Lektyr gjorde ett besök till Norge i nr 5 1982 för att ta tempen på deras videomarknad. Först besöker de Steinar Olsen som äger Olsens video (”Video-olsen”) i Oslo. En kort och intressant intervju om skillnaderna mellan Sverige och Norge.
Sen besöker Lektyr Rolf Gundersen som är försäljningschef på Novio A/S som är en distributör som specialiserar sig på norsk film. Mycket intressant läsning om videons barndom i Norge.
Jag har tidigare publicerat en artikel från Thriller – en grym film som jag kan rekommendera att man läser. Artikeln här är från Fib aktuellt nr 2 1973 där journalisten Ulla Hasselmark snackar med stuntteamet bakom Thriller – en grym film om hur de jobbar. Vi får veta att killen som gör bilkraschen är Per Hessman, en damfrisör (!) som extraknäcker som stuntman. Samma Hessman skall senare både spela en roll och vara en stuntman i Mats Helge Olssons ”I död mans spår” samt spela en roll i Olssons försvunna film The Frozen star.
En intressant sak är att journalisten skriver ”Filmgänget med Bo Vibenius som producent (regissören är av någon mystisk omständighet hemlig).” Var detta ett tidigt uttryck för Vibenius speciella beteende?
Ta ett glas varm O’boy och läs en riktigt intressant artikel kring inspelningen av Sveriges största kultfilm någonsin, Thriller – en grym film.
Två av de mest kända (och kanske ökända) svenska porrfilmer är Kärleksön från 1977 och Fäbodjäntan från 1978. Båda filmerna har en ny ung stjärna vid namn Leena Hiltunen och är regisserad av amerikanen Joseph Sarno.
Hiltunen gjorde bara två porrfilmer och intervjuades två gånger i tidningen Se 1978 av journalisten Anders S Fröberg. Första artikeln är när Kärleksön var ny och den andra när Fäbodjäntan precis haft premiär. Intressant läsning om hur Leena Hiltunen ser på filmerna och samhället. Mycket nöje
OBS! Vissa av bilderna är censurerade. Klickar man på de så får man den högupplösta OCENSURERADE bilden för att läsa. Not safe for work.
Ur Se nr 12 1978
Ur Se nr 41 1978
En liten bonus.
I Lektyr nr 47 1978 så recenserade de Fäbodjäntan som gick på bio då. Snyggt betygssystem.
1981 så slog bandet Freestyle igenom med singlar som ”Vill ha dej” och ”Fantasi” från plattan Fantasi. På turnén följde journalisten Per Svensson med och i Lektyr nr 42 1981 så publicerade han en kortare artikel om detta. Rätt lättsam artikel med en del kul bilder. Mycket nöje.
Idag, fredag den 11e februari 2022, så är Sveriges äldsta fånge 93-åriga Helmer Ljus. Helmer Ljus (som även kallades ”Ljus Helmer”) var en välkänd person från Delsbo som under 70- och tidiga 80-talet framställdes i pressen lite som en Åsa-Nisse figur som om och om igen anklagades av polisen och åklagare för hembränning och tjuvjakt.
I Lektyr nr 50 1980 så besöker journalisten Tony Carlsson Ljus i hans hem. Ljus verkar gillar att framställa sig som en skojfrisk man som är utsatt för polisen och åklagarens lögner och påhitt om han, samtidigt som jag upplever att han driver om detta. Dock så kan man redan i denna artikeln se att Ljus inte bara var en lustig Åse-Nisse filur, då senaste anklagelsen mot han inte bara var hembränning utan även att han hotat en polisen med ett hagelgevär.
”Ljus Helmers” skojfriska framtoning i pressen försvann helt 1988 i och med att Ljus dömdes till 11 års fängelse för yxmordet på Edvard Olsson natten mellan 13e och 14e januari 1988. Ljus dömdes även samtidigt för att vid två tillfällen hällt frätande ättiksyra på två sovande personer och misshandlat en kvinna. Mordet på Edvard Olsson finns det mycket pressklipp på här, väl värt att läsa.
10 år senare släpptes Ljus från fängelset och strax efter det så knivmördade han en rörelsehindrad granne 1999 i sin sängen. Denna gången så dömdes Helmer Ljus till livstids fängelse. Något som han än idag, 23 år senare, fortfarande sitter på trots flera försök att få straffet tidsbestämt. Flashbacktråden har en hel del intressant information.
Nyårsafton mellan 1973 och 1974 så hade Nationalteatern premiär för en kabaré där man driver med kändisar och myndighetspersoner. Som Lars Sjöqvist skrev i Lektyr nr 9 1974 ”Å harre jävvlar är en av de elakaste revyer som spelats i det här landet.”. Till exempel så begraver man P G Gyllenhammar, som då var verkställande direktör på Volvo, på scenen som Lektyrs fotograf förevigade på bild.
Nationalteatern skriver själv en del om revyn på sin hemsida.
Något som jag själv är väldigt intresserad av är censur av ord, musik, film etc. Jag är helt emot censur. Det har inget i ett demokratiska land att göra. Därför är det lite av en julafton att läsa en gammal gedigen artikel från (Scandinavian) Film & video nr 2 1984 som tar upp problemet med film och videocensuren när videon var ny. Det jag inte kan förstå är de personer som skrattar åt alla dumheter om att censurera hårdrock, videofilmer, TV-spel etc från förr men som själva vill censurera eller stoppa något idag. Lär ni er inget av historien? Folk kommer skratta åt ER i framtiden.
Artikeln börjar med vårt grannland Danmark som avskaffade vuxencensuren redan 1969. Danska politiker, kriminologer, filmkritiker, mfl berättar enhälligt till journalisten Olle Grönstedt att de bara sett fördelar att inte ha en vuxencensur. Verkligen uppfriskande åsikter.
Sen tar man upp det nya förslaget från yttrandefrihetsutredningen om en ny yttrandefrihetsgrundlag som Grönstedt anser inte är en förbättring utan snarare tvärtom. En kul detalj är när Film & video frågar svenska filmdistributörer vad de anser om censuren.
Efter det så gör journalisten Margareta Artéus en intervju med chefen för filmcensuren i Finland, Jerker Eriksson, som framför samma logiska problem när de talar om ”måste” med viss censur.
Jan Larsson (The Resurrection of Michael Myers 1 & 2, Sex, lögner och videovåld) tar upp på två sidor om problemet med videobolag som klipper filmer själva, bland annat från censurkort från Statens biografbyrå men som ibland blandat ihop korten och filmen fel.
Avslutningsvis så går F&V igenom GeBefilms kamp att få igenom filmen Death weekend.
Jag avslutar denna texten med kommentaren från Berl Kutchinsky, kriminolog vid Köpenhamns universitet från början av artikeln:
”Förbundsmänniskan är offer för en magi. Bara man skapar en lag så är problemet löst, tror man. Samma magi som strutsen är offer för, när den sticker huvudet i sanden och tror att den inte syns.”
I artikeln om GeBefilms kamp att få igenom Death weekend står det om Olle Grönstedt artikel i Film & video nr 6 1982, så jag lägger till den här som en liten bonus.
Söndagen 11 november 1979 så gjorde en vårdare på alkoholistanstalten Venngarn ett makabert fynd. Utmed en liten avtagsväg från länsväg 914 ca 2 km norr om Sigtuna, precis vid anstalten, så fann vårdaren 18-åriga Marina Larssons döda kropp i skogen. Det var ca 20 mil från Vingåker där Marina bott senaste 1,5 året då hon studerade till fritidsledare. Men skrämmande nog så var fyndplatsen bara några km från föräldrahemmet.
Gärningsmannen (GM) hade inte försökt dölja kroppen utan bara lagt Marinas kappa över henne. Bara några meter från kroppen så fanns hennes handväska med bland annat ID-kort och SJ biljett.
Rättsläkaren Jan Lindbergs undersökning visade att Marina strypt till döds men det fanns inget som tyder på sexuellt övergrepp eller misshandel.
I Lektyr nr 4 1980 så skriver journalisten Sven Klasenius om hur Marinas pojkvän, ”Gunnar” misstänks då de hade setts innan där de skulle ”tala ut” om förhållandet och där de gemensamt bestämde att bryta upp förhållandet. Polisen hade bara svaga indicier mot ”Gunnar” när han anhölls för mordet.
Genombrottet skulle komma när polisen gjorde en husrannsakan hos den misstänkta GM. Lägenheten var välstädad men polisens kriminaltekniker lyckades finna en några millimeter stor pappersbit på skärbrädan i köket. En senare analys visade att det var exakt samma papper som i Marinas SJ biljett. Under pappret så fanns det märke som polisen sen kunde binda till en skruvmejsel i huset.
GM hade försökt fejkat att Marina skulle tagit tåget från GM efter dem setts. Efter ha nekat till alla anklagelser så erkände ”Gunnar” dådet. Enligt den mycket informativa sidan svenskamordfall så dömdes pojkvännen till rättspsykiatrisk vård.
Ett fascinerande fall och en mycket bra artikel med flera intressanta bilder. Så häll upp helgens eldvatten of choice (grogg, whisky, öl, whatever) och läs artikeln om hur Marina Larssons mördare åkte fast.
Ibland så hittar man en fantastisk artikel som man inte räknat med när jag bläddrar mina gamla herrtidningar. Som journalisten Bo Zetterlund artikel i tidningen Se nr 2 1976 om det framtida TV-skivspelaren från Telefunken, TeD (Television Electronic Disc). Ett format som annonserades redan 1970 av Telefunken och Teldec. Då kunde detta 8 tums skivsystem bara lagra 5 minuter per skiva. När formatet introducerades på tyska marknaden 1975 så hade man dubblat speltiden till 10 minuter per skiva. Mer info om formatet finns på Wikipedia. Finns även ett par intressanta videos på youtube man kan kolla på.
Artikeln har två fantastiska färgbilder från ett vardagsrum 1976. Vilken stilful matta och TV! Väldigt tidstypisk design och en intressant artikel. Mycket nöje.
Journalisten Benny Rudarp samlade ihop flera våldsamma rån och två mord som skett i Göteborg i början av 1985 under rubriken ”Göteborg – en stad i skräck!” i Lektyr nr 18 1985.
Strax efter klockan 21:00 den 10:e mars 1985 så fann man den 40-åriga videohandlaren Christer Persson mördad i lagerrummet till videobutiken Satellit video på Värmlandsgatan. Enligt artikeln så visste inte polisen först om Christer hade dött av misshandel eller av skottskador, men efter undersökningen så kunde de fastslå att offret dog av skottskadorna. Enligt polisen så kan man inte utesluta ”…hämnd av något slag”. Enligt obekräftade rykten i flashbacktråden så handlade mordet om en skuld.
I Göteborgsposten 28/6 2010 så tar man upp fallet att det fortfarande är olöst och ett av de sista mordet som preskriberas innan man tog bort preskriptionstiden på mord. Delar av artikeln kan man läsa här.
Senare i artikel så tar Rudarp upp mordet på 51-åriga taxichauffören Bertil Simonsson som skedde söndag den 17:e mars 1985. Tre stycken drogpåverkade (hasch, alkohol, LSD) personer, en 17-åring, en 18-åring och en 19-åring beställde en taxi sent på natten.
Nordisk kriminalkrönika 1986 beskriver att efter en tur till centralstationen för att hämta hasch från ett förvaringsskåp så åkte de vidare mot Gunnilse där offret blev rånmördad med fyra skott, varav ett var ett dödligt nackskott. Ett par dagar senare, onsdag den 20e mars, så ringde 18-åringen till sin fästmö och hotade att skjuta henne samt berättade att han och hans två vänner häromdagen rånat och skjutit en taxichaufför. Fästmöns moder ringer polisen som direkt kollar upp med taxibolaget som meddelandet att de saknade en chaufför, Bertil Simonsson.
Då alla tre gärningsmännen var kraftigt påverkade så var det svårt att veta exakt hur dådet gick till. I slutändan så dömdes 17-åringen för det dödliga nackskotten till 8 års fängelse, 18-åringen dömdes för mordförsök (han sköt offret flera gånger), rån, grovt rån mm till 6 år fängelse och 19-åringen dömdes för grovt rån till 4 år fängelse.
Vid begravningen av Bertil Simonsson så deltog 504 st taxibilar i en manifestation mot det meningslösa våldet och sakta rullade genom centrala Göteborg.
Herrtidning 