Jag har tidigare postat en artikel om kurdmorden som jag kan rekommendera. 1986, några månader efter mordet på Olof Palme så publicerade tidningen Lektyr ett 3-delars reportage av journalisten Charlie Nordblom om PKK-morden i Sverige samt en eventuell koppling till mordet på Olof Palme. Nordblom berättar själv om bakgrunden till dessa artiklar i den utmärkta P3 dokumentären ”Palmeutredningen inifrån”. Som alltid, tryck på bilderna för få en högupplöst version att läsa.
Tidigt 1974 så sitter Fib aktuellts reporter Björn Ahlinder i köket hos ”Gunilla” (en försvenskning av hennes turkiska namn), en ung kvinna som tror att hon är 19 år. En vecka tidigare så har hennes pappa Rasit Özpolat skjutit ihjäl hennes make för att hämnas sin dotters och familjens vanära. Familjen är från Turkiet och detta är ett av de första fallen av utländsk hedersmord i Sverige.
Ismail, som var kusin till Gunilla, hade fått en massa hjälp av hennes pappa att kunna komma till Sverige. De hade fixat uppehållstillstånd, arbete och sen ett boende ihop med Gunilla. Men strax efter att Ismail och Gunillas gemensamma barn hade fötts så sparkade han ut henne från deras lägenhet. Ismail hade träffat en ny svensk tjej som flyttade in istället. Svärfadern blev vansinnig. Två gånger vände han sig till polisen och varnade: ”Visa ut min svärson från Sverige annars mördar jag honom”. Men polisen gjorde inget (så klart).
Så den 8:e mars 1974 så åkte ”Gunillas” 44-åriga far och 27-åriga fosterbror till lägenheten i Fisksätra där ”Gunillas” man nu bodde med sin nya svenska tjej. Målet var att upprätthålla familjen heder som Ismail hade befläckat. De tog hissen till tredje våningen och fosterbrodern fick ringa på dörren för att Ismail inte skulle fatta misstanke när han tittade i kikhålet. När Ismail öppnade dörren så sköts han direkt i hallen av svärfadern som fortsatte tömma magasinet för att sen slå Ismail i huvudet med pistolen.
I lägenheten fanns även Ismails svenska flickvän och fadern försökte även skjuta henne men pistolen klickade just då så hon överlevde. De båda männen flydde snabbt från platsen men de greps rätt snart efter det. Vad domen blev vet jag inte, har inte funnit någon information om det så om någon vet någon om det så får de gärna kommentera.
Stort tack än en gång till Svenska mordfall för information om brottsoffret, datum och namnet på fadern. (Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Gerardo föddes i Italien 1946 men arbetslösheten och fattigdomen i Syd-Italien gjorde att Gerardos pappa flyttade familj till Västerås för arbete när Gira (som var Gerardos smeknamn) var i förskoleåldern.
Efter grundskolan så utbildade sig han till damfrisör och en kollega på city damsalong berättade att Gira blev snabbt känd som en skicklig frisör och en god kamrat. ”Det var alltid fart och fläkt kring Gira” sa kollegan Inger Roos.
Gira ville se sig om i världen och tog ett jobb på Gripsholm, ett fartyg som åkte mellan Sverige och Amerika, där han klippte håret på resenärerna. Tre år senare så flyttade han till Rom för att komma till en stad med mer puls och liv. Det gick bra och redan efter något år så kunde Gerardo öppna en egen salong.
Tyvärr så tog allt stopp en kvällen den 15e oktober 1980. Strax efter åtta på kvällen så hördes två skott i snabb följd vid Giras bostad och boende i området såg två unga män som sprang iväg från platsen. Gerardo hade blivit skjuten i sin egen lägenhet och ett av skotten träffade hjärtat och han dog omedelbart.
Enligt artikeln i Aktuell rapport nr 3 1980 så hade den italienska polisen då ingen klart motiv för mordet. Det fanns inga spår av strid så det skulle tyda på att Gira kände männen som han släppte in i lägenheten. Italienska tidningar skrev att Gira umgicks i homosexuella kretsar och de antyder det kan betyda att mordet var ett svartsjukedrama eller en ouppklarad narkotikaaffär.
Har inte funnit någon mer info om fallet så om någon vet mer, hör gärna av er.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
Tisdag den 29:e december 1981 så kör en gul skåpbil från ABAB med två väktare genom snöiga Sollentuna. Samtidigt så åker tre stycken män runt i en stulen röd Taunus som de parkerar en bit från PK-banken i Sollentuna. ABAB bilen är på väg till PK-banken med en jutesäck från systembolaget med ca 220 000 kr i. När skåpbilen kommer fram till banken så tar den 47-åriga väktaren Ove Westerberg jutesäcken och går mot bankentrén. Där överraskas han av 37-åriga Pineda Hernandez (Wille Rivera i artikeln) och 27-åriga Valencia Medina (Alfredo Sanchez i artikeln). Hernandez avlossar 2 st skott varav en träffar Westerberg. Medina tar jutesäcken och båda rånarna springer till bilen på Sköldvägen där den 40-åriga chauffören Iglesias Vasquez (Lucho Castro i artikeln) väntar.
Rånarna flyr från platsen men lämnar ganska snart flyktbilen vid en viadukt och byter bil till en gul Volvo 343 som de hade parkerat där innan. En major som var ute och rastade sin hund kunde se när rånarna parkerade den stulna Taunusen och kunde senare ge polisen ett bra signalement på de tre rånarna. Ett annat vittne berättade för polisen att han höll på att krocka med den gula Volvon på andra sidan av viadukten.
Ove Westerberg lever än när polisen kommer men dör tyvärr i ambulansen på väg till sjukhuset. Spåren efter rånarna försvinner efter bilbytet och utredningen står och stampar i knappt en månad innan Avis kan meddela polisen att de hyrt ut en gul Volvo till en Iglesias Vasquez. Efter kartläggning och mängder av förhör så häktas de tre männen för mord och chefsåklagaren Lennart Nilsson yrkade för livstids fängelse för alla tre. Hernandez erkänner vållande till Westerbergs död och grovt rån. Medina erkänner bara till grovt rån och Iglesias Vasquez, som polisen ansåg planerat allt, förnekande att han överhuvudtaget deltagit i rånet.
Rättegången i Sollentuna tingsrätts inledes strax före julen 1982 och domslutet kom 4/1 1983. Pineda Hernandez dömdes till 7 års fängelse, Iglesias Vasquez till 8 år fängelse och Valencia Medina till 6 år fängelse. De tre dömdes även till skadestånd på sammanlagt 226 700 kr.
I hovrätten den 25e mars 1983 så sänktes Vasquez straff till 6 års fängelse, Hernandez straff ökade till 8 år och hovrätten fastställer tingsrätten beslut om Medina på 6 års fängelse.
I Lektyr nr 3 1983 så skriver journalisten Charlie Nordblom om fallet och jag kan verkligen rekommendera att läsa igenom hela artikeln, som är mycket mer utförlig än min beskrivning. Ett stort tack till Svenska mordfall som hjälpte till med bakgrundsinformation och domslut.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Dax för krimtorsdag igen och denna gången handlar det om ett dubbelmord i Västtyska Hamburg 1979 utförd av en svensk 17-åring. Ett fall som det finns väldigt liten information om.
Kl 21.06 den tredje december 1979 så ringde det på dörren till familjen Voss lägenhet i Hamburg i Västtyskland. Fadern Max satt i vardagsrummet och hans fru Telse sprang runt och plockade i lägenheten. Den nyligen 18-årsfyllda sonen Axel låg i sitt rum och lyssnade på musik. När dörren öppnades så mötes föräldrarna Voss av 15 skott från en kulsprutepistol som dödade dem. Efter skottlossningen så ringde grannarna polisen och väl i lägenheten så mötte polisen en gråtande Axel i sitt rum. Grannarna tipsade även polisen om en storväxt man som lämnade Voss lägenhet efter dådet med någon under hans arm. Polisen gick ut med en efterlysning redan samma kväll vid 23-tiden som baserade på signalementet som grannarna gav av den misstänkta mannen.
Dagen efter dådet så bryter sonen Axel Voss ihop på polisstationen. Axel berättar att han känt sig som en slav hos hans far. Axel ville studera vidare men upplevde att han inte hade någon fritid och att han fick jobba så mycket på faderns firma. Faderns plan var att Axel en dag skulle ta över firman och det var inget Axel ville. Så med tiden så började han hata sin föräldrar.
Så Axel sparade ihop 5000 d-mark och övertalade en kompis att han skulle skjuta hans föräldrar. Deras planering pågick i ett halvår innan den sattes i verket den där måndagskvällen den tredje december 1979. Axels vän var en 17-årig svensk kille vid namn Christian Thomsen som han hade lärt känna ett halvår innan på en ölstuga. Christian var från Göteborg men bodde nu Eppendorf där han gick i sjunde klass.
Polisen hämtade in Thomsen och efter ett par timmars samtal så erkände han dådet. Thomsen fördes då vidare till ett ungdomsfängelse och efter ett tag kallade polisen in en psykolog. Psykologens omdöme om Christian var att han var mycket lätt att manipulera och han hamnade lätt i beroendeställning till starkare kamrater. En bakgrundsfaktor var att när Christian var 13 år så drabbades han av en virus och hormonsjukdom, Pfifferska sjukdomen. Den gjorde att den tidigare aktiv Christian tappade all ork, lust och vilja. Efter sjukdomen så ville Christian hävda sig bland gängen berättar hans fader.
När Jörgen Einestads publicerade sin artikel i Lektyr nr 2 1980 så hade inte fallet gått upp i domstolen än men tack vare information från den alltid pålitliga svenskamordfall dömdes både Christian Thomsen och Axel Voss (den 2 juli 1980) till vardera 8 års ungdomsfängelse för dubbelmordet på paret Voss. Läs gärna hela artikeln, mycket mer information i den än det jag tog upp.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Egon Hornshöj Hansen föddes 25/10 1935 i Danmark men han flyttade till Stockholm efter att ha träffat en svensk tjej i Reykjavik 1959. I början så går det rätt bra men ganska snart så gör hans höga alkoholkonsumtion att han blir av med körkortet, jobbet som chaufför och fick istället börja jobba som städare. Efter en misshandelsdom som gav 6 månader straffarbete så lämnade tjejen Egon och 1964 så var han arbetslös och singel. De närmaste åren blir struliga för Egon, om detta kan man läsa om här (väl värd att läsa).
Den 7:e augusti 1966 så skulle Egon köpa brännvin av Gustav Stålgren och det blev en dispyt om priset (Egon gav 20 kr men Gustav ville ha 25 kr) och Gustav hotar Egon med en kniv. Efter att Gustav hugger Egon i ena armen med kniven så knuffar han ner Gustav på golvet, tar kniven och sätter den i brösten. Gustav dör nästa omedelbart. Egon lämnar lägenheten och det ska dröja en vecka innan Gustavs stinkande lik hittas. Kort efter det tar polisen in Egon och han döms till 6 års fängelse för dråp.
I Fib aktuellt nr 14 1975 så berättar Egon Hansen med egna ord om mordet och hans tid i fängelset och hur han efter frigivningen hamnade i ett fyllebråk med en finländare. [Jag] ”skar upp ansiktet på den jäveln. Han och en kompis hade försökt sno mitt brännvin.” Denna gången blev Egon dömd till sluten psykiatrisk vård på Sidsjöns sjukhus. ”Det blev mycket värre än ett fängelse” sa Egon. Egon Hornshöj Hansen dog 25/2 1986.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp fallet med mordet på Ulla Persson 1961. Läs den artikeln, den är mycket bra. 1970 så publicerar journalisten Lars Jonsson en artikel i Fib aktuellt nr 24 om fallet. En del tidigare känd information men en sak som är intressant är att polisen nu (1970) tror att de tre olika männen som träffat Ulla Persson på Lorry, ”Coca-cola mannen”, ”läskedrycksmannen” och ”tjuvdansören” är en och samma person. Polisen efterlyser i artikeln coca-cola-mannen och mannen med den gula studebaker bilen.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Enligt gärningsmannen så hade han fått 5800 kr för ett jobb han utfört. De pengarna hade han förvarat i ett skåp i lägenheten. När hans fästekvinna Ingrid Palmqvist inte kom hem på natten den 29:e juni 1972 såg han att nyckeln till skåpet inte var där den skulle vara så han bröt upp skåpet och kunde se att hans pengar var borta. Morgonen efter, den 30:e juni, så åkte GM till Ingrids arbetsplats för att konfrontera henne om pengarna. Enligt GM så stod han innanför porten på hennes arbetsplats när han såg henne komma med en annan man i en bil. De kramades och kysste varandra. Innan Ingrid gick in i porten till jobbet så hörde han Ingrid ropa ”Ring mig i kväll, älskling” till mannen.
När Ingrid kom innanför porten och såg sin fästman så börjar hon skrika ”Va fan har du här att göra? Försvinn.” Ingrid fortsatte in till sin arbetsplats och GM följde efter. Han ville prata med henne men hon fortsatte att skrika. Gärningsmannen slet åt sig Ingrids handväska för att leta efter pengarna men när inte fann några så svartnade det för han och enligt eget utsago så vaknade han till när han satt på knä över Ingrid och ströp henne. Hon var då blåsvart i ansiktet och sen så svartnade det igen för GM. När gärningsmannen vaknar till igen så ligger Ingrid död. Han tar då och drar in hennes kropp i ett annat rum i lokalen, drar ett snöre över hennes hals som han drar åt och knyter till. GM döljer sen kroppen under ett par säckar och lämnar arbetsplatsen.
Enligt gärningsmannen så minnas han inget förrän han vaknar upp på en båt på väg till Helsingfors. Han ringer då till sin son/dotter (olika info finns) och berättar vad som hänt. Sonen/dottern kontaktar sen polisen som gör en husrannsakan i kvinnans lägenhet men de finner inget. GM kommer hem till Stockholm igen på söndag kväll och berättar då vart kroppen finns.
Den 23:e oktober 1972 så döms gärningsmannen till sluten psykiatrisk vård av Stockholms tingsrätt. Enligt vad GM säger till Fib aktuellts journalist så var han knappt på Beckomberga innan han skrevs ut. Dagen efter han kom dit, på onsdagen, så möte han dr Rössel som sa att ”om ni är snäll så är vi snälla”. Fredagen efter så fick GM lämna Beckomberga och behövde bara infinna sig tre korta tillfällen för att hämta papper. GM blev officiellt försöksutskriven 17:e januari 1973.
Journalisten Anders Hasselbohms reportage om brottsfallet och ”vården” som publicerades i Fib aktuellt nr 4 1974 är ett väldigt intressant dokument på dåtidens galenskap där mördare kunde dömas till psykiatrisk vård som de kunde lämna efter en väldigt kort tids ”vård”.
Stort tack till svenskamordfall som har hjälpt till med bakgrundsinformation.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Detta inlägg är första samarbetet mellan herrtidning och svenska mordfall.
Den 31 december 1982 befann sig den 27-årige svensken Magnus Myrgren i Köpenhamn för att fira in nyåret tillsammans med syster, flickvän och ytterligare fyra kompisar. Kvällen spenderades först på klubben Cicero där de festade och lyssnade på brasiliansk musik. Vid midnatt lämnade de klubben för att dra vidare till Rådhuspladsen och titta på fyrverkerierna från närbelägna Tivoli.
Nyårsfirandet tillika Magnus liv tog ett plötsligt slut knappt en timme in på det nya året. Den 27-årige lundabon och hans sällskap hamnade mitt i ett våldsamt slagsmål mellan en grupp danska ungdomar och ett invandrargäng. Magnus lade sig i och grep tag i två av danskarna, kanske av rädsla för att de skulle ge sig på hans kompisar med invandrarbakgrund. En av danskarna svarade med att dra kniv och hugga Magnus tre gånger i bröstet. Bråket upphörde, gängen skingrades och ambulans tillkallades, men Magnus var redan död vid ankomsten till Kommunehospitalet.
Bara två dagar senare fick polisen tag i de danska ungdomarna. Perry Knudsen, som skulle fylla 19 om mindre än en månad, erkände att det var han som huggit ihjäl Magnus. Knudsen åtalades och dömdes i Københavns Byret till åtta års fängelse för grov vold med døden till følge. Den 9 december 1983 fastställde Østre Landsret domen mot Knudsen.
Magnus Myrgren var son till prästen Erik Myrgren, som blivit känd efter att han hjälpt judar fly Tyskland under andra världskriget. 1988 producerade SVT en film där Erik berättade om sorgen efter Magnus.
Den i dag 59-årige var vid mordtillfället en ung man, nästan en pojke, redan på glid. Han verkar dessutom ha fortsatt i de spår som han redan trampade i för över 40 år sedan. Senast i juni 2022 meddelades två domar mot honom gällande brott begångna i Sverige; ringa narkotikabrott och grov olovlig körning.
Nedan följer en artikel om händelserna på Rådhuspladsen författad av Kent Fall och publicerad i Lektyr nr 4 1983. /Svenska mordfall
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
24:e september 1977 så fann en snickarmästare ett kvinnolik vid Stora Ljuna utanför Mjölby. Två dagar senare så kopplades riksmordkommissionen från Stockholm till fallet och de skötte sen utredningen. Den mördade kvinnan var Åsa Österman en 23-årig från Linköping som försvann 17:e juni samma år.
I Lektyr nr 6 1980 så berättar riksmordkommissionen för journalisten Jörgen Einestad om hur de löste mordet på Åsa.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Herrtidning 