I Lektyr nr 49 1967 så berättar Anton LaVey, grundare av ”Church of Satan”, att hans förbannelse över Sam Brody är skälet att Jayne Mansfield omkom tillsammans med Sam i en bilolycka 29:e juni 1967. I artikeln så publiceras även några bilder på Jayne Mansfields besök hos LaVeys lilla kyrka.
Här är en kul liten artikel från Fib aktuellt nr 18 1966 där journalisten Arne Lemberg intervjuar den stekheta gruppen Sven-Ingvars från Karlstad.
Så veva upp trattgrammofonen, lägg på Fröken Fräken singeln och läs om bland annat Sven-Erik Magnussons 40-åriga kvinnliga fan som ville ha mer än en dans från Sven-Ingvars.
Herrtidningsbloggen firar 1-års dagen med ett massivt inlägg (på fredag den 13e av alla dagar). Det handlar om ett klassiskt och mycket omtalat mordfall från 1970. Det är mordet på Ulla Höglund från Södertälje. Fallet har bland annat tagits upp av Leif GW Persson i ett program 2011 i serien sommarmord.
Kortfattat så försvann 29-åriga trebarnsmamman Ulla Höglund den 20 maj 1970. Efter ett par veckor kom ett anonymt telefontips och polisen fann Ullas kropp den 4:e juni samma år. Ullas make, Irwing Höglund, blev anhållen och anklagad för mordet. Rättegången blev väldigt uppmärksammad i media bland annat på grund av det mycket hårda tonläget mellan åklagaren Otto Meijer och Irwings advokat Olof Arvidson. Mitt under rättegången hoppar åklagaren Meijer av och åtalet mot Irwing lades ner.
Ingen har dömts för mordet och det preskriberades 1995.
Även i herrtidningspressen skrev det mycket om fallet. I Se nr 25 (17:e juni) 1970 publicerades en artikel om fyndet av Ulla Höglunds kropp och om polisen och åklagaren arbete kring fallet.
En viktig detalj i fallet som det skrevs mycket om i media var flera brev som Irwing skickat till en ung tysk tjej vid namn Anna-Maria. Vissa ansåg att breven gav Irwing ett motiv att mörda Ulla. I Se nr 32 (6:e augusti) 1970 publicerade man breven som Irwing hade skickat till Anna-Maria.
Några veckor senare så publicerade Se i nr 35 (27:e augusti) 1970 en intervju med den 18-åriga tyska tjejen Anna-Maria som ville förminska den eventuella affären med Irwing.
I samma nummer skrev Rune Moberg en ledare om möjligheten att Irwing Höglund kan vara oskyldig
Även en karta publicerades i samma nummer (Se nr 35 1970) med de två olika versionerna (åklagarens och Irwings) om vad som hände på mordkvällen.
Slutligen så publiceras en artikel (fortfarande i Se nr 35 1970) om hur rättsläkaren Sven-Olof Lidholm och fotografen Lennart Nilsson gör en rekonstruktion av brottet med Yvonne Jernström (assistent till Sven-Olof) som ”spelar” Ulla Höglund.
Bilder från rekonstruktionen publicerades i Fib aktuellt nr 37 (8:e september) 1970 i en artikel som berättar att mördaren är en ”abnorm man”
Även i Se nr 36 (3:e september) 1970 publicerades en kort artikel om hur mordet kan ha gått till.
Några veckor innan publiceringarna av rekonstruktionen i Fib aktuellt och Se så publicerade Fib aktuellt i nr 34 (18:e augusti) 1970 två artiklar. I första artikeln förklarar Irwings advokat Olof Arvidson att hans klient är oskyldig till mordet. Artikeln tar även upp mysteriet med den främmande nyckeln som man fann i Ullas handväska.
Den andra artikeln i Fib aktuellt nr 34 (18:e augusti) 1970 är en intervju med rättsläkaren Sven-Olof Lidholm som spelade en stor roll i Höglundfallet.
I Se nr 37 (10:e september) 1970 publicerades en artikel om Irwing Höglunds första dygn som en fri man.
I samma nummer (Se 37) skrev Rune Moberg en ledare om Irwing någonsin kommer bli fri från misstankarna för mordet. 44 år senare så kan vi fortfarande läsa många som tror att Irwing är gärningsmannen, bland annat i flashback-tråden om fallet.
Fib aktuellt ville inte vara sämre och publicerade Irwing Höglunds egna ord om hans liv och händelserna kring försvinnandet av Ulla, förhören, häktningen, rättegången med mera i tre nummer (nr 38-40 1970) under namnet ”Mina nittiotvå dygn i helvete”
Första delen publicerades i Fib aktuellt nr 38 (15:e september) 1970
Del två publicerades i Fib aktuellt nr 39 (22:a september) 1970
Den avslutande del tre publicerades i Fib aktuellt nr 40 (29:e september) 1970
22:e december 1984 så sköt Bernhard Goetz fyra st svarta ungdomar i New Yorks tunnelbana. Bernhard uppgav senare till polisen att ungdomarna försökte råna honom och han sköt i självförsvar. I media och folkmun fick Bernhard smeknamnet ”The Subway Vigilante” och många människor gav sitt stöd till Bernhard, som vi kan till exempel se i detta videoklipp.
En trolig anledning varför så många gav sitt stöd till Bernhard var att New York hade stora problem med våldsbrott under 70 och 80-talet. En verklig ”death wish”, som tar lagen i egna händer sågs som positivt av många.
Lektyr tar upp fallet i nr 9 1985.
En tid efter den artikeln så blev Bernhard åtalad och dömdes till ett års fängelse.
Jag har i flertalet tidigare inlägg tagit upp den moralpanik som infann sig under tidiga 80-talet när videomarknaden blomstra. Tidskriften Se kunde inte vara sämre och publicerade en artikel i nr 1 1981 som är en floskelchecklista över moralpanik:
-Utgår från en felaktig premiss (men om spädbarn dricker 12 liter sprit i veckan…om barn kollar på barnförbjuden film…)
-Selektiv när det gäller vilka ”experter” som får uttala sig och inga alternativa åsikter framförs.
-Drar egna slutsatser med bristande grundkunskap.
-Vill ”rädda” folk ifrån ondska.
-Och sist men inte minst, agerar smakpolis över vad som är bra och använder deras personliga smak för att bestämma vad alla andra skall få och inte få göra.
Det som är mest skrämmande är att dessa moralens väktare ständigt återkommer under nya skepnader och så många har inte lärt sig av historien.
Efter punkmordet i februari 1981 (som det finns en mycket bra P3 dokumentär om) så sågs punkare av många som våldsamma individer och folk skrek mördare efter dem. Tidningen Se publicerade en artikel i nr 11 1981 där de följde ett gäng punkare. Ett intressant tidsdokument med flertalet fina bilder.
Nordiska rikspartiet (NRP) var ett nazistiskt parti som bildades av Göran Assar Oredsson 1956 (under namnet Sveriges nationalsocialistiska kampförbund) och som Göran och hans fru Vera drev tills partiet upplöstes 2009.
Under 1980-talet så ökade den nazistisk aktivitet i Sverige och sympatisörer begick grövre och grövre brott. Från molotovcocktails mot uttalande vänster- och kommunistiska organisationer, till trakasserier mot personer som aktivt arbetade mot nazismen och slutligen ett mord på en homosexuell man 1985.
Några medlemmar och sympatisörer till NRP och RAG (riksaktionsgruppen, en del av NRP) deltog i flera våldsdåd. Bland annat kastade några av dem molotovcocktails mot lokaler som huserade meningsmotståndare. Dessa och andra nazistiska dåd skulle senare hamna i flertalet rättegångar över landet. P3 dokumentär berättar om detta i det utmärkta programmet ”nazisträttegångarna i Göteborg”. I programmet så intervjuas Vera Oredsson, som fortfarande, vid 86 års ålder, står för sin nazistiska övertygelse. Till exempel så har Vera ett porträtt på Hitler i hennes sovrum.
1970 så gjorde Bo Ahlqvist en intervju hemma hos Göran och Vera Oredsson som publicerades i Fib aktuellt nr 47. I artikeln förnekar de att Hitler utrotade judar, att det skulle varit Hitler som starta andra världskriget, med mera. En riktigt bra artikel som är väl värd att läsas, gärna tillsammans med P3 dokumentärs program.
Herrtidning 