi.
I början av 80-talet, när videon slog igenom, så hade alla seriösa tidningar (vilket självfallet Lektyr räknas som) sektioner i tidningen eller återkommande artikelserie med tips kring video. Vad man ska välja, vad betyder alla dessa krångliga ord som ”fast forward”, och vilka filmer som var värda att hyra.
Lektyr började med sin videosektion, ”allt om video”, i och med nr 27 1981. I det numret så ger de bland annat tips om hur man hittar rätt i videodjungeln. De har även sin första videotoppen, där favoritfilmen Stone hamnade på tionde plats.
Så njut av lite härlig videonostalgi.
I Lektyrs ”allt om video” så hade de återkommande artiklar om videohandlare i början av videoexplosionen. Något som ofta glöms bort nu för tiden är hur fort videomarknaden blev överetablerad på många ställen.
I Lektyr nr 30 1981 så tar man upp kostnaden att köpa filmer, att behöva ha samma film på flera format med mera.
I Lektyr nr 1 1982 så hälsar journalisten Per Johansson på Mats Johansson och Jan Persson som har butiken Videopunkten i Stockholm city. De lyfter också problemet med överetablering och jag gillar Mats kommentar ”Hos videopunkten springer ingen 13-åring in och får hyra porr och sadistvåld.”
Jag gillar även Mats favoritlista som både innehåller Helvetestrippen (som jag själv har på vhs, betamax, video 2000 och stolpaffisch) och storsamlaren swe-x’s favoritfilm El cid på listan.
Göteborg vill inte vara sämre. I Lektyr nr 9 1982 så besöker journalisten Benny Rudarp västkusten och Tommy Högenberg som äger Videospecialisten som är den första butiken i Göteborg som hyrde ut videofilmer. Han tar upp bland annat problemet med radiohandlare som när de säljer videobandspelare ger kunderna möjlighet att hyra filmer gratis under en längre tid. Bilden på Högenberg visar även upp flera schyssta utgåvor för oss filmnördar.
Jag avslutar detta inlägget med en artikel i samma tidning (Lektyr nr 9 1982) där journalisten Benny Rudarp hoppar in och hjälper en videobutik i Stockholm. Artikeln är mer humoristisk men den tar upp en del problem som jag själv minns. Sen så undrar jag vilken ”urtaskig italiensk deckare” Benny blir utskälld för att ha hyrt ut.
Tidiga 80-talet, vilken tid. Vi hade bara två kanaler på TVn så när videon kom så var det en revolution. Helt plötsligt var man inte bunden av SVTs skrala utbud eller den lokala biografen. Nu kunde Svensson när som helst välja vilka filmer han eller hon ville se. James Bond ikväll eller kanske Tolv fördömda män?
Ett problem var att filmbolagen inte hängde med att kunna erbjuda vad kunderna ville se tillräckligt snabbt i början av videoboomen. Det var då videopirater frodades. Jag har i två tidigare postningar tagit upp detta fenomen ( Nordens största videopirat och Videopiraternas fiende nr 1 ), läs gärna de.
Detta inlägg kommer från Lektyrs ”allt om video” nr 28 1981 där journalisten Else-Marie Ludin berättar om när filmbranschens samarbetskommitté tar hjälp av Anders Andarve (Sydsvenska videodistributören och senare mannen bakom första officiella släppet av ”Motorsågsmassakern” i Sverige) för att snoka runt bland videopirater.
Det är en fascinerande läsning om en tid när folk kunde åka till en bilverkstad och köpa en piratkopia av Superman för 600 kr! Mycket nöje.
Lektyr gjorde ett besök till Norge i nr 5 1982 för att ta tempen på deras videomarknad. Först besöker de Steinar Olsen som äger Olsens video (”Video-olsen”) i Oslo. En kort och intressant intervju om skillnaderna mellan Sverige och Norge.
Sen besöker Lektyr Rolf Gundersen som är försäljningschef på Novio A/S som är en distributör som specialiserar sig på norsk film. Mycket intressant läsning om videons barndom i Norge.
Ibland så hittar man en fantastisk artikel som man inte räknat med när jag bläddrar mina gamla herrtidningar. Som journalisten Bo Zetterlund artikel i tidningen Se nr 2 1976 om det framtida TV-skivspelaren från Telefunken, TeD (Television Electronic Disc). Ett format som annonserades redan 1970 av Telefunken och Teldec. Då kunde detta 8 tums skivsystem bara lagra 5 minuter per skiva. När formatet introducerades på tyska marknaden 1975 så hade man dubblat speltiden till 10 minuter per skiva. Mer info om formatet finns på Wikipedia. Finns även ett par intressanta videos på youtube man kan kolla på.
Artikeln har två fantastiska färgbilder från ett vardagsrum 1976. Vilken stilful matta och TV! Väldigt tidstypisk design och en intressant artikel. Mycket nöje.