När Johnny Thunders besökte Sverige 1982 för en kortare turné och ett besök på SVT-programmet Måndagsbörsen, så var han rätt nergången och sliten av sitt missbruk. Journalisten Leif Oldenburg text av Thunders besök i Sverige är ren och skär misär. Artikeln publicerades i Lektyr nr 16 1982.
Här har vi en kul liten artikel från Fib aktuellt nr 3 1967. Journalisterna Arne Lemberg och Jan Guillou hälsar på i konstnären Sture Johannessons ateljé ”Cannabis workshop”. Där diskuterar de droger med den väldigt liberala konstnären. Med kommentarer som ”En del människor vill ha bacon och ägg till frukost, jag vill ha hasch” kan man inte misslyckas. Mycket nöje.
Jag har i ett tidigare inlägg tagit upp knarkkungen Karl Pauksch. Några månader efter Fib aktuellts artikel så publicerade Se i nr 22 1973 ifrån rättegången mot Karl. Förutom att Karl verkar vara en riktigt hal lirare så ger jag journalistens beskrivning av hans försvarare, advokat Lars Bergmark, fyra stycken vältummade herrtidningar av fem möjliga. Vad sägs om:
”Han är påfallande lik pappa Ben i ”bröderna Cartwright”. Hans kontor liknar dock inte den berömda ranchen Bonanza. Den präglas av vad som brukar kallas för diskret elegans. Gröna gardiner matchar röda sammetsfåtöljer och sjögrästapet.”
Om detta inte är själva grunden för ”diskret elegans”, så vet inte jag vad som skulle vara det!
Det var en vårdag när jag gick i årskurs 7 och vi hade en informationsdag om droger i skolan. Läraren försvann kort från lektionssalen och kom tillbaka med en vagn där det stod en gammal tjocktv och en betamax-spelare. Han laddade filmen i videon och berätta för oss att ”nu ska ni få se vad droger gör med er barn”. Han varnade att filmen var hemskt och om någon inte orkade se klart den så var det okej.
Som en ung tuff videonörd så fnyste jag inombords och tänkte ”ähh, detta kan knappast vara i klass med motorsågsmassakern eller huset vid kyrkogården”. Vad som väntade mig kunde jag inte förstå då. Men efter filmen så var jag helt betagen av vad jag hade bevittnat. Filmen var så kall, rå och smutsig men samtidigt ”verklig” då den baserade på verkliga händelser.
Än i dag så känner jag mig lite smutsig efter att se Christiane F, eller som den döptes om i Sverige ”Vi barn från Bahnhof Zoo”. Fortfarande så anser jag att Christiane F. är den bästa spelfilmen om en ung människas spiralgående nedgång i ett drogmissbruk.
Den riktige Christiane F som boken (som blev filmen) baseras på blev ihop med Alexander Hacke från bandet Einstürzende Neubauten under tidiga 80-talet och de startade bandet Sentimentale Jugend
Christiane lever än i dag men tyvärr så verkar hon fortfarande ha drogproblem.
Artikeln kommer från den kortlivade (ett nummer?) av tidningen Lektyr Krim, nr 1 1982
Under 60 och 70-talet så var Västtysken Karl Pauksch en av de största knarksmugglarna till Sverige. Här är en intressant artikel om han från Fib aktuellt nr 7 1973.
Vad som är lite lustigt är att han gjorde ”comeback” (?) i slutet av 90-talet, då han fortfarande var samma hala drogsmugglare som tidigare. Man får gratulera kriminalvården för ett gott arbete att göra Karl till en produktiv och laglig individ.
Edit: Har lagt upp en till artikel om Karl från tidningen Se från samma år här.
Herrtidning 