De flesta som var unga under 80-talet har någon form av relation till Staffan Hildebrands filmer och speciellt hans spelfilmsdebut G. Många har nog dubbla känslor över ”filmen G”, jag har det till exempel. Det är en rätt vidrig moralkaka som Staffan levererar utan någon som helst finess. Men samtidigt är det ett skönt tidsdokument med massa härliga karaktärer och tafflig skådespeleri.
Några veckor innan filmen gick upp på biograferna 1983 så publicerade den liberala kulturskriften Lektyr en artikel om filmen och en intervju med Staffan i nr 8 1983. Så på med mockasinerna, stoppa in ett band med rockgruppen Freestyle i bandaren (se artikeln) och njut av Staffans moralkakor.
Herrtidning 