Jag har i flertalet tidigare inlägg tagit upp den moralpanik som infann sig under tidiga 80-talet när videomarknaden blomstra. Tidskriften Se kunde inte vara sämre och publicerade en artikel i nr 1 1981 som är en floskelchecklista över moralpanik:
-Utgår från en felaktig premiss (men om spädbarn dricker 12 liter sprit i veckan…om barn kollar på barnförbjuden film…)
-Selektiv när det gäller vilka ”experter” som får uttala sig och inga alternativa åsikter framförs.
-Drar egna slutsatser med bristande grundkunskap.
-Vill ”rädda” folk ifrån ondska.
-Och sist men inte minst, agerar smakpolis över vad som är bra och använder deras personliga smak för att bestämma vad alla andra skall få och inte få göra.
Det som är mest skrämmande är att dessa moralens väktare ständigt återkommer under nya skepnader och så många har inte lärt sig av historien.
Herrtidning 