Få svenska kriminalfall är mer klassiskt än massrymningen från Kumlaanstalten natten den 18:e augusti 1972. 15 stycken fångar rymde varav flera är välkända kriminella som Kalle kanon, Bosse dynamit, Tony Rosendahl, Andielko Brajkovic, Miro Baresic, Lars-Inge Svartenbrandt och Bill Svensson. De två sistnämnda, Svartenbrandt och Bill Svensson knackade på dörren en tidig morgon hos Tommy Danielsson och hans fästmö Ingegerd Johansson i deras ensliga stuga i Klenshyttan utanför Ludvika.
I Fib aktuellt nr 34 1974 så berättar journalisten Arthur Ringart om historien när Tommy och Ingegerd fick besök av Lars-Inge Svartenbrandt, Bill Svensson och sen lite senare Kalle Kanon, Gunnar Ahlgren och Eugen ” tysken” Reinfurt. Och Tommy berättar hur han kunde ta bilden på Bill Svensson med Tommys hagelbössa.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa).
Fallet Sven Sjögren som försvann från sitt hem i Lummelunda på Gotland i oktober 1972 är ett välkänt fall. Podden Kalla fall har en riktigt bra och djup genomgång av fallet och även utgrävningar har gjorts för att hitta Svens kropp. Fallet är väl diskuterad i en massiv tråd på flashback.
1974 så intervjuar journalisten Åke Borglund den misstänkta gärningsmannen som i media kallades för ”bulvanen”. Artikeln publiceras i tidningen Se nr 48 1974.
Bulvanen säger till Se ”Det må vara att jag är en vild jävel. Det har väl vart lite svartbyggen, checkgrejer och vilda fester. Jag tycker om att leva och ha roligt. Men nån mördare är jag inte!”
När Bulvanen kom hem på permis så låg det en tullkryssare och dragade utanför hans strand. Enligt han så var det ett försök till psykning men ”mej kunde dom inte knäcka. Jag är stark, starkare än kommissarie Hoas. Han har blivit tio år äldre sen Sven Sjögren försvann. Om jag tagit livet av gubben så hade jag väl inte varit så satans dum så jag tippat honom precis utanför mitt eget hus. Trodde polisen lärt känna mej bättre än så under den tid vi hade äran att umgås…”
Angående Björn Adolfsson försvinnande sa Bulvanen till Se ”Vad jag inte begriper är att Björns försvinnande hölls hemligt så länge. Björn var inte en sån som går och dränker sig frivilligt. De anonyma brev som polisen får om Björn måste det vara någon galning som skriver. Själv satt jag i fängelse när Björn försvann. Anonyma brev? Visst kan jag skriva men sånt skit sysslar jag inte med.”
Bulvanen sa även att ”Sven skulle aldrig kunna hålla sig undan. Han är för lätt att känna igen, stor och kraftig och stark som en björn. Han är ingen sån som blir nerknackad på Centralen, om han nånsin kom till Stockholm. Han skulle bara ruska på skallen och ge igen utav helvete.”
Bulvanen: ”Det perfekta brottet tror jag inte finns. Jo, kanske förresten. Kanske är det för sent nu. Jag erbjöd min hjälp men polisen tackade nej och utredningen gick snett från början. Mej får ingen nån chans på nån mer gång. Bluffstopp är min bästa gren. Kommissarie Hoas blev förbannad på mej, när jag skrattade under ett förhör. Han sa: Det kommer en dag, då du slutar skratta, Larsson. Jag svarade bara: Den dagen kommer tidigare för dej, gubbe. För du är äldre än jag!”
Åke Borglund intervjuar även två av Sven Sjöbergs närmaste vänner, Thomas Jakobsson och Majken Malmquist, kommissarie Lennart Hoas samt med kriminalinspektör Fabian Andersson som leder spaningsarbetet efter Björn Adolfsson. Jag kan verkligen rekommendera att läsa hela artikeln.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Enligt gärningsmannen så hade han fått 5800 kr för ett jobb han utfört. De pengarna hade han förvarat i ett skåp i lägenheten. När hans fästekvinna Ingrid Palmqvist inte kom hem på natten den 29:e juni 1972 såg han att nyckeln till skåpet inte var där den skulle vara så han bröt upp skåpet och kunde se att hans pengar var borta. Morgonen efter, den 30:e juni, så åkte GM till Ingrids arbetsplats för att konfrontera henne om pengarna. Enligt GM så stod han innanför porten på hennes arbetsplats när han såg henne komma med en annan man i en bil. De kramades och kysste varandra. Innan Ingrid gick in i porten till jobbet så hörde han Ingrid ropa ”Ring mig i kväll, älskling” till mannen.
När Ingrid kom innanför porten och såg sin fästman så börjar hon skrika ”Va fan har du här att göra? Försvinn.” Ingrid fortsatte in till sin arbetsplats och GM följde efter. Han ville prata med henne men hon fortsatte att skrika. Gärningsmannen slet åt sig Ingrids handväska för att leta efter pengarna men när inte fann några så svartnade det för han och enligt eget utsago så vaknade han till när han satt på knä över Ingrid och ströp henne. Hon var då blåsvart i ansiktet och sen så svartnade det igen för GM. När gärningsmannen vaknar till igen så ligger Ingrid död. Han tar då och drar in hennes kropp i ett annat rum i lokalen, drar ett snöre över hennes hals som han drar åt och knyter till. GM döljer sen kroppen under ett par säckar och lämnar arbetsplatsen.
Enligt gärningsmannen så minnas han inget förrän han vaknar upp på en båt på väg till Helsingfors. Han ringer då till sin son/dotter (olika info finns) och berättar vad som hänt. Sonen/dottern kontaktar sen polisen som gör en husrannsakan i kvinnans lägenhet men de finner inget. GM kommer hem till Stockholm igen på söndag kväll och berättar då vart kroppen finns.
Den 23:e oktober 1972 så döms gärningsmannen till sluten psykiatrisk vård av Stockholms tingsrätt. Enligt vad GM säger till Fib aktuellts journalist så var han knappt på Beckomberga innan han skrevs ut. Dagen efter han kom dit, på onsdagen, så möte han dr Rössel som sa att ”om ni är snäll så är vi snälla”. Fredagen efter så fick GM lämna Beckomberga och behövde bara infinna sig tre korta tillfällen för att hämta papper. GM blev officiellt försöksutskriven 17:e januari 1973.
Journalisten Anders Hasselbohms reportage om brottsfallet och ”vården” som publicerades i Fib aktuellt nr 4 1974 är ett väldigt intressant dokument på dåtidens galenskap där mördare kunde dömas till psykiatrisk vård som de kunde lämna efter en väldigt kort tids ”vård”.
Stort tack till svenskamordfall som har hjälpt till med bakgrundsinformation.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Lars Lundgren är en av Sveriges mest välmeriterade stuntmän. Från första stuntrollen i Torgny Wickmans Lockfågeln till Arne Mattsons Smutsiga fingerar, Bo A. Vibenius Thriller en grym film, till utländska storfilmer som License to kill (James Bond) och Total recall.
I tidningen Se nr 14 1972 så är journalisten Gits Olsson och fotografen Björn Larsson och besöker fyra unga killar som kallar sig ”Action Man Stunt Team”. Det är 25-åriga Bo Sunnefeldt, 33-åriga Dan Lindhe, 25-åriga Jan Kreigsman och 27-åriga Lars Lundgren. De visar upp sina kunskaper i ett par grymt sköna 70-talsbilder. Bara spana in sparken med de gula jeansen!
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Drygt 10 år senare så besöker Lektyr i nr 34 1982 Lars Lundgren i Atlanta, USA, där han lär upp en ny generation stuntmän i sin skola, Specialized stunts east. Det är ett intressant samtal med journalisten Bo Gidfors där Lars berättar sin syn på Hollywood, skillnaden att göra stunts i USA och Sverige och när han hjälpte Dar Robinson att göra det klassiska fallet i Burt Reynolds våfflan Sharkey’s machine.
Den 7e september 1972 så fann polisen den försvunna 23-åriga Åsa Lindbom mördad i en grusgrop utanför Mora. Hon hade blivit våldtagen och strypt med en tvättlina.
12 dagar senare så fick polisen tag på gärningsmannen, den 23-åriga Lars Börje Nerén. I Lektyr nr 4 1973 så återger journalisten Per Ericsson gärningsmannens egna ord hur mordet gick till, se artikeln längst ner.
Lars Börje har ett liv fylld med våldtäkter och mord på sitt samvete. I en mycket bra artikel i DT kan man läsa att:
-1976, knappt 4 år efter första mordet och våldtäkten (!!) så krävde han sex av en ung kvinna som han körde till ett skogsområde. Hon lyckades fly och han fick 6 månader för frihetsberövande.
-1979 mördade han en 20-årig kvinna i Västerås och försökte sen ta livet av sig själv inne på toaletten men räddades. Döms till sluten psykiatrisk vård.
-1982 rymmer han och våldtar en 20-årig kvinna som han sen försöker strypa men han misslyckas med det. Skickas tillbaka till sjukhuset efter detta.
-1991 friskförklaras han (!!) och 5 år senare, 1996, så lurar han en 16-årig tjej till en industrilokal där han våldtar henne hela natten. Av ett rent under så släpper han henne fri dagen efter. Han döms till 10 års fängelse
Enligt ett inlägg i flashbacktråden om fallet med Åsa Lindbom så ska Lars Börje, under det nya namnet Lars Stefan Bengtsson, dött i Mars 2004 54 år gammal.
Fib aktuellt publicerade i en artikelserie i nr 40 till nr 42 1972 en intervju med en Roland Engström som för tillfälle var på rymmen från långholmen. Enligt Roland så var han med när en kompis ströp ihjäl Solvein Hast den 14:e december 1971. Drygt en vecka senare, den 23:e december, så bevittnade Roland samma gärningsman mörda den 56åriga Johannes Keskkola under avrättningsliknande former i dennes bostad på borrvägen 8 i hägersten. Strax efteråt, den 30:e december, försökte samma gärningsman mörda Roland med flertalet knivhugg men misslyckades och Roland överlevde och valde att berätta det han visste om brotten till polisen.
Vad jag förstår så är mordet på Solvein Hast fortfarande olöst, vilket får mig att undra om Rolands vittnesmål inte var tillräckligt eller om han drog tillbaka vittnesmålet senare? Och vem var personen som Roland pekade ut till de båda morden och mordförsöket på han själv? Oavsett så är det en intressant artikelserie som innehåller en hel del bra bilder.
Fib aktuellt nr 40 1972 Fib aktuellt nr 41 1972 Fib aktuellt nr 42 1972
Spjutspetsjournalisterna på Fib aktuellt var alltid alerta och på hugget när det fanns en bra och intressant story att förtälja om. Historien om skojaren Ingvar Hamnell som publicerades i nr 31 och 32 1972 är ett klockrent exempel på utmärkt herrtidningsjournalistik. Jag skrattar, fascineras och skakar på huvudet till en historia som är helt fantastisk.
Ingvar Hamnell föddes 1941 (och dog 2000 enligt Sveriges dödbok) och börjande sin skojarbanan, enligt han själv, redan som 6 åring! Karriären fortsatte sen genom mängder av olika brott, som ficktjuv, försäljare av kass motorolja (som fick bilar att skära), ett miljövänligt avfettningsmedel som var miljöfarligt, livvakt åt pastor Målle Lindberg, etc. Det är en fruktansvärt fascinerande historia som Ingvar berättar till journalisten och samtidigt uppvisar Ingvar en otäck attityd där han bara ser människor som möjliga offer, eller torskar som han kallar dem. Ingvars människosyn kan möjligen delvis förklaras genom den stora sinnesundersökningen som han genomgick som förklara att Ingvar var ”själsligt abnorm, känslokall, hård och rå”.
Artikeln bjuder på många skratt och en av favoriterna är historien om vykortet som Ingvar skickade från Polen till en kompis i Växjö, som polisen sedan kunde använda mot honom. På vykortet hade Ingvar skrivit: ”Hej. Tappat passet (sålt). Krockat bilen. Nyförlovad med en 17-åring, 48 kg. Hon är toppen. Hon är en blandning av tysk och polsk. Växt upp i Frankrike. Fin blandning. Knarket kommer. Var lugn. Ingvar”.
En annan favorit är historien när han lurar en gammal bonde som är nasist, helt otroligt rolig läsning. Och vad ska man säga om den helt underbara bilden på den småtjocka Ingvar som står i sängen i bara strumpor, ett par stora fula kalsonger, ett halsband och en slängkappa och har en naken tjej vid fötterna!? Magnífico.
Så på med onepiecen, fixa några varma mackor med tomat och oregano, släng på en Chris Isaak vinyl och njut till historien om skojaren Ingvar Hamnell.
För de flesta som är intresserad av kriminalhistoria eller är tillräckligt gamla så är namnet Clark Olofsson ett återkommande tema de senaste 45-50 åren. Självfallet så finns det mängder av artiklar och reportage genom åren om denna mannen och jag har tänkt att posta alla jag finner. Denna artikeln kommer från tidningen Se nr 43 1972. Clark är på rymmen och han skickar ett brev där han försöker förklara hur han tänker och tycker.
Herrtidning 