Lars Lundgren är en av Sveriges mest välmeriterade stuntmän. Från första stuntrollen i Torgny Wickmans Lockfågeln till Arne Mattsons Smutsiga fingerar, Bo A. Vibenius Thriller en grym film, till utländska storfilmer som License to kill (James Bond) och Total recall.
I tidningen Se nr 14 1972 så är journalisten Gits Olsson och fotografen Björn Larsson och besöker fyra unga killar som kallar sig ”Action Man Stunt Team”. Det är 25-åriga Bo Sunnefeldt, 33-åriga Dan Lindhe, 25-åriga Jan Kreigsman och 27-åriga Lars Lundgren. De visar upp sina kunskaper i ett par grymt sköna 70-talsbilder. Bara spana in sparken med de gula jeansen!
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Drygt 10 år senare så besöker Lektyr i nr 34 1982 Lars Lundgren i Atlanta, USA, där han lär upp en ny generation stuntmän i sin skola, Specialized stunts east. Det är ett intressant samtal med journalisten Bo Gidfors där Lars berättar sin syn på Hollywood, skillnaden att göra stunts i USA och Sverige och när han hjälpte Dar Robinson att göra det klassiska fallet i Burt Reynolds våfflan Sharkey’s machine.
Hans Melin var en 62-åriga kriminalkommissarie som tidigare var en av Säpos bästa hemliga poliser. Han hade varit livvakt åt t ex Eisenhower, Indonesiens premiärminister Sukarno, drottning Elizabeth mfl när de varit på statsbesök. Men på grund av en allvarlig händelse 1964 där han skadades för livet (han fick använda käpp efter detta), så tog livet en vändpunkt. Han fick byta tjänst och jobbade bland annat 9 år som chef för utredningstjänsten som hade hand om asylärende, uppehållstillstånd och arbetstillstånd.
Sedan februari 1978 var Hans Melin tf chef vid utlänningsroteln. En lördagskväll i mars 1978 så tog två män, som var rätt ”runda under fötterna”, en taxi från hotell Sheraton i Stockholm. Ena mannen var Hans Malin och den andra var en mörkhyad man som talade fransk. Otroligt nog så var taxichauffören en invandrare från ett nordafrikansk land som vid flera tillfällen träffat Melin när chauffören sökte uppehållstillstånd. Chauffören häpnar när han hör den mörkhyade mannen på franska fråga Melin om ”han kan skaffa fram mer hemligt material om irakiska flyktingar”.
Dagen efter så ringer taxichauffören till Säpo och berättar vad han hört. Säpo-mannen ansåg det var ”otrolig uppgifter” och de skulle undersöka det närmare. I augusti 1978 så börjar Säpo skugga Hans Melin och den 4:e februari 1979 så anhölls han vid ett gripande på Sveavägen 82 där Melin hade ett möte med en irakisk diplomat (namn Abu Haidar enligt wikipedia).
Ett intressant fall som jag tidigare inte visste någonting om. Melin (enligt wikipediasidan) dömdes till 4 år fängelse i tingsrätten och det sänktes till 3 år vid hovrätten. Melin dog sen 11:e april 1993. Journalisten Gunnar Norrléen skriver om fallet i Lektyr nr 8 1979.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
FIB aktuellts journalist Kent Fall och fotografen Petter Oftedal hälsar på Ronnie Peterson i hans hus i Maidenhead, England, 1974. Det blir en kort diskussion om Petersons framtid, där han bland annat berättar om tankarna att bli engelsk medborgare. Men framförallt så utmanas han på bilbanetävling av Kent Fall vilket ger reportaget en fantastisk skön bild när de tävlar. Artikeln publicerades sen i FIB aktuellt nr 17 1974.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Det är dax för ännu en Mats Helge Olsson publicering. Det finns väldigt lite information om Olssons första ”lingonwestern” The frozen star. Det finns ingen utgåva på VHS, DVD eller något annat format och filmen visades bara tre gånger på bio innan den fullständigt försvann.
I Fib aktuellt nr 17 1974 så skriver journalisten Lennart Eriksson om när han var med på inspelningen av The frozen star som skurk. Erikssons reportage har en massa bra information om filmen, både kring inspelningen och även handlingen. Vi får även två färgbilder som verkar vara direkt från filmen, vilket är väldigt ovanligt.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Det var äldre kriminalfall som fick mig att börja samla på gamla herrtidningar och som fick mig att starta denna hemsidan. Förutom ett stort intresse för gamla fall så finns det ett ganska stort intresse av att både läsa och publicera artiklar från tiden då det begav sig. Ibland så kan det vara artiklar som ger unik information eller bilder som inte finns lätt tillgängligt idag. Men ibland så är det mer att se hur och vad tidningar skrev om fallet då det var aktuellt.
I fallet med Pogo the clown, John Wayne Gacy, så är det främst det sistnämnda som är av intresse. Då Gacy-fallet är ett av de mest kända och publicerade seriemördarefallet någonsin så kommer inte Lektyrs artiklar ge en massa ny information. Det finns redan en fullmatad Wikipedia sida, en massa dokumentärer och filmer (där Brian Dennehy’s porträtt av Gacy i filmen To catch a killer är en favorit) för bättre information. När Lektyr publicerade sin artiklar tidigt 1979 (nr 8 och fick-lektyr artikeln i nr 21) så var det 32 fall av mördade pojkar. Idag så räknar man med att Gacy mördade minst 33 st.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
För en ljudnörd så är det ren porr att kolla gamla artiklar och bilder på ljudprylar. Journalisten Gunnar Nyström kollar upp höstens nyheter 1974 i Fib aktuellt nr 49. Det är 4-kanalsstereo, skivspelare, högtalare, rullbandspelare och framtidens ljud och bild med laser i Philips VLP-skivspelare (vilket senare blev laserdisc). Jag la även med en liten bonus i slutet. Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa och se)
Nu till bonusen. Reklam från förr är inte som reklam nu för tiden. Speciellt under 60- och 70-talet så var det rätt galet och kul. Som Pioneers reklamserie i slutet av 1970 där de lyfte fram sina stereoprylar för ”innesnubben”, ”befriaren” och ”älskaren”.
Innesnubben: Party. Festlig stämning. Skön belysning. Goda vänner. Och musik.
(Fib aktuellt nr 42 1970)
Befriaren: Stressa av. Varva ner med en öl och en skön fåtölj. Och musik.
(Fib aktuellt nr 44 1970)
Älskaren: En skön kvinna. Stämning. Soft musik. Vad kan man mer begära?
(Fib aktuellt nr 46 1970. Trycker man på bilden så får man den ocensurerade versionen)
Hirant Selikman var en 39-årig pizzeriaägare som var en inbiten spelare som sågs ofta på illegala spelklubbar i Stockholm. Selikman var skicklig och vann rätt stora summor pengar. Under hösten 1977 och fram tills nyår samma år så hade han stora framgångar. Speciellt på en klubb på Apelbergsgatan som drevs av två turkar, Mahmut Cinkitas 32 år och Bekir Ünsall 25 år.
Dessa två herrar hade ett horn i sidan till Selikman. Inte nog med att han vunnit en massa pengar av dem, han hade även plockat en massa pengar av stamkunder som har börjat leta sig till andra klubbar. En kväll i mitten av januari 1978 så blev det riktigt hotfullt mellan Selikman och Cinkitas. Det slutade med att Cinkitas bad om ursäkt, men inombords så kokade han av ilska.
Några dagar senare, den 21:a januari, så kom Cinkitas, Ünsall och Ünsalls flickvän Anna-Lena till Selikmans pizzeria och sa att det blev fel förra gången och de ville bjuda Selikman på fest hos Anna-Lena. De skulle till och med fixa en snygg tjej till Selikman. Han nappade direkt, stängde pizzerian och följde med dem. Det var den sista gången någon såg Selikman vid liv.
Den 6:e februari 1978 så gör Selikmans bror en anmälan hos polisen att Selikman är försvunnen. Brodern tror att han har blivit rånmördad. Polisen startar en utredning och börjar fråga runt bland Selikmans bekantskapskrets, bland annat Cinkitas och Ünsall, men ingen visste något och polisen hade inga ledtrådar att gå vidare med. Så tills vidare så låg fallet kallt. Det skulle dröja till kring årsskiftet 1979-1980, när både Göteborg och Stockholmspolisen gjorde krafttag kring den turkiska heroinmaffian som Cinkitas och Ünsalls namn skulle dyka upp. De hade mars 1979 smugglat in ca ett halvt kilo heroin till Sverige. Det var under förhören med en inblandad som Selikmans öde skulle komma fram.
Selikman hade blivit lurad till en lägenhet vid Granängsringen i Bollmora där han trodde att det var en fest. Men det som väntade på han var tortyrliknande misshandel samtidigt som Cinkitas och Ünsall ville veta vart han gömt alla sina pengar. Selikman vägrade ge dem pengarna trots den våldsamma misshandeln och det hela avslutades med ett rep kring halsen och en morakniv rakt i hjärtat på Selikman.
Ett par dagar efter mordet så fraktar gärningsmännen kroppen till en bil och började planlöst åka runt för att se vart de kunde dumpa Selikman kropp. Till slut fann de en avloppsbrunn bara några meter från vägen vid Broby gård söder om Trosa. Den 22:a mars 1980 så kunde polisen under en vallning med Cinkitas, finna kroppen efter Hirant Selikman. I rättegången sommaren 1980 så dömdes Mahmut Cinkitas till livstids fängelse och Bekir Ünsall till 12 års fängelse och livstids utvisning.
Bo Ahlqvists reportage i tidningen Se nr 37 1980 om detta fruktansvärda mord är utmärkt och är väl värd att läsas rakt igenom.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Jag har tidigare publicerat en artikel från Thriller – en grym film som jag kan rekommendera att man läser. Artikeln här är från Fib aktuellt nr 2 1973 där journalisten Ulla Hasselmark snackar med stuntteamet bakom Thriller – en grym film om hur de jobbar. Vi får veta att killen som gör bilkraschen är Per Hessman, en damfrisör (!) som extraknäcker som stuntman. Samma Hessman skall senare både spela en roll och vara en stuntman i Mats Helge Olssons ”I död mans spår” samt spela en roll i Olssons försvunna film The Frozen star. En intressant sak är att journalisten skriver ”Filmgänget med Bo Vibenius som producent (regissören är av någon mystisk omständighet hemlig).” Var detta ett tidigt uttryck för Vibenius speciella beteende?
Ta ett glas varm O’boy och läs en riktigt intressant artikel kring inspelningen av Sveriges största kultfilm någonsin, Thriller – en grym film.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Två av de mest kända (och kanske ökända) svenska porrfilmer är Kärleksön från 1977 och Fäbodjäntan från 1978. Båda filmerna har en ny ung stjärna vid namn Leena Hiltunen och är regisserad av amerikanen Joseph Sarno.
Hiltunen gjorde bara två porrfilmer och intervjuades två gånger i tidningen Se 1978 av journalisten Anders S Fröberg. Första artikeln är när Kärleksön var ny och den andra när Fäbodjäntan precis haft premiär. Intressant läsning om hur Leena Hiltunen ser på filmerna och samhället. Mycket nöje
OBS! Vissa av bilderna är censurerade. Klickar man på de så får man den högupplösta OCENSURERADE bilden för att läsa. Not safe for work.
Ur Se nr 12 1978
Ur Se nr 41 1978
En liten bonus. I Lektyr nr 47 1978 så recenserade de Fäbodjäntan som gick på bio då. Snyggt betygssystem.
Nyårsafton mellan 1973 och 1974 så hade Nationalteatern premiär för en kabaré där man driver med kändisar och myndighetspersoner. Som Lars Sjöqvist skrev i Lektyr nr 9 1974 ”Å harre jävvlar är en av de elakaste revyer som spelats i det här landet.”. Till exempel så begraver man P G Gyllenhammar, som då var verkställande direktör på Volvo, på scenen som Lektyrs fotograf förevigade på bild.
Nationalteatern skriver själv en del om revyn på sin hemsida.
Herrtidning 