Tidiga 80-talet, vilken tid. Vi hade bara två kanaler på TVn så när videon kom så var det en revolution. Helt plötsligt var man inte bunden av SVTs skrala utbud eller den lokala biografen. Nu kunde Svensson när som helst välja vilka filmer han eller hon ville se. James Bond ikväll eller kanske Tolv fördömda män?
Ett problem var att filmbolagen inte hängde med att kunna erbjuda vad kunderna ville se tillräckligt snabbt i början av videoboomen. Det var då videopirater frodades. Jag har i två tidigare postningar tagit upp detta fenomen ( Nordens största videopirat och Videopiraternas fiende nr 1 ), läs gärna de.
Detta inlägg kommer från Lektyrs ”allt om video” nr 28 1981 där journalisten Else-Marie Ludin berättar om när filmbranschens samarbetskommitté tar hjälp av Anders Andarve (Sydsvenska videodistributören och senare mannen bakom första officiella släppet av ”Motorsågsmassakern” i Sverige) för att snoka runt bland videopirater.
Det är en fascinerande läsning om en tid när folk kunde åka till en bilverkstad och köpa en piratkopia av Superman för 600 kr! Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
För en ljudnörd så är det ren porr att kolla gamla artiklar och bilder på ljudprylar. Journalisten Gunnar Nyström kollar upp höstens nyheter 1974 i Fib aktuellt nr 49. Det är 4-kanalsstereo, skivspelare, högtalare, rullbandspelare och framtidens ljud och bild med laser i Philips VLP-skivspelare (vilket senare blev laserdisc). Jag la även med en liten bonus i slutet. Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa och se)
Nu till bonusen. Reklam från förr är inte som reklam nu för tiden. Speciellt under 60- och 70-talet så var det rätt galet och kul. Som Pioneers reklamserie i slutet av 1970 där de lyfte fram sina stereoprylar för ”innesnubben”, ”befriaren” och ”älskaren”.
Innesnubben: Party. Festlig stämning. Skön belysning. Goda vänner. Och musik.
(Fib aktuellt nr 42 1970)
Befriaren: Stressa av. Varva ner med en öl och en skön fåtölj. Och musik.
(Fib aktuellt nr 44 1970)
Älskaren: En skön kvinna. Stämning. Soft musik. Vad kan man mer begära?
(Fib aktuellt nr 46 1970. Trycker man på bilden så får man den ocensurerade versionen)
Lektyrs journalist Sven Klasenius följde med Bruno Donati till USA när han skulle ta körlektioner på nya jetdragstern pro jet one som han skulle köpa. Till hjälp så hade Donati Roger Gustin, som var bilens förra förare, och Harlan Thompson. Bilderna i reportaget (Lektyr nr 50 1980) är från när ”Bruno kör upp”.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Hirant Selikman var en 39-årig pizzeriaägare som var en inbiten spelare som sågs ofta på illegala spelklubbar i Stockholm. Selikman var skicklig och vann rätt stora summor pengar. Under hösten 1977 och fram tills nyår samma år så hade han stora framgångar. Speciellt på en klubb på Apelbergsgatan som drevs av två turkar, Mahmut Cinkitas 32 år och Bekir Ünsall 25 år.
Dessa två herrar hade ett horn i sidan till Selikman. Inte nog med att han vunnit en massa pengar av dem, han hade även plockat en massa pengar av stamkunder som har börjat leta sig till andra klubbar. En kväll i mitten av januari 1978 så blev det riktigt hotfullt mellan Selikman och Cinkitas. Det slutade med att Cinkitas bad om ursäkt, men inombords så kokade han av ilska.
Några dagar senare, den 21:a januari, så kom Cinkitas, Ünsall och Ünsalls flickvän Anna-Lena till Selikmans pizzeria och sa att det blev fel förra gången och de ville bjuda Selikman på fest hos Anna-Lena. De skulle till och med fixa en snygg tjej till Selikman. Han nappade direkt, stängde pizzerian och följde med dem. Det var den sista gången någon såg Selikman vid liv.
Den 6:e februari 1978 så gör Selikmans bror en anmälan hos polisen att Selikman är försvunnen. Brodern tror att han har blivit rånmördad. Polisen startar en utredning och börjar fråga runt bland Selikmans bekantskapskrets, bland annat Cinkitas och Ünsall, men ingen visste något och polisen hade inga ledtrådar att gå vidare med. Så tills vidare så låg fallet kallt. Det skulle dröja till kring årsskiftet 1979-1980, när både Göteborg och Stockholmspolisen gjorde krafttag kring den turkiska heroinmaffian som Cinkitas och Ünsalls namn skulle dyka upp. De hade mars 1979 smugglat in ca ett halvt kilo heroin till Sverige. Det var under förhören med en inblandad som Selikmans öde skulle komma fram.
Selikman hade blivit lurad till en lägenhet vid Granängsringen i Bollmora där han trodde att det var en fest. Men det som väntade på han var tortyrliknande misshandel samtidigt som Cinkitas och Ünsall ville veta vart han gömt alla sina pengar. Selikman vägrade ge dem pengarna trots den våldsamma misshandeln och det hela avslutades med ett rep kring halsen och en morakniv rakt i hjärtat på Selikman.
Ett par dagar efter mordet så fraktar gärningsmännen kroppen till en bil och började planlöst åka runt för att se vart de kunde dumpa Selikman kropp. Till slut fann de en avloppsbrunn bara några meter från vägen vid Broby gård söder om Trosa. Den 22:a mars 1980 så kunde polisen under en vallning med Cinkitas, finna kroppen efter Hirant Selikman. I rättegången sommaren 1980 så dömdes Mahmut Cinkitas till livstids fängelse och Bekir Ünsall till 12 års fängelse och livstids utvisning.
Bo Ahlqvists reportage i tidningen Se nr 37 1980 om detta fruktansvärda mord är utmärkt och är väl värd att läsas rakt igenom.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Sven Klasenius fick en intressant samtal och en åktur när han träffade 24-åringa Agneta Nordström som tävlar i dragracing 1981. Artikeln publicerades i Lektyr nr 40 1981.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version som man kan läsa)
Idag så kan man knappast se tillbaka på svensk 80-talsfilm utan att tänka på Loffe Carlsson och filmen Göta kanal. Annat var det sensommaren 1981 då Lektyrs journalist har fått en statistroll i den nya filmen Göta kanal. Ett kul reportage från Lektyr nr 34 1981, innan Göta kanal haft premiär och nått kultstatus och bioframgång.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Herrtidning 