Söndagen 11 november 1979 så gjorde en vårdare på alkoholistanstalten Venngarn ett makabert fynd. Utmed en liten avtagsväg från länsväg 914 ca 2 km norr om Sigtuna, precis vid anstalten, så fann vårdaren 18-åriga Marina Larssons döda kropp i skogen. Det var ca 20 mil från Vingåker där Marina bott senaste 1,5 året då hon studerade till fritidsledare. Men skrämmande nog så var fyndplatsen bara några km från föräldrahemmet.
Gärningsmannen (GM) hade inte försökt dölja kroppen utan bara lagt Marinas kappa över henne. Bara några meter från kroppen så fanns hennes handväska med bland annat ID-kort och SJ biljett.
Rättsläkaren Jan Lindbergs undersökning visade att Marina strypt till döds men det fanns inget som tyder på sexuellt övergrepp eller misshandel.
I Lektyr nr 4 1980 så skriver journalisten Sven Klasenius om hur Marinas pojkvän, ”Gunnar” misstänks då de hade setts innan där de skulle ”tala ut” om förhållandet och där de gemensamt bestämde att bryta upp förhållandet. Polisen hade bara svaga indicier mot ”Gunnar” när han anhölls för mordet.
Genombrottet skulle komma när polisen gjorde en husrannsakan hos den misstänkta GM. Lägenheten var välstädad men polisens kriminaltekniker lyckades finna en några millimeter stor pappersbit på skärbrädan i köket. En senare analys visade att det var exakt samma papper som i Marinas SJ biljett. Under pappret så fanns det märke som polisen sen kunde binda till en skruvmejsel i huset.
GM hade försökt fejkat att Marina skulle tagit tåget från GM efter dem setts. Efter ha nekat till alla anklagelser så erkände ”Gunnar” dådet. Enligt den mycket informativa sidan svenskamordfall så dömdes pojkvännen till rättspsykiatrisk vård.
Ett fascinerande fall och en mycket bra artikel med flera intressanta bilder. Så häll upp helgens eldvatten of choice (grogg, whisky, öl, whatever) och läs artikeln om hur Marina Larssons mördare åkte fast.
Herrtidning 