Journalisten Knut Sund skriver om mordet på Selma Dahl i Veckans brott nr 29 1973. 80-åriga Dahl blev mördad natten den 24:e augusti 1971 i sitt hem i Lima med knivhugg i hjärtat. Ett brott som än idag är olöst fast enligt vissa polisiärt uppklarat. Det finns en del nyare artiklar som tas upp i flashback-tråden om fallet som jag kan rekommendera.
Fredag den 30e augusti 05 på morgon satt sig 71-åriga fiskaren Ragnar Nilsson i sin eka. Under Stäketbron så ser han något vitt som flyter omkring men han tänker inte så mycket på det då många slänger bråte omkring vattendragen. Men när han åker tillbaka efter vittjat nätet så åker han närmare och ser ett par ben och ett kvinnohuvud. Herr Nilsson styr ekan till stranden och ringer till polisen från Stäket järnvägsstation.
Ganska snart så kan polisen identifiera offret som en Berit Nilsson, en 29-årig kvinna som bor tillsammans med sin mor och 24-åriga broder i en villa i Älvsjö. Berit hade spår av slag i ansiktet och hade blivit strypt till döds. Strax innan mordet så hade hon haft sexuellt umgänge.
Många av Berits vänner hade flyttat från Älvsjö när de växte upp så hennes bekantskapskrets var inte så stor. Hon hade en manlig bekant, Lasse, som bodde i Farsta som hon ibland träffade. Torsdag den 29e augusti runt kl 17-18 så ringde Berit till Lasse och kollade om hon kunde hälsa på. Det gick bra. Men när väl Berit kom till Lasse, någon gång mellan 22-22:30, så hade det blivit för sent då Lasse skulle upp tidigt dagen efter för att jobba. Efter diskuterat några minuter i dörröppningen så sa Lasse att de får träffas någon annan dag och Berit gick därifrån.
Det finns en del vittnen som kan sett något, speciellt några uppe på Stäketbron. En grå VW-buss hade sett på bron och även kring området innan och efter. Trots ett par misstänkta (t ex en 37-årig taxichaufför och en 29-årig stockholmare) så har polisen inte hittat Berit Nilssons baneman och mordet preskriberades 1993.
Journalisten Lars Jonsson publicerade en artikel om fallet i Fib aktuellt nr 27 1970.
14 år senare (16 år efter mordet) så tar journalisten Tom Berg fallet i Veckans brott nr 8 1984 under serien ”En mördare går lös – Olösta svenska fall”.
Det finns så klart en tråd på Flashback om fallet med en del intressant information.
Veckans brott var en tidning som kom ut mellan 1973 och 1988. Bakom tidningen stod porrkungen Curth Hson som låg bakom klassiska blaskor som ”piff”, ”paff”, ”raff” mm. Veckans brott fokuserade på kriminalfall men hade även allt mellan himmel och jord som skulle kunna intressera kundkretsen (som antagligen främst var män). Det var vapentester, militärreportage, nakenbilder, travtips, kontaktannonser, serier, etc.
Under 70-talet och tidigt 80-tal så hade Veckans brott nästan alltid ett omslag som var, för många med dagens ögon, icke politiskt korrekt. Det var ofta modellbilder på kvinnor som blir strypta, hotade, bundna etc. Och ofta så fanns det en otrolig text på omslaget.
Tanken att dessa tidningar fanns hos den lokala kiosken för vem som helst att se och köpa känns idag rätt främmande. I dagens samhälle skulle dessa tidningar inte överleva en dag i tidningshyllan.
Jag har scannat in några omslag och det kommer nog fler framöver i framtiden. Tills dess, slå av PK-filtret, ta lite varm O´boy och skratta, njut och förfäras över dessa omslag. Mycket nöje.
Trieris-fallet är ett klassiskt mordfall från 1979. Tore Montheli var en 55-årig ägare till en båtfirma som fick ett samtal från en person som ville köpa en exklusiv båt. Vad Tore inte visste om var att personen som ringde var en man som rymt under en permission från Malmö fängelse. Gärningsmannen lura ut Tore med båten för att testa den och sen slängde han Tore i vattnet och köra båten fram och tillbaka över han tills han dog. I boken ”Polisen griper in, del 4, 1980″ namnger de gärningsmannen ”Janne Sjö”, vilket kan vara ett fingerat namn.
Fallet är med i nordisk kriminalkrönika årgång 1981 där det beskrivs utförligt. Men även journalisten Bo Ahlqvist tog upp fallet i Veckans stopp nr 17 1986, vilket ger ännu en bit information om detta klassiska fall.
Natten mellan 7:e och 8:e juni 1971 försvann 16 åriga Anette Wernersson från Linköping efter hon varit på den lokala fritidsgården under kvällen. Under 25 dygn levde familjen i ovisshet om vart Anette var, om hon levde än eller vad som hade hänt henne. 2a Juli så fann ett par hennes livlösa kropp.
Anette-fallet blev ett mycket omtalat ”sommarmord” som det skrevs spaltmeter om i pressen. Även de kulturblaskor som mr herrtidning äger tog upp fallet och första artikeln kommer från Fib aktuellt nr 39 1976.
Runt 8 år senare tar Veckans brott upp fallet i nr 14 1984.
Fallet är än idag ”olöst” men polisiärt uppklarat. Polismannen Per Johan Persson tar upp fallet i sin bok ”Mitt polisliv”. Per Johan var en av de poliserna som utredde fallet under de 14 år som fallet var öppet. Enligt Per Johan så fick de efter att Anette-fallet togs upp i en artikel om ouppklarade mord 1985 i Norrköpings tidning avgörande tips från en kvinna. Hon kunde ge en massa upplysningar om sin avlidna make kring Anette-fallet, där hon bland annat kunde berätta om hur han grundligt städat bilen dagen efter Anettes försvinnande, något han aldrig gjort tidigare. Hon berättade om kläder som hennes make gett svägerskans döttrar som visade sig vara samma som Anette burit under försvinnandet. Hennes make hade även varit en piprökare som hade tappat bort sin favoritpipa samtidigt som Anette försvann och han ville absolut inte prata om vart pipan tagit vägen.
Sammantaget så ansåg de kunna binda hennes avlidna make till brottet (bland annat genom att kvinnans bror kunde bekräfta att han hade av misstag gjort ett märke i makes pipa, som var identiskt med den pipan som de fann på brottsplatsen) men eftersom han var död kunde de inte bringa fallet till tingsrätten.
Enligt Per Johan så fanns det mängder av personer som varit intressanta i utredningen som kunde avfärdas, som ”mjölbymannen”, ”våldtäksmannen”, Peugeot-mannen” med flera.
Veckans brott nr 11 1984 publicerar en helt bisarr historia. Den handlar om en kvinnlig pyroman som under dryga 25 år anlagt en massa bränder i samma lägenhetslänga innan hon till slut åkte dit och dömdes till sluten psykiatrisk vård.
Natten mellan 5 och 6 maj 1973 så blev 29-åriga Eivor mördad när hon skulle gå hem efter en fest på hjälbo lillgatan till sitt hem på bredfjällsgatan i hammarkullen. Hon blev knivhuggen och avled antingen av huggen eller blodförlusten.
I 40 år har fallet varit olöst och det har skrivits en del om det i flertalet tidningar och även på nätet. Den fräscha och alltid aktuella tidskriften Veckans stopp tar upp fallet i nr 20 1986.
Även Veckans brott nr 26 1984 tar upp fallet i sin serie ”En mördare går lös”, men väldigt kortfattat och med felaktigt datum
Stort sett samma artikel kommer sen fram i tidningen Polisrapport (fd Kriminal journalen) nr 2 1991.
Så vem har mördat Eivor och lever den personen än?
Framgångsrika kriminella gäng får ofta ett namn beroende på hur de utför deras brott. Ett exempel är militärligan.
Mellan 1977 till 1982 så gjorde en ligan som fick namnet regnrocksligan (på grund av att de gjorde deras bankrån iklädda i regnrockar) 12 olika bankrån utan att åka fast (enligt artikeln från 1983). Väldigt lite information finns om detta gänget på nätet. Förutom artikeln från Veckans brott nr 8 1983 som jag postar här så finns det en artikel i expressen om en mördad man som skall ha varit med i regnrocksligan.
Herrtidning 