Jojje Wadenius är för min generation killen som skrev härlig musik till barnprogram som ”Kalles klätterträd”, ”Farbrorn som inte vill va’ stor” mfl.
1980 så lever han i New York med sin fru Harriet och dottern Annika. På dagarna så livnär sig Jojje på att spela in musik till TV-reklam och på kvällarna spela han musik på otaliga klubbar i New York.
Lektyr journalisten Inge Wennberg besöker Jojje med familjen för en mindre intervju som publicerade i Lektyr nr 4 1980. Mycket nöje!
När jag växte upp på 80-talet så var ninjafilmer en favoritgenre att hyra på videobutiken och ingen var större inom ninjafilmer än mästaren Sho Kosugi. Jag vet inte hur många gånger jag sett om Revenge of the ninja, men det måste vara över 30 gånger genom åren.
Film & videos journalist Mikael Beckman (som själv är skådis i lågbudgetklassikerna Resurrection of Michael Myers 1 och 2, Biobesökaren, Sex lögner och videovåld och sen även porrfilmsregissör) träffade Kosugi för en kortare intervju som publicerades i Film & video nr 3 1987.
Christina Lindberg som slog ner som en bomb i slutet av 60- och början av 70-talet. Utvik i svenska och utländska tidningar blandades med olika filmroller.
I Lektyr nr 30 1971 så intervjuas Lindberg av journalisten Gunnar Hagstad om hennes syn på sex och relationer.
Två år senare så gör tidningen Se journalisten Lena Lidbeck en ny intervju med Lindberg i en källare i Farsta där Lindberg och fotografen Bo Sehlberg fotograferar för boken ”This is Christina Lindberg – through the eyes of Bo Sehlberg”. Där pratar Lindberg om filmer och hur det ibland är påfrestande att vara en sexsymbol. Artikeln publicerades i Se nr 37 1973.
OBS trycker man på bilderna så får man den ocensurerade versionen.
Denna artikeln är lite lustigt. Jag har tidigare tagit upp om när Anders Andarve från Sydsvenska videodistributionen (och långt senare den som släppte Motorsågsmassakern för första gången på VHS i Sverige) hjälpte videobranschen att hitta videopirater. Läs gärna den artikeln först.
Knappt ett år senare, i Lektyr nr 7 1982, så berättar journalisten Sven Klasénius om hur en grupp videodistributörer med Esselte i spetsen, dragit Andarve inför rätten för upphovsrättsbrott. Anledningen är att de anser man inte ska kunna byta videofilmer med varandra via en klubb som Sydsvenska videodistribution. Snacka om att falla ur nåder.
Andarves advokat Carl Ekberg ger ett fascinerande exempel som jämförelse:
”Tänk er änkan efter en man som ruinerat familjen före sin död genom att köpa en massa porrfilmer på video!
Skulle inte hon kunna sälja dem för att klara begravningskostnaderna?”
Mästerligt resonemang enligt mig.
Så lutar er tillbaka i plyschfåtöljen med en iskall Champis och transporterar er till en annan tid då videofilmer var både dyra, svåra att få tag på och på ”dödligt allvar”. Jag bjuder även på lite bonusmaterial.
Anders Andarve förlorade i tingsrätten och uttalar sig om detta i Expressen 10:e oktober 1982.
Journalisten Jörgen Einestad besöker kriminalteknikern Elving Gruvedal på den kriminaltekniska avdelningen i Stockholm 1983. Elving Gruvedal skulle senare (2010) skriva en bok om Palmemordet, ”Den slutliga sanningen om Palmemordet : en annorlunda mordutredning : nygamla indicier”.
Artikeln publicerades i Lektyr nr 7 1983.
Journalisten Per Johanson besöker det klassiska videobolaget Video tape center (VTC) och ser på när översättaren Thomas Herslöf textar filmen ”En kista full med dollar” (Per una bara piena di dollari, 1971).
Artikeln publiceras i Lektyr nr 32 1981 under ”allt om video” delen.
Journalisten Kent Fall möter Kenta Gustafsson 1980 för ett kortare samtal som publiceras i Lektyr nr 10 1980 som en del av intervjuserien ”möte med plattlirarna”. Mycket nöje.
Jag vet inte vad som fick Svenne och Lotta att visa upp sin nya sexiga stil (foto av Ulf Stjernbo) i Lektyr nr 10 1983. Kanske var det ett försök till en nytändning på karriären? Oavsett så tackar jag gudarna att journalisten Tony Carlsson fick detta på pränt. Ett underbart tidsdokument som ni kan läsa i solen med en svalkande glass och njut av Sveriges sexigaste morföräldrar 1983.
Tryck på bilden för den ocensurerade versionen.
Detta inlägg är första samarbetet mellan herrtidning och svenska mordfall.
Den 31 december 1982 befann sig den 27-årige svensken Magnus Myrgren i Köpenhamn för att fira in nyåret tillsammans med syster, flickvän och ytterligare fyra kompisar. Kvällen spenderades först på klubben Cicero där de festade och lyssnade på brasiliansk musik. Vid midnatt lämnade de klubben för att dra vidare till Rådhuspladsen och titta på fyrverkerierna från närbelägna Tivoli.
Nyårsfirandet tillika Magnus liv tog ett plötsligt slut knappt en timme in på det nya året. Den 27-årige lundabon och hans sällskap hamnade mitt i ett våldsamt slagsmål mellan en grupp danska ungdomar och ett invandrargäng. Magnus lade sig i och grep tag i två av danskarna, kanske av rädsla för att de skulle ge sig på hans kompisar med invandrarbakgrund. En av danskarna svarade med att dra kniv och hugga Magnus tre gånger i bröstet. Bråket upphörde, gängen skingrades och ambulans tillkallades, men Magnus var redan död vid ankomsten till Kommunehospitalet.
Bara två dagar senare fick polisen tag i de danska ungdomarna. Perry Knudsen, som skulle fylla 19 om mindre än en månad, erkände att det var han som huggit ihjäl Magnus. Knudsen åtalades och dömdes i Københavns Byret till åtta års fängelse för grov vold med døden till følge. Den 9 december 1983 fastställde Østre Landsret domen mot Knudsen.
Magnus Myrgren var son till prästen Erik Myrgren, som blivit känd efter att han hjälpt judar fly Tyskland under andra världskriget. 1988 producerade SVT en film där Erik berättade om sorgen efter Magnus.
Den i dag 59-årige var vid mordtillfället en ung man, nästan en pojke, redan på glid. Han verkar dessutom ha fortsatt i de spår som han redan trampade i för över 40 år sedan. Senast i juni 2022 meddelades två domar mot honom gällande brott begångna i Sverige; ringa narkotikabrott och grov olovlig körning.
Nedan följer en artikel om händelserna på Rådhuspladsen författad av Kent Fall och publicerad i Lektyr nr 4 1983. /Svenska mordfall
I Lektyr nr 10 1982 så intervjuar journalisten Benny Rudarp den då 17 åriga Gävletjejen Eva Svensson som satsar stenhårt på att bli bäst i världen på biljard. Så här 41 år senare så får man säga att hon fick rätt. Ewa Laurance, som hon heter i dag, blev världsmästare 1994 och har förutom det vunnit mängder av tävlingar och fått smeknamnen ”The leading lady of billiards” och ”The striking viking”.
Herrtidning 