Jag har tidigare postat en artikel om kurdmorden som jag kan rekommendera. 1986, några månader efter mordet på Olof Palme så publicerade tidningen Lektyr ett 3-delars reportage av journalisten Charlie Nordblom om PKK-morden i Sverige samt en eventuell koppling till mordet på Olof Palme. Nordblom berättar själv om bakgrunden till dessa artiklar i den utmärkta P3 dokumentären ”Palmeutredningen inifrån”. Som alltid, tryck på bilderna för få en högupplöst version att läsa.
Få svenska kriminalfall är mer klassiskt än massrymningen från Kumlaanstalten natten den 18:e augusti 1972. 15 stycken fångar rymde varav flera är välkända kriminella som Kalle kanon, Bosse dynamit, Tony Rosendahl, Andielko Brajkovic, Miro Baresic, Lars-Inge Svartenbrandt och Bill Svensson. De två sistnämnda, Svartenbrandt och Bill Svensson knackade på dörren en tidig morgon hos Tommy Danielsson och hans fästmö Ingegerd Johansson i deras ensliga stuga i Klenshyttan utanför Ludvika.
I Fib aktuellt nr 34 1974 så berättar journalisten Arthur Ringart om historien när Tommy och Ingegerd fick besök av Lars-Inge Svartenbrandt, Bill Svensson och sen lite senare Kalle Kanon, Gunnar Ahlgren och Eugen ” tysken” Reinfurt. Och Tommy berättar hur han kunde ta bilden på Bill Svensson med Tommys hagelbössa.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa).
Stickan, en kassaskåpssprängare av den gamla skolan, blir intervjuad av journalisten Per Bäckman i Lektyr nr 5 1982. Där berättar Stickan om stötar han gjort med kollegor som ”fräcka Fredrik” och ”Putte kilas” samt de bra poliser som Stickan mött under sin karriär som Nisse Husman och Kurre Hjelm. Till exempel så berättar Stickan om ”en gång stack jag och Putte Kilas iväg till Skene […] vi hade ett tips om att det skulle finnas massor med stålar på en firma där just den dagen, det var avlöningspengar till knegarna. Vi fixa’ dynis och hattar och drog iväg. Vi knalla in och blåste pytsen. Och vet du vad vi hitta? Sju kronor i kontanter och 36:50 i frimärken. Dom djävlarna hade gått över till torsdagslön. Och vi kom natten mot fredagen.”
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Jag kan även rekommendera denna två-delars artikeln hos Skarn om en annan gammal dynamitard.
Fallet Sven Sjögren som försvann från sitt hem i Lummelunda på Gotland i oktober 1972 är ett välkänt fall. Podden Kalla fall har en riktigt bra och djup genomgång av fallet och även utgrävningar har gjorts för att hitta Svens kropp. Fallet är väl diskuterad i en massiv tråd på flashback.
1974 så intervjuar journalisten Åke Borglund den misstänkta gärningsmannen som i media kallades för ”bulvanen”. Artikeln publiceras i tidningen Se nr 48 1974.
Bulvanen säger till Se ”Det må vara att jag är en vild jävel. Det har väl vart lite svartbyggen, checkgrejer och vilda fester. Jag tycker om att leva och ha roligt. Men nån mördare är jag inte!”
När Bulvanen kom hem på permis så låg det en tullkryssare och dragade utanför hans strand. Enligt han så var det ett försök till psykning men ”mej kunde dom inte knäcka. Jag är stark, starkare än kommissarie Hoas. Han har blivit tio år äldre sen Sven Sjögren försvann. Om jag tagit livet av gubben så hade jag väl inte varit så satans dum så jag tippat honom precis utanför mitt eget hus. Trodde polisen lärt känna mej bättre än så under den tid vi hade äran att umgås…”
Angående Björn Adolfsson försvinnande sa Bulvanen till Se ”Vad jag inte begriper är att Björns försvinnande hölls hemligt så länge. Björn var inte en sån som går och dränker sig frivilligt. De anonyma brev som polisen får om Björn måste det vara någon galning som skriver. Själv satt jag i fängelse när Björn försvann. Anonyma brev? Visst kan jag skriva men sånt skit sysslar jag inte med.”
Bulvanen sa även att ”Sven skulle aldrig kunna hålla sig undan. Han är för lätt att känna igen, stor och kraftig och stark som en björn. Han är ingen sån som blir nerknackad på Centralen, om han nånsin kom till Stockholm. Han skulle bara ruska på skallen och ge igen utav helvete.”
Bulvanen: ”Det perfekta brottet tror jag inte finns. Jo, kanske förresten. Kanske är det för sent nu. Jag erbjöd min hjälp men polisen tackade nej och utredningen gick snett från början. Mej får ingen nån chans på nån mer gång. Bluffstopp är min bästa gren. Kommissarie Hoas blev förbannad på mej, när jag skrattade under ett förhör. Han sa: Det kommer en dag, då du slutar skratta, Larsson. Jag svarade bara: Den dagen kommer tidigare för dej, gubbe. För du är äldre än jag!”
Åke Borglund intervjuar även två av Sven Sjöbergs närmaste vänner, Thomas Jakobsson och Majken Malmquist, kommissarie Lennart Hoas samt med kriminalinspektör Fabian Andersson som leder spaningsarbetet efter Björn Adolfsson. Jag kan verkligen rekommendera att läsa hela artikeln.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Det finns knappast något mer klassiskt svenskt kriminalfall än Hans Marmbo och träskmorden där uttrycket ”ståplats i Nybroviken” kommer från. Det finns mycket info om fallet bland annat på Flashback. Jag postar här en intressant tvådelad artikelserie från Lektyr nr 38-39 1967 där advokaten Henning Sjöström själv berättar hur han fick fallet och vad Marmbo berättade för Sjöström om dåden.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Jörgen Einestad besöker kriminalteknikern Elving Gruvedal på den kriminaltekniska avdelningen i Stockholm 1983. Elving Gruvedal skulle senare (2010) skriva en bok om Palmemordet, ”Den slutliga sanningen om Palmemordet : en annorlunda mordutredning : nygamla indicier”. Artikeln publicerades i Lektyr nr 7 1983.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Detta inlägg är första samarbetet mellan herrtidning och svenska mordfall.
Den 31 december 1982 befann sig den 27-årige svensken Magnus Myrgren i Köpenhamn för att fira in nyåret tillsammans med syster, flickvän och ytterligare fyra kompisar. Kvällen spenderades först på klubben Cicero där de festade och lyssnade på brasiliansk musik. Vid midnatt lämnade de klubben för att dra vidare till Rådhuspladsen och titta på fyrverkerierna från närbelägna Tivoli.
Nyårsfirandet tillika Magnus liv tog ett plötsligt slut knappt en timme in på det nya året. Den 27-årige lundabon och hans sällskap hamnade mitt i ett våldsamt slagsmål mellan en grupp danska ungdomar och ett invandrargäng. Magnus lade sig i och grep tag i två av danskarna, kanske av rädsla för att de skulle ge sig på hans kompisar med invandrarbakgrund. En av danskarna svarade med att dra kniv och hugga Magnus tre gånger i bröstet. Bråket upphörde, gängen skingrades och ambulans tillkallades, men Magnus var redan död vid ankomsten till Kommunehospitalet.
Bara två dagar senare fick polisen tag i de danska ungdomarna. Perry Knudsen, som skulle fylla 19 om mindre än en månad, erkände att det var han som huggit ihjäl Magnus. Knudsen åtalades och dömdes i Københavns Byret till åtta års fängelse för grov vold med døden till følge. Den 9 december 1983 fastställde Østre Landsret domen mot Knudsen.
Magnus Myrgren var son till prästen Erik Myrgren, som blivit känd efter att han hjälpt judar fly Tyskland under andra världskriget. 1988 producerade SVT en film där Erik berättade om sorgen efter Magnus.
Den i dag 59-årige var vid mordtillfället en ung man, nästan en pojke, redan på glid. Han verkar dessutom ha fortsatt i de spår som han redan trampade i för över 40 år sedan. Senast i juni 2022 meddelades två domar mot honom gällande brott begångna i Sverige; ringa narkotikabrott och grov olovlig körning.
Nedan följer en artikel om händelserna på Rådhuspladsen författad av Kent Fall och publicerad i Lektyr nr 4 1983. /Svenska mordfall
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
24:e september 1977 så fann en snickarmästare ett kvinnolik vid Stora Ljuna utanför Mjölby. Två dagar senare så kopplades riksmordkommissionen från Stockholm till fallet och de skötte sen utredningen. Den mördade kvinnan var Åsa Österman en 23-årig från Linköping som försvann 17:e juni samma år.
I Lektyr nr 6 1980 så berättar riksmordkommissionen för journalisten Jörgen Einestad om hur de löste mordet på Åsa.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Olle (Olof) Johansson, även kallad Lill-Tarzan efter sin berömda bror Rolf som hade smeknamnet Tumba-Tarzan blev intervjuad i Lektyr nr 7 1989 av journalisten Leif Johansson. 55 år gammal och märkt av ett liv som småkriminell och ständiga fängelsevisiter så bor Olle i en buss som sjukpensionär.
Herrtidning 