Det var en vårdag när jag gick i årskurs 7 och vi hade en informationsdag om droger i skolan. Läraren försvann kort från lektionssalen och kom tillbaka med en vagn där det stod en gammal tjocktv och en betamax-spelare. Han laddade filmen i videon och berätta för oss att ”nu ska ni få se vad droger gör med er barn”. Han varnade att filmen var hemskt och om någon inte orkade se klart den så var det okej.
Som en ung tuff videonörd så fnyste jag inombords och tänkte ”ähh, detta kan knappast vara i klass med motorsågsmassakern eller huset vid kyrkogården”. Vad som väntade mig kunde jag inte förstå då. Men efter filmen så var jag helt betagen av vad jag hade bevittnat. Filmen var så kall, rå och smutsig men samtidigt ”verklig” då den baserade på verkliga händelser.
Än i dag så känner jag mig lite smutsig efter att se Christiane F, eller som den döptes om i Sverige ”Vi barn från Bahnhof Zoo”. Fortfarande så anser jag att Christiane F. är den bästa spelfilmen om en ung människas spiralgående nedgång i ett drogmissbruk.
Den riktige Christiane F som boken (som blev filmen) baseras på blev ihop med Alexander Hacke från bandet Einstürzende Neubauten under tidiga 80-talet och de startade bandet Sentimentale Jugend
Christiane lever än i dag men tyvärr så verkar hon fortfarande ha drogproblem.
Artikeln kommer från den kortlivade (ett nummer?) av tidningen Lektyr Krim, nr 1 1982
Herrtidning 