Journalisten Knut Sund skriver om mordet på Selma Dahl i Veckans brott nr 29 1973. 80-åriga Dahl blev mördad natten den 24:e augusti 1971 i sitt hem i Lima med knivhugg i hjärtat. Ett brott som än idag är olöst fast enligt vissa polisiärt uppklarat. Det finns en del nyare artiklar som tas upp i flashback-tråden om fallet som jag kan rekommendera.
Fredag den 30e augusti 05 på morgon satt sig 71-åriga fiskaren Ragnar Nilsson i sin eka. Under Stäketbron så ser han något vitt som flyter omkring men han tänker inte så mycket på det då många slänger bråte omkring vattendragen. Men när han åker tillbaka efter vittjat nätet så åker han närmare och ser ett par ben och ett kvinnohuvud. Herr Nilsson styr ekan till stranden och ringer till polisen från Stäket järnvägsstation.
Ganska snart så kan polisen identifiera offret som en Berit Nilsson, en 29-årig kvinna som bor tillsammans med sin mor och 24-åriga broder i en villa i Älvsjö. Berit hade spår av slag i ansiktet och hade blivit strypt till döds. Strax innan mordet så hade hon haft sexuellt umgänge.
Många av Berits vänner hade flyttat från Älvsjö när de växte upp så hennes bekantskapskrets var inte så stor. Hon hade en manlig bekant, Lasse, som bodde i Farsta som hon ibland träffade. Torsdag den 29e augusti runt kl 17-18 så ringde Berit till Lasse och kollade om hon kunde hälsa på. Det gick bra. Men när väl Berit kom till Lasse, någon gång mellan 22-22:30, så hade det blivit för sent då Lasse skulle upp tidigt dagen efter för att jobba. Efter diskuterat några minuter i dörröppningen så sa Lasse att de får träffas någon annan dag och Berit gick därifrån.
Det finns en del vittnen som kan sett något, speciellt några uppe på Stäketbron. En grå VW-buss hade sett på bron och även kring området innan och efter. Trots ett par misstänkta (t ex en 37-årig taxichaufför och en 29-årig stockholmare) så har polisen inte hittat Berit Nilssons baneman och mordet preskriberades 1993.
Journalisten Lars Jonsson publicerade en artikel om fallet i Fib aktuellt nr 27 1970.
14 år senare (16 år efter mordet) så tar journalisten Tom Berg fallet i Veckans brott nr 8 1984 under serien ”En mördare går lös – Olösta svenska fall”.
Det finns så klart en tråd på Flashback om fallet med en del intressant information.
1961 så är Ulla Persson en 25-årig ung tjej som bodde hemma hos sin mor som nyligen blivit änka. Hon jobbar på ett kontor och brukar gå ut på kvällen och dansa på den mycket populära dansrestaurangen Lorry i Sundbyberg. Den 15:e december 1961 så gick Ulla till Lorry som vanligt men hon kom aldrig hem igen. När henne mamma märkte att Ulla inte kommit hem så anmälde hon henne som försvunnen den 16:e december.
Men det skulle dröja tills den 8:e mars 1962 innan Ulla Persson hittades av interner från Uppsala som fann henne när de hade skogsarbete i Billby utanför Sigtuna. Hon var mördad och fastfrusen i snön.
Mordet på Ulla Persson är ett klassiskt fall som det finns mycket skrivet om. Till exempel så tar Leif GW Persson upp fallet i Veckans brott 2011 och det finns en hel del matnyttigt i flashback-tråden om fallet.
Tidigt i fallets historia så publicerade Kriminaljournalen en tvådelad artikelserie om fallet i nr 23 och 24 1962.
Kriminaljournalen nr 23 1962
Kriminaljournalen nr 24 1962.
Porrmorden i Stockholm 1989 är ett klassiskt olöst fall där tre offer mördades och där kopplingen var att alla tre jobbade på porrvideobutiker.
Första mordet skedde 22 mars då en 36-årig man mördades utanför sin lägenhet när han var på väg till sin arbetsplats, en porrbutik på Birger Jarlsgatan.
Andra mordet skedde 2 maj då en 47-årig man som jobbade på en porrvideobutik på Birger Jarlsgatan, blev brutalt knivmördad.
Tredje mordet skedde 20 december. Polisen får ett anonymt samtal att det ligger en person i en blodpöl på porrvideobutiken Lunda video på Lundagatan 31. När polisen kommer dit ser de en 28-årig anställd ligga död på golvet.
Morden är väldigt omtalade och det finns mängder av information kring det, bland annat Veckans brott med GW, Brott och straff av AB, podcast, tidningsartiklar, bloggar och flashback. Mer finns att söka om man är intresserad.
Kriminaljournalens artikel i nr 1 1990 har en hel del intressant information men framförallt så har den flera riktigt intressanta bilder av fotografen Per-Olof Sännås från brottsplatserna.
En varning, trycker man på den första bilden så får man den ocensurerad!
Journalisten Benny Rudarp samlade ihop flera våldsamma rån och två mord som skett i Göteborg i början av 1985 under rubriken ”Göteborg – en stad i skräck!” i Lektyr nr 18 1985.
Strax efter klockan 21:00 den 10:e mars 1985 så fann man den 40-åriga videohandlaren Christer Persson mördad i lagerrummet till videobutiken Satellit video på Värmlandsgatan. Enligt artikeln så visste inte polisen först om Christer hade dött av misshandel eller av skottskador, men efter undersökningen så kunde de fastslå att offret dog av skottskadorna. Enligt polisen så kan man inte utesluta ”…hämnd av något slag”. Enligt obekräftade rykten i flashbacktråden så handlade mordet om en skuld.
I Göteborgsposten 28/6 2010 så tar man upp fallet att det fortfarande är olöst och ett av de sista mordet som preskriberas innan man tog bort preskriptionstiden på mord. Delar av artikeln kan man läsa här.
Senare i artikel så tar Rudarp upp mordet på 51-åriga taxichauffören Bertil Simonsson som skedde söndag den 17:e mars 1985. Tre stycken drogpåverkade (hasch, alkohol, LSD) personer, en 17-åring, en 18-åring och en 19-åring beställde en taxi sent på natten.
Nordisk kriminalkrönika 1986 beskriver att efter en tur till centralstationen för att hämta hasch från ett förvaringsskåp så åkte de vidare mot Gunnilse där offret blev rånmördad med fyra skott, varav ett var ett dödligt nackskott. Ett par dagar senare, onsdag den 20e mars, så ringde 18-åringen till sin fästmö och hotade att skjuta henne samt berättade att han och hans två vänner häromdagen rånat och skjutit en taxichaufför. Fästmöns moder ringer polisen som direkt kollar upp med taxibolaget som meddelandet att de saknade en chaufför, Bertil Simonsson.
Då alla tre gärningsmännen var kraftigt påverkade så var det svårt att veta exakt hur dådet gick till. I slutändan så dömdes 17-åringen för det dödliga nackskotten till 8 års fängelse, 18-åringen dömdes för mordförsök (han sköt offret flera gånger), rån, grovt rån mm till 6 år fängelse och 19-åringen dömdes för grovt rån till 4 år fängelse.
Vid begravningen av Bertil Simonsson så deltog 504 st taxibilar i en manifestation mot det meningslösa våldet och sakta rullade genom centrala Göteborg.
I dag så tar vi upp ett olöst mord från 70-talet som innefattar terrorgrupperingar, utländsk underrättelsetjänst och en orangefärgad Opel Manta. Vi talar om mordet på Stipe Mikulic, mördad på öppen gata i Falkenberg måndag den 15e december 1975. Till hjälp så tar vi tre artiklar, journalisten Kent Falls artikel i Lektyr nr 3 1976, Bo Ahlqvist artikel i Se nr 11 1976 och Bert Leanders artikel i Lektyr nr 21 1985.
Stipe Mikulic var ledare för HNO Drina en organisation som ansågs stå bakom ockupationen av Jugoslaviska konsulatet i Göteborg, mordet på ambassadören Vladimir Rolovic i Stockholm och flygplanskapningen på bulltofta. Mikulic var starkt misstänkt för flera av dessa terrordåd, bland annat så var han häktad för flygkapningen men släpptes på grund av bevisen inte räckte till.
Mikulic lämnade officiellt alla sina politiska uppdrag och flyttade till Falkenberg 1975. Det fanns olika rykten om varför så var fallet, ett var att Mikulic hade missbrukat sitt förtroende i föreningen och hade förskingrat pengar. Vilket är en av teorierna till varför Mikulic mördades. En annan teori var att Jugoslaviens president Josip Broz Tito hade skickat sin underrättelsetjänst för att mörda Mikulic.
Mikulic hade fått hotelsebrev strax innan hans död, samma brev som hans vän chefideologen i HNO Drina, Mato Skocic också fått. I brevet står bland annat:
”Du ska inte bry dig om att söka skydd hos någon, allra minst svenska polisen eller invandrarverket, ty hos dessa institutioner har vi våra män.
Även personer på LO kommer att hjälpa oss. Det har de lovat oss, och även vissa politiker. Om du vågar visa upp det här brevet för allmänheten påskyndar du bara verkställandet av din egen dödsdom.”
Dagen innan mordet så hade folk sett en orangefärgad Opel Manta utanför både Mikulic och Mato Skocic hem.
Morgonen den 15e december 1975 så vaknade Mikulic vid halv fem, tvättade sig, kokade kaffe och sa adjö till sin fru för att gå ut till sin Volvo 145a och åka till jobbet på Arendalsvarvet i Göteborg. Men väl ute vid bilen så möter han sin baneman (enligt polisen så var de två st) och dog av två skott i huvudet. Den 65-åriga tidningsbudet Rudolf Johansson möter strax efter skotten en vit amazon som polisen tror är bilen mördarna använde.
Ingen blev åtalad för mordet men länsåklagaren Brynolf Wendt (senare känd från TV3s Efterlyst) hade en 38-årig landsman häktad för mordet ett par veckor men som fick släppas senare när rätten avslog Wendts begäran om att förlänga häktningen.
Jag kan verkligen rekommendera att läsa dessa tre artiklar då jag kan inte kortfattat berätta all information de har.
Lektyr nr 3 1976
Se nr 11 1976:
Lektyr nr 21 1985:
Jag har i ett tidigare inlägg postat en artikel från Veckans stopp 1982 av kungen av kriminaljournalistik Bo Ahlqvist. Denna gången så postar jag en tidigare artikel från Lektyr nr 22 1980, som kom strax efter mordet. En fördel med Lektyrs artikel är att den är mycket närmare gärningen, och ger polisens syn på fallet strax efter morden. Fördelen med artikeln från Veckans stopp är att den är publicerad två år senare och kan ge nyare information som kommit fram och avfärda tidigare information (t ex teorin om en rånmord).
För oss som är intresserad av fallet så kompletterar de varandra. Denna artikeln har flera intressanta bilder och lite mer information vad Ann-Louise och Mia gjorde innan de blev mördare.
Så klart så finns det en tråd om fallet på flashback där information om en holländsk seriemördare Koos Hertogs som var misstänkt för fallet kommit upp. Möjligheten finns absolut att han mördade svenskorna men med tanke på att han samtidigt som han erkände sina andra mord så erkände han inte morden på svenskarna. Om han var skyldig, varför erkände han inte de också?
Oavsett, ett intressant fall som vi nog kommer tillbaka till i framtiden.
I början av februari 1976 så hände två vansinnesdåd direkt efter varandra. Den 1:a februari så sköt en värnpliktig ihjäl två personer på klubb Gustavus Adolphus i Göteborg. Dagen efter, den 2:a februari, så skedde ett till vansinnesdåd på E4an mellan Södertälje och Stockholm. 9 st bilar blev beskjutna av någon/några med kpist varav en bil där 19-åriga Lennart Schylander körde blev träffad och dog senare i ambulansen på väg till sjukhuset. Det var ren tur att inte fler dog denna kvällen.
Polisen tror att mördaren satt i baksätet på en bil vilket tyder på att det finns minst två personer som vet vem som sköt. Fallet togs upp i Lektyr 1985 nr 29 under deras ”sommar-serie” om olösta mord. Enligt flashback tråden om fallet så är det fortfarande olöst.
Det är kväll den 7:e April 1976 i Viskafors strax utanför Borås. Mamman till 14-åriga Reijo Daag är orolig att hennes son inte kommit hem än. Reijo hade cyklat iväg till sin vän, en 16-årig kille som ringde ett par timmar senare och frågat efter Reijo som han hävda inte kommit fram. Dagen efter, den 8:e April, så anmäldes Reijo försvunnen av föräldrarna och den 9:e April så fann en kvinna som var ute och rasta sin hund Reijos kropp.
Det polisen och rättsläkaren fick se var att Reijos fått över 100 knivstick av sin mördare. Reijos 16-åriga vän togs in på förhör och häktades senare men kom att släppas framöver då det inte blev någon rättegång. Än idag så är fallet olöst, även om mycket tyder på att den 16-åriga vännen är gärningsmannen. Ett par intressant grej om den misstänkta gärningsmannen. Det ryktades att han var homosexuell och att det kan ha funnits en svartsjuka till Reijo som var populär bland tjejerna. Det enorma övervåldet mot Reijo kan tyder på ett brott i affekt. Det andra är att den misstänkta gärningsmannen bytte kön på 80-talet och lever idag i Nacka som en kvinna. Det och lite mer information finns i flashback-tråden.
Självfallet så har kvalitetspressen skrivit artiklar om fallet. Första artikeln är från Fib aktuellt nr 19 1976.
9 år senare, så tar samhällsmagasinet Lektyr upp fallet i nr 28 1985.
Herrtidningsbloggen firar 1-års dagen med ett massivt inlägg (på fredag den 13e av alla dagar). Det handlar om ett klassiskt och mycket omtalat mordfall från 1970. Det är mordet på Ulla Höglund från Södertälje. Fallet har bland annat tagits upp av Leif GW Persson i ett program 2011 i serien sommarmord.
Kortfattat så försvann 29-åriga trebarnsmamman Ulla Höglund den 20 maj 1970. Efter ett par veckor kom ett anonymt telefontips och polisen fann Ullas kropp den 4:e juni samma år. Ullas make, Irwing Höglund, blev anhållen och anklagad för mordet. Rättegången blev väldigt uppmärksammad i media bland annat på grund av det mycket hårda tonläget mellan åklagaren Otto Meijer och Irwings advokat Olof Arvidson. Mitt under rättegången hoppar åklagaren Meijer av och åtalet mot Irwing lades ner.
Ingen har dömts för mordet och det preskriberades 1995.
Även i herrtidningspressen skrev det mycket om fallet. I Se nr 25 (17:e juni) 1970 publicerades en artikel om fyndet av Ulla Höglunds kropp och om polisen och åklagaren arbete kring fallet.
En viktig detalj i fallet som det skrevs mycket om i media var flera brev som Irwing skickat till en ung tysk tjej vid namn Anna-Maria. Vissa ansåg att breven gav Irwing ett motiv att mörda Ulla. I Se nr 32 (6:e augusti) 1970 publicerade man breven som Irwing hade skickat till Anna-Maria.
Några veckor senare så publicerade Se i nr 35 (27:e augusti) 1970 en intervju med den 18-åriga tyska tjejen Anna-Maria som ville förminska den eventuella affären med Irwing.
I samma nummer skrev Rune Moberg en ledare om möjligheten att Irwing Höglund kan vara oskyldig
Även en karta publicerades i samma nummer (Se nr 35 1970) med de två olika versionerna (åklagarens och Irwings) om vad som hände på mordkvällen.
Slutligen så publiceras en artikel (fortfarande i Se nr 35 1970) om hur rättsläkaren Sven-Olof Lidholm och fotografen Lennart Nilsson gör en rekonstruktion av brottet med Yvonne Jernström (assistent till Sven-Olof) som ”spelar” Ulla Höglund.
Bilder från rekonstruktionen publicerades i Fib aktuellt nr 37 (8:e september) 1970 i en artikel som berättar att mördaren är en ”abnorm man”
Även i Se nr 36 (3:e september) 1970 publicerades en kort artikel om hur mordet kan ha gått till.
Några veckor innan publiceringarna av rekonstruktionen i Fib aktuellt och Se så publicerade Fib aktuellt i nr 34 (18:e augusti) 1970 två artiklar. I första artikeln förklarar Irwings advokat Olof Arvidson att hans klient är oskyldig till mordet. Artikeln tar även upp mysteriet med den främmande nyckeln som man fann i Ullas handväska.
Den andra artikeln i Fib aktuellt nr 34 (18:e augusti) 1970 är en intervju med rättsläkaren Sven-Olof Lidholm som spelade en stor roll i Höglundfallet.
I Se nr 37 (10:e september) 1970 publicerades en artikel om Irwing Höglunds första dygn som en fri man.
I samma nummer (Se 37) skrev Rune Moberg en ledare om Irwing någonsin kommer bli fri från misstankarna för mordet. 44 år senare så kan vi fortfarande läsa många som tror att Irwing är gärningsmannen, bland annat i flashback-tråden om fallet.
Fib aktuellt ville inte vara sämre och publicerade Irwing Höglunds egna ord om hans liv och händelserna kring försvinnandet av Ulla, förhören, häktningen, rättegången med mera i tre nummer (nr 38-40 1970) under namnet ”Mina nittiotvå dygn i helvete”
Första delen publicerades i Fib aktuellt nr 38 (15:e september) 1970
Del två publicerades i Fib aktuellt nr 39 (22:a september) 1970
Den avslutande del tre publicerades i Fib aktuellt nr 40 (29:e september) 1970
Herrtidning 