Här är en kul liten artikel från Fib aktuellt nr 18 1966 där journalisten Arne Lemberg intervjuar den stekheta gruppen Sven-Ingvars från Karlstad.
Så veva upp trattgrammofonen, lägg på Fröken Fräken singeln och läs om bland annat Sven-Erik Magnussons 40-åriga kvinnliga fan som ville ha mer än en dans från Sven-Ingvars.
Aktuell rapport har aldrig varit journalistikens högborg, utan snarare som en bättre kvällstidning (bättre än junket aftonbladet och expressen i alla fall). Men ibland så finns det något kul, intressant eller dumt i tidningen, som i nr 40 1984. I det numret så får herrtidningsfluktarna höra talas om bandet The Cramps som är det nya chockbandet. Speciellt kul blir det när den grävande journalisten Sven von hertzen jämför sångaren Lux Interior show mot Elvis: ”Och Elvis sexutstrålning är som en missionärsställning, om man ska jämföra”. Eller när han berättar att Lux ”som en pervers överstepräst välsignar publiken med sin stake”.
Själv så hann jag bara se The Cramps en gång, på Berns i Stockholm 2006, vilket var en mycket bra spelning enligt mig. Jag blev kanske rent av välsignad. 
1980 var Kenta verkligen i ropet. Efter ha varit med i två dokumentärer av Stefan Jarl som fått enormt bra gensvar från både publiken och recensenterna så ställde han upp i melodifestivalen (innan det blev löjliga mello) med låten ”utan att fråga”, i befriande ledig stil.
Tidningen Se insåg vilken stjärna Kenta var och publicerade två artiklar i nr 16 och nr 23 1980. I första artikeln får vi en inblick i kentas liv och den börjar med en fantastisk bild från kyrkogården där Stoffe ligger begravd. I den andra artikeln från nr 23 så får vi följa Kentas resa till Hollywood där han bland annat springer på Telly ”Kojak” Savalas!
Mycket nöje gott folk.
Se nr 16 1980
Se nr 23 1980
Jag har i två tidigare blogginlägg tagit upp de första punkarna i Sverige och punkarna som några av de nya ungdomsgängen.
Här har vi en härlig artikel från Se nr 32 1977 om Sex Pistols miniturné i Sverige. Moralismen och det starka ogillandet av Sex pistols lyser igenom hela texten. Sen ska vi inte förglömma vad dessa kulturblaskor med tuttar gjorde bäst, sköna kommentarer och meningar. Vad sägs om ”en färgad kille rullar haschcigarretter åt alla med flinka händer”. Briljant.
Så ta fram en kopp med te, kaffe eller sprit (det är ju fredag) och njut tillbaka på en tid då punken uppfattades som farlig och där raggarna skulle rensa upp bland patrasket.
Jag är för ung för att komma ihåg när punken kom till Sverige men jag kan tänka mig att denna ungdomskultur verkligen förfärade gubbar och damer på 70-talet.
I den oberoende kulturblaskan Se, nr 19 1977, så påstår journalisten Christer Wallin att tjejerna Ingrid, Sylvia och Karin är Stockholms första ”punkies”.
Samtidigt så tar denna briljanta journalist fram ett lexikon för att förklara ordet ”punk” för oss omedvetna läsare med bland annat ”ung kille som låter sig utnyttjas homosexuellt i fängelse”!
Självfallet blev det reaktion på artikeln och i nr 23 samma år så publicerades en insändare från två 20-åringar som undrar varför ”punkies” spökar ut sig.
90-talet. Sverige genomgick en ekonomisk kris i början av decenniet med en stor arbetslöshet som följd. I Norge kom andra vågen av black metal där både musiken och uttrycken blev mer extrema än tidigare. Bland annat så brändes en satans massa kyrkor ner till grunden av finniga, svarthåriga pandasminkade killar med bullet belts och ”tuffa” smeknamn.
Svenska black metal nördar ville inte vara sämre. Kring bibelbältet i Jönköping så började några medlemmar från gruppen Domgård leka med tändstickor kring kyrkor och pyssla med gravstensvältning. Självklart så åkte de fast till slut och hamna i fängelse.
Där blev de intervjuad av tidningen Slitz nr 11 2000, vilket bloggposten baseras på. Normalt sett så är det bara artiklar från 60-80-talet från de klassiska herrtidningarna eller kriminaltidningarna som jag postar. Men gör ett undantag för denna intressanta artikel.
Artikeln
Bosse ”blomman” Blombergh var en svensk musiker och författare, men även en missbrukare och alkoholist som dog 2008, 64 år gammal. Han slog igenom 1977 med skivan små knepiga låtar där blomman fick en mindre hit med den samhällskritiska låten Dom borde tjacka spikskor som ger den borgliga regeringen en utskåpning.
Mina personliga favoriter från den skivan är Jag skriver små knepiga låtar:
Och den underbart 70-tals doftande låten Club amour:
Fantastiskt omslag till den skivan.
Något som inte är ovanligt i alkoholisthem är ständiga bråk och blomman är inte unik där. Blomman gjorde en 6 månaders volta i finkan efter ett bråk med sin dåvarande fru. 1982 tog Lektyr tog kontakt med blomman för en kort intervju som publicerades i nr 33.
Tyvärr så fortsatte problemen för blomman och under stora delar av 90-talet var han hemlös och sålde situation STHLM. 2008 dog han endast 64 år gammal.
Men minnet av hans låtskatt lever kvar så ladda boomboxen/bergsprängaren/mobilen med några blomman låtar (plus Kjell höglund, Kenta och Cornelis låtar) en skön sommardag och ta med en kasse öl till parken och njut lite av livet.
Herrtidning 