Bosse ”Blomman” Blombergh var känd som författare (boken Grevgatan sjuttiosju två trappor), musiker (t ex Dom borde tjacka spikskor, mfl) och missbrukare som främst var aktiv på 70 och tidiga 80-talet. Jag har tidigare postat en artikel från 1982 med Blomman efter hans fängelsevisit 1981. Väl värd att läsas.
Något som jag tror är ganska okänt är att efter Blomman släppte sin bok 1972 så jobbade han ett kort tag på Fib aktuellt som journalist där han intervjuar olika kändisar med sitt egna speciella språk. I Fib aktuellt nr 4 1973 så gör han en kort intervju med skådespelaren Ernst-Hugo Järegård. Jag måste säga att Järegård ser ut som en jäkligt skön och hal lirare på bilden.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Enligt gärningsmannen så hade han fått 5800 kr för ett jobb han utfört. De pengarna hade han förvarat i ett skåp i lägenheten. När hans fästekvinna Ingrid Palmqvist inte kom hem på natten den 29:e juni 1972 såg han att nyckeln till skåpet inte var där den skulle vara så han bröt upp skåpet och kunde se att hans pengar var borta. Morgonen efter, den 30:e juni, så åkte GM till Ingrids arbetsplats för att konfrontera henne om pengarna. Enligt GM så stod han innanför porten på hennes arbetsplats när han såg henne komma med en annan man i en bil. De kramades och kysste varandra. Innan Ingrid gick in i porten till jobbet så hörde han Ingrid ropa ”Ring mig i kväll, älskling” till mannen.
När Ingrid kom innanför porten och såg sin fästman så börjar hon skrika ”Va fan har du här att göra? Försvinn.” Ingrid fortsatte in till sin arbetsplats och GM följde efter. Han ville prata med henne men hon fortsatte att skrika. Gärningsmannen slet åt sig Ingrids handväska för att leta efter pengarna men när inte fann några så svartnade det för han och enligt eget utsago så vaknade han till när han satt på knä över Ingrid och ströp henne. Hon var då blåsvart i ansiktet och sen så svartnade det igen för GM. När gärningsmannen vaknar till igen så ligger Ingrid död. Han tar då och drar in hennes kropp i ett annat rum i lokalen, drar ett snöre över hennes hals som han drar åt och knyter till. GM döljer sen kroppen under ett par säckar och lämnar arbetsplatsen.
Enligt gärningsmannen så minnas han inget förrän han vaknar upp på en båt på väg till Helsingfors. Han ringer då till sin son/dotter (olika info finns) och berättar vad som hänt. Sonen/dottern kontaktar sen polisen som gör en husrannsakan i kvinnans lägenhet men de finner inget. GM kommer hem till Stockholm igen på söndag kväll och berättar då vart kroppen finns.
Den 23:e oktober 1972 så döms gärningsmannen till sluten psykiatrisk vård av Stockholms tingsrätt. Enligt vad GM säger till Fib aktuellts journalist så var han knappt på Beckomberga innan han skrevs ut. Dagen efter han kom dit, på onsdagen, så möte han dr Rössel som sa att ”om ni är snäll så är vi snälla”. Fredagen efter så fick GM lämna Beckomberga och behövde bara infinna sig tre korta tillfällen för att hämta papper. GM blev officiellt försöksutskriven 17:e januari 1973.
Journalisten Anders Hasselbohms reportage om brottsfallet och ”vården” som publicerades i Fib aktuellt nr 4 1974 är ett väldigt intressant dokument på dåtidens galenskap där mördare kunde dömas till psykiatrisk vård som de kunde lämna efter en väldigt kort tids ”vård”.
Stort tack till svenskamordfall som har hjälpt till med bakgrundsinformation.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Christina Lindberg som slog ner som en bomb i slutet av 60- och början av 70-talet. Utvik i svenska och utländska tidningar blandades med olika filmroller. I Lektyr nr 30 1971 så intervjuas Lindberg av journalisten Gunnar Hagstad om hennes syn på sex och relationer.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Två år senare så gör tidningen Se journalisten Lena Lidbeck en ny intervju med Lindberg i en källare i Farsta där Lindberg och fotografen Bo Sehlberg fotograferar för boken ”This is Christina Lindberg – through the eyes of Bo Sehlberg”. Där pratar Lindberg om filmer och hur det ibland är påfrestande att vara en sexsymbol. Artikeln publicerades i Se nr 37 1973. OBS trycker man på bilderna så får man den ocensurerade versionen.
24:e september 1977 så fann en snickarmästare ett kvinnolik vid Stora Ljuna utanför Mjölby. Två dagar senare så kopplades riksmordkommissionen från Stockholm till fallet och de skötte sen utredningen. Den mördade kvinnan var Åsa Österman en 23-årig från Linköping som försvann 17:e juni samma år.
I Lektyr nr 6 1980 så berättar riksmordkommissionen för journalisten Jörgen Einestad om hur de löste mordet på Åsa.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I Lektyr nummer 38 1967 så publicerades Lennart Elworths originalserie 47:an Löken för första gången. Serien kom att publiceras i Lektyr under 60-70- och 80-talet fram till nummer 6 1986 som är det sista jag fann. Serien hade även en egen serietidning mellan 1973-1976 och med andra tidningar såsom Åsa-Nisse och Humorklassiker. Så här är den första seriestrippen samt några slumpmässiga nummer och sen sista numret.
Reklam på baksidan av Lektyr nummer 38 1967
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Lektyr nummer 38 1967:
Lektyr nummer 43 1968:
Lektyr nummer 9 1974:
Lektyr nummer 40/41 1981:
Lektyr nummer 6 1986, sista originalseriestrippen för Lektyr(?):
Journalisten Lars Jonsson skriver i Fib aktuellt nr 14 1970 om pråmkriget mellan raggare och mods vid Tranebergskajen i Alvik som utspelade sig från luciadagen 1969 och till och med den 5:e februari 1970 då modsens pråm, ”may bees” brändes ner. Två veckor senare, den 24:e februari så brändes raggarnas pråm, ”murbruk II”, ner.
Så öppna en iskall pucko och läs om pråmkriget mellan raggare och mods.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Ibland så hittar man artiklar som både ger en ”vad i helvete” känsla och samtidigt känns ”helt självklar för tidseran”. En sådan artikel publicerades i Fib aktuellt nr 21 1970 där skådespelaren Ulf Brunnberg och ägaren för diskoteket Alexandra, Alexandra Charles testar hur man kan umgås i olika bilar.
Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Gunnar Stålbrand skriver i Fib aktuellt nr 26 1974 om bråket mellan Nordiska rikspartiet (NRP) och Demokratisk allians (DA).
Påstådd telefonterror, anonyma brev och mordhot har spårat ut till att tre st ut NRP’s ”elitsoldater” från deras stormavdelning RAG (riksaktionsgruppen) kastade in en rökbomb i DA’s lokaler i Stockholm under ett sent kvällsmöte pågick. DA medlemmen och polismannen Kjell Arne Karlsson drabbades värst och fick läggas i respirator ett tag.
Stålbrand intervjuar både Vera Oredsson (NRP, se även tidigare postning) och sekreteraren från DA’s Stockholmsavdelning Göran Gillberg om bråket mellan partierna.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Nick Ore skriver i Kriminaljournalen nr 4 1979 om den brutala dödsmisshandeln av Mikael Sköld på Örnatorget i Hyltebruk den 1a september 1978.
Mikael och hans kompis Patrik, båda boende i Lidhult, var på besök i Hyltebruk med sina mopeder. Ett gäng på 10 st killar och en tjej kom fram till dem och frågade vilka de var och vart de kom ifrån. När gänget fick höra att det var från Lidhult så sa de ”Jasså, ni är från Lidhult. Men då skall ni ha på käften.” Patrik lyckades få igång mopeden och åkte iväg för att hämta hjälp av farföräldrar men Mikael hade inte samma tur. Han försökte springa ifrån gänget med de hann ikapp han och de utdelade mängder av slag och sparkar mot huvudet, rygg, ansikte när han låg på marken. Mikael skrek att de skulle sluta men en av killarna som misshandla Mikael, en 19-åring, tog fram en järnkedja med en metallklump i ena änden. Med denna så utdelade han 9 eller 10 kraftfulla slag mot Mikael tills 19-åringens kompis, en 17-årig kille sa ”sluta upp nu!”. Då var Mikael tyst och livlös. Trots att han skickades raskt till lasarettet för operation så gick inte hans liv att rädda.
Detta sorgliga fall är idag tyvärr bortglömt. Den utmärka sidan svenskamordfall tar upp att de två killarna (17 och 19 år) dömdes till sju års fängelse vardera för dråp.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Nu kan jag glädjande nog presentera en ny artikel om en personlig favorit, Ingvar Hamnell. Har ni inte läst artikelserien om skojaren Ingvar Hamnell fantastiska liv som Fib aktuellt publicerade 1972 så gör det bums!
I slutet av artikelserien 1972 så berättades att Hamnell nu satsade på sin nyöppnade porrklubb Ateljé intim i Jönköping. Journalisten Bo Ahlqvist skrev en ny artikel i tidningen Se nr 13 1976 om Hamnell. Det visade sig att hans karriär inom porrbranschen var fylld med lika mycket skojerier och blåsningar som tidigare.
I Jönköping så fick Hamnell nya smeknamn (förutom det tidigare smeknamnet ”skallen”, för han var en klipsk kille) såsom ”Porr-Jesus” och ”Mödoms-Messias”. Hamnell, som den obotliga skojare han var, vägrade betala hyran för sin klubb och fick öppna klubben på nya adresser varje gång han blev vräkt från förra. Efter en rundvandring av vräkningar i Jönköping så slog Hamnell sig ihop med tandteknikern Kurt Pettersson och de öppnade en mer fashionabel sexklubb i Jönköping under namnet ”Club Lord”. Stället gick visst så bra att kompanjonen Pettersson drog på sig en skatteskuld på 103 000 kr. Pettersson, som var av hederligare virke, jobbade hårt och sålde av egendom för att få ihop till skatteskulden. När han hade fått ihop skulden så lät han sig glad i hågen fotograferas med pengarna i lokalpressen. Dagen efter försvann Hamnell, som vid tidpunkten bodde hos Pettersson, till Brasilien och enligt Pettersson med pengarna.
Åter igen så går det inte att återge hela artikeln, den bör verkligen läsas rakt igenom. En fantastisk fortsättning på historien om Ingvar Hamnell och med flera helt underbara bilder. Mycket nöje.
Trycker man på bilderna så får man de ocensurerade versionerna!
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Herrtidning 