Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp det fruktansvärda mordet på 14-åriga Lena Söderberg 1975. Har ni inte läst det inlägg så bör ni läsa den nu.
Detta inlägg baserar sig på en rekonstruktion av mordet som Lektyr publicerade i nr 36 1975. Det ger ännu en pusselbit till detta fruktansvärda dåd.
Den 7e september 1972 så fann polisen den försvunna 23-åriga Åsa Lindbom mördad i en grusgrop utanför Mora. Hon hade blivit våldtagen och strypt med en tvättlina.
12 dagar senare så fick polisen tag på gärningsmannen, den 23-åriga Lars Börje Nerén. I Lektyr nr 4 1973 så återger journalisten Per Ericsson gärningsmannens egna ord hur mordet gick till, se artikeln längst ner.
Lars Börje har ett liv fylld med våldtäkter och mord på sitt samvete. I en mycket bra artikel i DT kan man läsa att:
-1976, knappt 4 år efter första mordet och våldtäkten (!!) så krävde han sex av en ung kvinna som han körde till ett skogsområde. Hon lyckades fly och han fick 6 månader för frihetsberövande.
-1979 mördade han en 20-årig kvinna i Västerås och försökte sen ta livet av sig själv inne på toaletten men räddades. Döms till sluten psykiatrisk vård.
-1982 rymmer han och våldtar en 20-årig kvinna som han sen försöker strypa men han misslyckas med det. Skickas tillbaka till sjukhuset efter detta.
-1991 friskförklaras han (!!) och 5 år senare, 1996, så lurar han en 16-årig tjej till en industrilokal där han våldtar henne hela natten. Av ett rent under så släpper han henne fri dagen efter. Han döms till 10 års fängelse
Enligt ett inlägg i flashbacktråden om fallet med Åsa Lindbom så ska Lars Börje, under det nya namnet Lars Stefan Bengtsson, dött i Mars 2004 54 år gammal.
Här har vi artikeln från Lektyr.
Herrtidningsbloggen firar 1-års dagen med ett massivt inlägg (på fredag den 13e av alla dagar). Det handlar om ett klassiskt och mycket omtalat mordfall från 1970. Det är mordet på Ulla Höglund från Södertälje. Fallet har bland annat tagits upp av Leif GW Persson i ett program 2011 i serien sommarmord.
Kortfattat så försvann 29-åriga trebarnsmamman Ulla Höglund den 20 maj 1970. Efter ett par veckor kom ett anonymt telefontips och polisen fann Ullas kropp den 4:e juni samma år. Ullas make, Irwing Höglund, blev anhållen och anklagad för mordet. Rättegången blev väldigt uppmärksammad i media bland annat på grund av det mycket hårda tonläget mellan åklagaren Otto Meijer och Irwings advokat Olof Arvidson. Mitt under rättegången hoppar åklagaren Meijer av och åtalet mot Irwing lades ner.
Ingen har dömts för mordet och det preskriberades 1995.
Även i herrtidningspressen skrev det mycket om fallet. I Se nr 25 (17:e juni) 1970 publicerades en artikel om fyndet av Ulla Höglunds kropp och om polisen och åklagaren arbete kring fallet.
En viktig detalj i fallet som det skrevs mycket om i media var flera brev som Irwing skickat till en ung tysk tjej vid namn Anna-Maria. Vissa ansåg att breven gav Irwing ett motiv att mörda Ulla. I Se nr 32 (6:e augusti) 1970 publicerade man breven som Irwing hade skickat till Anna-Maria.
Några veckor senare så publicerade Se i nr 35 (27:e augusti) 1970 en intervju med den 18-åriga tyska tjejen Anna-Maria som ville förminska den eventuella affären med Irwing.
I samma nummer skrev Rune Moberg en ledare om möjligheten att Irwing Höglund kan vara oskyldig
Även en karta publicerades i samma nummer (Se nr 35 1970) med de två olika versionerna (åklagarens och Irwings) om vad som hände på mordkvällen.
Slutligen så publiceras en artikel (fortfarande i Se nr 35 1970) om hur rättsläkaren Sven-Olof Lidholm och fotografen Lennart Nilsson gör en rekonstruktion av brottet med Yvonne Jernström (assistent till Sven-Olof) som ”spelar” Ulla Höglund.
Bilder från rekonstruktionen publicerades i Fib aktuellt nr 37 (8:e september) 1970 i en artikel som berättar att mördaren är en ”abnorm man”
Även i Se nr 36 (3:e september) 1970 publicerades en kort artikel om hur mordet kan ha gått till.
Några veckor innan publiceringarna av rekonstruktionen i Fib aktuellt och Se så publicerade Fib aktuellt i nr 34 (18:e augusti) 1970 två artiklar. I första artikeln förklarar Irwings advokat Olof Arvidson att hans klient är oskyldig till mordet. Artikeln tar även upp mysteriet med den främmande nyckeln som man fann i Ullas handväska.
Den andra artikeln i Fib aktuellt nr 34 (18:e augusti) 1970 är en intervju med rättsläkaren Sven-Olof Lidholm som spelade en stor roll i Höglundfallet.
I Se nr 37 (10:e september) 1970 publicerades en artikel om Irwing Höglunds första dygn som en fri man.
I samma nummer (Se 37) skrev Rune Moberg en ledare om Irwing någonsin kommer bli fri från misstankarna för mordet. 44 år senare så kan vi fortfarande läsa många som tror att Irwing är gärningsmannen, bland annat i flashback-tråden om fallet.
Fib aktuellt ville inte vara sämre och publicerade Irwing Höglunds egna ord om hans liv och händelserna kring försvinnandet av Ulla, förhören, häktningen, rättegången med mera i tre nummer (nr 38-40 1970) under namnet ”Mina nittiotvå dygn i helvete”
Första delen publicerades i Fib aktuellt nr 38 (15:e september) 1970
Del två publicerades i Fib aktuellt nr 39 (22:a september) 1970
Den avslutande del tre publicerades i Fib aktuellt nr 40 (29:e september) 1970
6:e Juni 1974 så försvann 19-åriga Ann Wollbrant efter ha varit på dans i Kungälv folkets park. Några månader senare, i början av augusti, så skrev Lektyr i nr 32 om Per Wollbrant tröstlösa letande efter sin dotter. (Tryckfelsnisse är framme två gånger i artikeln. Ann försvann 6:e Juni, inte Juli.)
Drygt 2 veckor efter artikeln, den 24:e augusti enligt flashback, så upptäckte en person Ann livlösa kropp. Fyra dagar senare så grips gärningsmannen och efter förhör så erkänner han. I Lektyr nr 37 samma år, berättar tre kvinnor, Margareta, Harriet och Ulla, om deras tidigare möte med gärningsmannen. Hur han våldförde sig och hotade dem till livet. Harriet och Ulla var endast 14 år när det hände.
Påskhelgens vackra väder ger en försmak inför sommaren. Men något som tyvärr verkar hänga ihop med fina sommarkvällar är fruktansvärda våldsbrott. Som till exempel mordet på den 14-åriga Lena Söderberg från den lilla orten Hammar utanför Askersund 1975 som tidningen Se tar upp i nr 34 samma år.
Lena cyklade iväg en eftermiddag, den 9:e augusti för att möta en väninna. De skulle på en kräftskiva och efter kräftskivan skulle de ut och dansa. Men Lena kom aldrig fram. Efter en skallgång så fann man till slut Lenas livlösa kropp.
Ett fruktansvärt brott som det finns dåligt med information om på nätet. P4 har två kortare klipp från 2011 där de bland annat intervjuar Lenas mamma och den kompisen hon skulle till på mordkvällen. I ena klippet så får man reda att gärningsmannen medvetet planerat att våldta henne och hur han mördar henne med en stor sten. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård.
Natten mellan 7:e och 8:e juni 1971 försvann 16 åriga Anette Wernersson från Linköping efter hon varit på den lokala fritidsgården under kvällen. Under 25 dygn levde familjen i ovisshet om vart Anette var, om hon levde än eller vad som hade hänt henne. 2a Juli så fann ett par hennes livlösa kropp.
Anette-fallet blev ett mycket omtalat ”sommarmord” som det skrevs spaltmeter om i pressen. Även de kulturblaskor som mr herrtidning äger tog upp fallet och första artikeln kommer från Fib aktuellt nr 39 1976.
Runt 8 år senare tar Veckans brott upp fallet i nr 14 1984.
Fallet är än idag ”olöst” men polisiärt uppklarat. Polismannen Per Johan Persson tar upp fallet i sin bok ”Mitt polisliv”. Per Johan var en av de poliserna som utredde fallet under de 14 år som fallet var öppet. Enligt Per Johan så fick de efter att Anette-fallet togs upp i en artikel om ouppklarade mord 1985 i Norrköpings tidning avgörande tips från en kvinna. Hon kunde ge en massa upplysningar om sin avlidna make kring Anette-fallet, där hon bland annat kunde berätta om hur han grundligt städat bilen dagen efter Anettes försvinnande, något han aldrig gjort tidigare. Hon berättade om kläder som hennes make gett svägerskans döttrar som visade sig vara samma som Anette burit under försvinnandet. Hennes make hade även varit en piprökare som hade tappat bort sin favoritpipa samtidigt som Anette försvann och han ville absolut inte prata om vart pipan tagit vägen.
Sammantaget så ansåg de kunna binda hennes avlidna make till brottet (bland annat genom att kvinnans bror kunde bekräfta att han hade av misstag gjort ett märke i makes pipa, som var identiskt med den pipan som de fann på brottsplatsen) men eftersom han var död kunde de inte bringa fallet till tingsrätten.
Enligt Per Johan så fanns det mängder av personer som varit intressanta i utredningen som kunde avfärdas, som ”mjölbymannen”, ”våldtäksmannen”, Peugeot-mannen” med flera.
Herrtidning 