Åhh, det tidiga 80-talet. Videobandspelaren kom och blev det trendigaste man kunde äga och var snart i var mans hem. Jag var själv en ung liten kille utan hår på snoppen (pre rakning) då och jag blev helt frälst (och många med mig) över den nya tekniken. Man hyrde filmer, kopiera dem och lånade filmer av varandra. Det blev nästan som en ”tävling” att ha sett de hemskaste och farligaste filmerna som fanns på marknaden. Samtidigt skapades en moralpanik hos kristna oskulder och förståsigpåare som inte ens sett filmerna!
I en rolig artikel från Lektyr nr 48 1982 talar man om de farliga och ”råa” våldsfilmerna som sköljer över Sverige. Det är filmer från de klassiska video distributörerna Video invest och Red baron.
Absurd och underhållande läsning för alla skräcknördar och filmentusiaster.
Herrtidning 