Åh, kära 80-talet med sin moralpanik om när videon var ny på marknaden. Ofta så brukar dessa artiklar ha en syn att dessa ”våldsfilmer” är skräp (check i artikeln) och rätt så ofta så brukar de ha sakfel, så även i denna artikeln från Aktuell rapport nr 51/52 1986. Journalisten Mikael Jakobsson har fel att Cannibal holocaust inte skulle ha släppts i Sverige på video. Den fanns släppt, om än klippt, från kultbolaget Video invest. Låt oss fly vardagens TikTok flöde och återupplev lite hederlig moralpanik levererad av Aktuell rapport.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
1990 så började jag, Mr herrtidning, att seriöst samla på oklippta kopior av skräckfilmer på VHS. På den tiden, innan internet, så fick man tag på filmer via kontakter och gula tidningen. För alla yngre som inte hört talas om gula tidningen så var det en tidning fylld med annonser på allt möjligt som privatpersoner och företag hade till salu. Typ som blocket är i dag.
Via gula tidningen så fick jag och mina filmpolare kontakt med bland annat Micke från Stockholm. Micke hade en stor samling med filmer och gav även ut fanzinet Black och senare klassiska Salong finess (bild längre ner). I Aktuell rapport nr 41 1995 så besöker journalisten Totte Wiman Mickes hem och snackar lite om hans samlande. Ett mycket intressant tidsdokument från en tid innan man kunde enkelt streama oklippta filmer eller köpa dem via amazon/diabolikdvd. Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Min samling av Black fanzine och Salong finess. Jag saknar Black nr 1-2 och nr 2 av Salong finess, hör av er om ni har någon av dessa.
Nämner man namnen Weine Ericsson och Lars Olov Skeppholm till filmintresserade som växte upp under videoboomen på 80-talet så får man ofta en drömmande blick tillbaka. Minnen om filmer man hyrt, lånat eller kopierat som ung kommer upp. De två männen var välkända översättare till videofilmer och ett tag så verkade de översätta ”allt” som kom ut. Förutom en väldigt liten artikel i Video ferox nr 11 så har jag inte sett någon intervju med Lars Olov Skeppholm. Därför är det kul att hitta en väldigt liten, men naggande god, intervju gjord med journalisten Anders S Fröberg i Fib aktuellt nr 45 1982. Mycket nöje.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
Denna artikeln är lite lustigt. Jag har tidigare tagit upp om när Anders Andarve från Sydsvenska videodistributionen (och långt senare den som släppte Motorsågsmassakern för första gången på VHS i Sverige) hjälpte videobranschen att hitta videopirater. Läs gärna den artikeln först.
Knappt ett år senare, i Lektyr nr 7 1982, så berättar journalisten Sven Klasénius om hur en grupp videodistributörer med Esselte i spetsen, dragit Andarve inför rätten för upphovsrättsbrott. Anledningen är att de anser man inte ska kunna byta videofilmer med varandra via en klubb som Sydsvenska videodistribution. Snacka om att falla ur nåder.
Andarves advokat Carl Ekberg ger ett fascinerande exempel som jämförelse: ”Tänk er änkan efter en man som ruinerat familjen före sin död genom att köpa en massa porrfilmer på video! Skulle inte hon kunna sälja dem för att klara begravningskostnaderna?” Mästerligt resonemang enligt mig.
Så lutar er tillbaka i plyschfåtöljen med en iskall Champis och transporterar er till en annan tid då videofilmer var både dyra, svåra att få tag på och på ”dödligt allvar”. Jag bjuder även på lite bonusmaterial.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Anders Andarve förlorade i tingsrätten och uttalar sig om detta i Expressen 10:e oktober 1982.
Journalisten Per Johanson besöker det klassiska videobolaget Video tape center (VTC) och ser på när översättaren Thomas Herslöf textar filmen ”En kista full med dollar” (Per una bara piena di dollari, 1971). Artikeln publiceras i Lektyr nr 32 1981 under ”allt om video” delen.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
Electric blue är ett klassiskt engelskt bolag som släppte många sexfilmer på video under tidiga 80-talet. Lektyrs journalist Charlie Nordblom intervjuar mannen bakom bolaget, Adam Cole, om framgången med ”hemmafruar som strippar”.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
När videon kom så var det flera olika format som slogs om marknaden. JVC (Victor) hade VHS systemet, Sony hade betamax och Philips och Grundig hade video 2000. Det skapade problem i början av 80-talet där många affärer bara hade VHS, som dominerade marknaden. För kunder som hade betamax eller video 2000 systemen så var det ibland svårt att hitta butiker som hyrde ut filmer.
Men i Östersund så var det inte VHS som dominerade i början av 80-talet. Lektyrs journalist Benny Rudarp besöker videobutiken videohörnan i Östersund. Hos videohörnan så dominerar betamax, där butiken har ca 800 titlar på betamax, 650 st på VHS och 300 st på video 2000. Rudarp talar med föreståndaren Tom Jönehag om varför så är fallet. Artikeln publicerades i Lektyr nr 16 1982 under deras ”allt om video” del.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
Åhh, vad är mer 80-tal är videoformatskriget? Fast denna gången är det inte mellan betamax, vhs och video 2000 utan kriget mellan film på skiva och film på band. I Lektyr’s ”allt om video” nr 34 1981 så tar journalisten Else-Marie Lundin upp kriget som även har konkurrerande format inom videoskivan. Från laserdisc-skiva till SelectaVision (CED) och VHD. En intressant sak artikeln tog upp var en idé att Hollywood skulle hålla filmerna under två timmar för de skulle få plats på en skiva! Jag undrar hur seriös den idén var. Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Ingen 50 till 70-talist lär vara förvånad att filmen som Lektyr talar om är Tobe Hoopers klassiker från 1974, The Texas chainsaw massacre . I nr 12 1982 så går journalisten Sven Klasenius igenom hur Europa film importerade den engelska utgåvan av Iver films i början av 1980 och att uthyrningen gick bra. Klasenius tar upp att filmen hade visat på ungdomsgården Fonzie’s i Stockholm, vilket skapade debatt, och hur Studio S obalanserade och lögnaktiga program om videovåld 2a december 1980 gjorde att videoföretag som till exempel Esselte hade krismöten efteråt. Detta både skapade en videoexplosionen (folk köpte videopapparater som tusan) och den långtgående debatten om ”videovåldet”, om och hur skadligt det var/är.
Så släng på Rymdimperiet på skivspelare och sätter er i fåtöljen med fredagsölen eller champisen som blev kvar efter senaste besöket på lokala korvmojen, och njut till lite nostalgi.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I början av 80-talet, när videon slog igenom, så hade alla seriösa tidningar (vilket självfallet Lektyr räknas som) sektioner i tidningen eller återkommande artikelserie med tips kring video. Vad man ska välja, vad betyder alla dessa krångliga ord som ”fast forward”, och vilka filmer som var värda att hyra.
Lektyr började med sin videosektion, ”allt om video”, i och med nr 27 1981. I det numret så ger de bland annat tips om hur man hittar rätt i videodjungeln. De har även sin första videotoppen, där favoritfilmen Stone hamnade på tionde plats.
Så njut av lite härlig videonostalgi.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Herrtidning 