Denna artikeln är lite lustigt. Jag har tidigare tagit upp om när Anders Andarve från Sydsvenska videodistributionen (och långt senare den som släppte Motorsågsmassakern för första gången på VHS i Sverige) hjälpte videobranschen att hitta videopirater. Läs gärna den artikeln först.
Knappt ett år senare, i Lektyr nr 7 1982, så berättar journalisten Sven Klasénius om hur en grupp videodistributörer med Esselte i spetsen, dragit Andarve inför rätten för upphovsrättsbrott. Anledningen är att de anser man inte ska kunna byta videofilmer med varandra via en klubb som Sydsvenska videodistribution. Snacka om att falla ur nåder.
Andarves advokat Carl Ekberg ger ett fascinerande exempel som jämförelse:
”Tänk er änkan efter en man som ruinerat familjen före sin död genom att köpa en massa porrfilmer på video!
Skulle inte hon kunna sälja dem för att klara begravningskostnaderna?”
Mästerligt resonemang enligt mig.
Så lutar er tillbaka i plyschfåtöljen med en iskall Champis och transporterar er till en annan tid då videofilmer var både dyra, svåra att få tag på och på ”dödligt allvar”. Jag bjuder även på lite bonusmaterial.
Anders Andarve förlorade i tingsrätten och uttalar sig om detta i Expressen 10:e oktober 1982.
Herrtidning 