När videon kom så var det flera olika format som slogs om marknaden. JVC (Victor) hade VHS systemet, Sony hade betamax och Philips och Grundig hade video 2000. Det skapade problem i början av 80-talet där många affärer bara hade VHS, som dominerade marknaden. För kunder som hade betamax eller video 2000 systemen så var det ibland svårt att hitta butiker som hyrde ut filmer.
Men i Östersund så var det inte VHS som dominerade i början av 80-talet. Lektyrs journalist Benny Rudarp besöker videobutiken videohörnan i Östersund. Hos videohörnan så dominerar betamax, där butiken har ca 800 titlar på betamax, 650 st på VHS och 300 st på video 2000. Rudarp talar med föreståndaren Tom Jönehag om varför så är fallet. Artikeln publicerades i Lektyr nr 16 1982 under deras ”allt om video” del.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
I Lektyrs ”allt om video” så hade de återkommande artiklar om videohandlare i början av videoexplosionen. Något som ofta glöms bort nu för tiden är hur fort videomarknaden blev överetablerad på många ställen. I Lektyr nr 30 1981 så tar man upp kostnaden att köpa filmer, att behöva ha samma film på flera format med mera.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I Lektyr nr 1 1982 så hälsar journalisten Per Johansson på Mats Johansson och Jan Persson som har butiken Videopunkten i Stockholm city. De lyfter också problemet med överetablering och jag gillar Mats kommentar ”Hos videopunkten springer ingen 13-åring in och får hyra porr och sadistvåld.” Jag gillar även Mats favoritlista som både innehåller Helvetestrippen (som jag själv har på vhs, betamax, video 2000 och stolpaffisch) och storsamlaren swe-x’s favoritfilm El cid på listan.
Göteborg vill inte vara sämre. I Lektyr nr 9 1982 så besöker journalisten Benny Rudarp västkusten och Tommy Högenberg som äger Videospecialisten som är den första butiken i Göteborg som hyrde ut videofilmer. Han tar upp bland annat problemet med radiohandlare som när de säljer videobandspelare ger kunderna möjlighet att hyra filmer gratis under en längre tid. Bilden på Högenberg visar även upp flera schyssta utgåvor för oss filmnördar.
Jag avslutar detta inlägget med en artikel i samma tidning (Lektyr nr 9 1982) där journalisten Benny Rudarp hoppar in och hjälper en videobutik i Stockholm. Artikeln är mer humoristisk men den tar upp en del problem som jag själv minns. Sen så undrar jag vilken ”urtaskig italiensk deckare” Benny blir utskälld för att ha hyrt ut.
Journalisten Benny Rudarp samlade ihop flera våldsamma rån och två mord som skett i Göteborg i början av 1985 under rubriken ”Göteborg – en stad i skräck!” i Lektyr nr 18 1985.
Strax efter klockan 21:00 den 10:e mars 1985 så fann man den 40-åriga videohandlaren Christer Persson mördad i lagerrummet till videobutiken Satellit video på Värmlandsgatan. Enligt artikeln så visste inte polisen först om Christer hade dött av misshandel eller av skottskador, men efter undersökningen så kunde de fastslå att offret dog av skottskadorna. Enligt polisen så kan man inte utesluta ”…hämnd av något slag”. Enligt obekräftade rykten i flashbacktråden så handlade mordet om en skuld. I Göteborgsposten 28/6 2010 så tar man upp fallet att det fortfarande är olöst och ett av de sista mordet som preskriberas innan man tog bort preskriptionstiden på mord. Delar av artikeln kan man läsa här.
Senare i artikel så tar Rudarp upp mordet på 51-åriga taxichauffören Bertil Simonsson som skedde söndag den 17:e mars 1985. Tre stycken drogpåverkade (hasch, alkohol, LSD) personer, en 17-åring, en 18-åring och en 19-åring beställde en taxi sent på natten. Nordisk kriminalkrönika 1986 beskriver att efter en tur till centralstationen för att hämta hasch från ett förvaringsskåp så åkte de vidare mot Gunnilse där offret blev rånmördad med fyra skott, varav ett var ett dödligt nackskott. Ett par dagar senare, onsdag den 20e mars, så ringde 18-åringen till sin fästmö och hotade att skjuta henne samt berättade att han och hans två vänner häromdagen rånat och skjutit en taxichaufför. Fästmöns moder ringer polisen som direkt kollar upp med taxibolaget som meddelandet att de saknade en chaufför, Bertil Simonsson.
Då alla tre gärningsmännen var kraftigt påverkade så var det svårt att veta exakt hur dådet gick till. I slutändan så dömdes 17-åringen för det dödliga nackskotten till 8 års fängelse, 18-åringen dömdes för mordförsök (han sköt offret flera gånger), rån, grovt rån mm till 6 år fängelse och 19-åringen dömdes för grovt rån till 4 år fängelse.
Vid begravningen av Bertil Simonsson så deltog 504 st taxibilar i en manifestation mot det meningslösa våldet och sakta rullade genom centrala Göteborg.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Herrtidning 