När videon kom så var det flera olika format som slogs om marknaden. JVC (Victor) hade VHS systemet, Sony hade betamax och Philips och Grundig hade video 2000. Det skapade problem i början av 80-talet där många affärer bara hade VHS, som dominerade marknaden. För kunder som hade betamax eller video 2000 systemen så var det ibland svårt att hitta butiker som hyrde ut filmer.
Men i Östersund så var det inte VHS som dominerade i början av 80-talet. Lektyrs journalist Benny Rudarp besöker videobutiken videohörnan i Östersund. Hos videohörnan så dominerar betamax, där butiken har ca 800 titlar på betamax, 650 st på VHS och 300 st på video 2000. Rudarp talar med föreståndaren Tom Jönehag om varför så är fallet. Artikeln publicerades i Lektyr nr 16 1982 under deras ”allt om video” del.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
Åhh, vad är mer 80-tal är videoformatskriget? Fast denna gången är det inte mellan betamax, vhs och video 2000 utan kriget mellan film på skiva och film på band. I Lektyr’s ”allt om video” nr 34 1981 så tar journalisten Else-Marie Lundin upp kriget som även har konkurrerande format inom videoskivan. Från laserdisc-skiva till SelectaVision (CED) och VHD. En intressant sak artikeln tog upp var en idé att Hollywood skulle hålla filmerna under två timmar för de skulle få plats på en skiva! Jag undrar hur seriös den idén var. Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I början av 80-talet, när videon slog igenom, så hade alla seriösa tidningar (vilket självfallet Lektyr räknas som) sektioner i tidningen eller återkommande artikelserie med tips kring video. Vad man ska välja, vad betyder alla dessa krångliga ord som ”fast forward”, och vilka filmer som var värda att hyra.
Lektyr började med sin videosektion, ”allt om video”, i och med nr 27 1981. I det numret så ger de bland annat tips om hur man hittar rätt i videodjungeln. De har även sin första videotoppen, där favoritfilmen Stone hamnade på tionde plats.
Så njut av lite härlig videonostalgi.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I Lektyrs ”allt om video” så hade de återkommande artiklar om videohandlare i början av videoexplosionen. Något som ofta glöms bort nu för tiden är hur fort videomarknaden blev överetablerad på många ställen. I Lektyr nr 30 1981 så tar man upp kostnaden att köpa filmer, att behöva ha samma film på flera format med mera.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I Lektyr nr 1 1982 så hälsar journalisten Per Johansson på Mats Johansson och Jan Persson som har butiken Videopunkten i Stockholm city. De lyfter också problemet med överetablering och jag gillar Mats kommentar ”Hos videopunkten springer ingen 13-åring in och får hyra porr och sadistvåld.” Jag gillar även Mats favoritlista som både innehåller Helvetestrippen (som jag själv har på vhs, betamax, video 2000 och stolpaffisch) och storsamlaren swe-x’s favoritfilm El cid på listan.
Göteborg vill inte vara sämre. I Lektyr nr 9 1982 så besöker journalisten Benny Rudarp västkusten och Tommy Högenberg som äger Videospecialisten som är den första butiken i Göteborg som hyrde ut videofilmer. Han tar upp bland annat problemet med radiohandlare som när de säljer videobandspelare ger kunderna möjlighet att hyra filmer gratis under en längre tid. Bilden på Högenberg visar även upp flera schyssta utgåvor för oss filmnördar.
Jag avslutar detta inlägget med en artikel i samma tidning (Lektyr nr 9 1982) där journalisten Benny Rudarp hoppar in och hjälper en videobutik i Stockholm. Artikeln är mer humoristisk men den tar upp en del problem som jag själv minns. Sen så undrar jag vilken ”urtaskig italiensk deckare” Benny blir utskälld för att ha hyrt ut.
Lektyr gjorde ett besök till Norge i nr 5 1982 för att ta tempen på deras videomarknad. Först besöker de Steinar Olsen som äger Olsens video (”Video-olsen”) i Oslo. En kort och intressant intervju om skillnaderna mellan Sverige och Norge.
Sen besöker Lektyr Rolf Gundersen som är försäljningschef på Novio A/S som är en distributör som specialiserar sig på norsk film. Mycket intressant läsning om videons barndom i Norge.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
Få svenska videobolag har samma rykte och laddning som Video invest. Inom samlarkretsar så finns det ”roligare” bolag att samla på, svårare utgåvor att sukta efter. Men det går inte att bortse från Video invest påverkan och plats i videoboomen samt hur de levererade skön skräck (ofta klippt) till tidiga videoägare.
I Lektyr nr 48-49 1981 så intervjuas Per Nordqvist från video invest. Jag lägger även upp videorecensionerna i samma nr, där Video invest’s släpp av Lucio Fulcis ”The Beyond” får ”fyra dödskallar i stället för stjärnor”.
Så öppna en kall champis och ha en trevlig lässtund i vårsolen.
När videon gjorde sitt intåg i början
av 80-talet så skapades en stor svart marknad för hala lirare med en flexibel moral. De kunde tjäna stora pengar på att piratkopiera filmer och sälja dessa dyrt till ”Svensson”. När man idag tittar tillbaka så blir man nästan chockerad över hur mycket folk (vi) var beredd att betala för nya filmer som ännu inte fanns på svenska marknaden.
I Stopp fib aktuellt nr 42 1983 så gör man en intervju med en av dessa pirater som artikeln påstår är nordens största piratkopierare. Hur mycket av det som stämmer kan man fråga sig, men helt klart är detta ett klockrent tidsdokument från en svunnen tid.
Åhh, det tidiga 80-talet. Videobandspelaren kom och blev det trendigaste man kunde äga och var snart i var mans hem. Jag var själv en ung liten kille utan hår på snoppen (pre rakning) då och jag blev helt frälst (och många med mig) över den nya tekniken. Man hyrde filmer, kopiera dem och lånade filmer av varandra. Det blev nästan som en ”tävling” att ha sett de hemskaste och farligaste filmerna som fanns på marknaden. Samtidigt skapades en moralpanik hos kristna oskulder och förståsigpåare som inte ens sett filmerna!
I en rolig artikel från Lektyr nr 48 1982 talar man om de farliga och ”råa” våldsfilmerna som sköljer över Sverige. Det är filmer från de klassiska video distributörerna Video invest och Red baron.
Absurd och underhållande läsning för alla skräcknördar och filmentusiaster.
Herrtidning 