Det var äldre kriminalfall som fick mig att börja samla på gamla herrtidningar och som fick mig att starta denna hemsidan. Förutom ett stort intresse för gamla fall så finns det ett ganska stort intresse av att både läsa och publicera artiklar från tiden då det begav sig. Ibland så kan det vara artiklar som ger unik information eller bilder som inte finns lätt tillgängligt idag. Men ibland så är det mer att se hur och vad tidningar skrev om fallet då det var aktuellt.
I fallet med Pogo the clown, John Wayne Gacy, så är det främst det sistnämnda som är av intresse. Då Gacy-fallet är ett av de mest kända och publicerade seriemördarefallet någonsin så kommer inte Lektyrs artiklar ge en massa ny information. Det finns redan en fullmatad Wikipedia sida, en massa dokumentärer och filmer (där Brian Dennehy’s porträtt av Gacy i filmen To catch a killer är en favorit) för bättre information. När Lektyr publicerade sin artiklar tidigt 1979 (nr 8 och fick-lektyr artikeln i nr 21) så var det 32 fall av mördade pojkar. Idag så räknar man med att Gacy mördade minst 33 st.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Hirant Selikman var en 39-årig pizzeriaägare som var en inbiten spelare som sågs ofta på illegala spelklubbar i Stockholm. Selikman var skicklig och vann rätt stora summor pengar. Under hösten 1977 och fram tills nyår samma år så hade han stora framgångar. Speciellt på en klubb på Apelbergsgatan som drevs av två turkar, Mahmut Cinkitas 32 år och Bekir Ünsall 25 år.
Dessa två herrar hade ett horn i sidan till Selikman. Inte nog med att han vunnit en massa pengar av dem, han hade även plockat en massa pengar av stamkunder som har börjat leta sig till andra klubbar. En kväll i mitten av januari 1978 så blev det riktigt hotfullt mellan Selikman och Cinkitas. Det slutade med att Cinkitas bad om ursäkt, men inombords så kokade han av ilska.
Några dagar senare, den 21:a januari, så kom Cinkitas, Ünsall och Ünsalls flickvän Anna-Lena till Selikmans pizzeria och sa att det blev fel förra gången och de ville bjuda Selikman på fest hos Anna-Lena. De skulle till och med fixa en snygg tjej till Selikman. Han nappade direkt, stängde pizzerian och följde med dem. Det var den sista gången någon såg Selikman vid liv.
Den 6:e februari 1978 så gör Selikmans bror en anmälan hos polisen att Selikman är försvunnen. Brodern tror att han har blivit rånmördad. Polisen startar en utredning och börjar fråga runt bland Selikmans bekantskapskrets, bland annat Cinkitas och Ünsall, men ingen visste något och polisen hade inga ledtrådar att gå vidare med. Så tills vidare så låg fallet kallt. Det skulle dröja till kring årsskiftet 1979-1980, när både Göteborg och Stockholmspolisen gjorde krafttag kring den turkiska heroinmaffian som Cinkitas och Ünsalls namn skulle dyka upp. De hade mars 1979 smugglat in ca ett halvt kilo heroin till Sverige. Det var under förhören med en inblandad som Selikmans öde skulle komma fram.
Selikman hade blivit lurad till en lägenhet vid Granängsringen i Bollmora där han trodde att det var en fest. Men det som väntade på han var tortyrliknande misshandel samtidigt som Cinkitas och Ünsall ville veta vart han gömt alla sina pengar. Selikman vägrade ge dem pengarna trots den våldsamma misshandeln och det hela avslutades med ett rep kring halsen och en morakniv rakt i hjärtat på Selikman.
Ett par dagar efter mordet så fraktar gärningsmännen kroppen till en bil och började planlöst åka runt för att se vart de kunde dumpa Selikman kropp. Till slut fann de en avloppsbrunn bara några meter från vägen vid Broby gård söder om Trosa. Den 22:a mars 1980 så kunde polisen under en vallning med Cinkitas, finna kroppen efter Hirant Selikman. I rättegången sommaren 1980 så dömdes Mahmut Cinkitas till livstids fängelse och Bekir Ünsall till 12 års fängelse och livstids utvisning.
Bo Ahlqvists reportage i tidningen Se nr 37 1980 om detta fruktansvärda mord är utmärkt och är väl värd att läsas rakt igenom.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Idag, fredag den 11e februari 2022, så är Sveriges äldsta fånge 93-åriga Helmer Ljus. Helmer Ljus (som även kallades ”Ljus Helmer”) var en välkänd person från Delsbo som under 70- och tidiga 80-talet framställdes i pressen lite som en Åsa-Nisse figur som om och om igen anklagades av polisen och åklagare för hembränning och tjuvjakt.
I Lektyr nr 50 1980 så besöker journalisten Tony Carlsson Ljus i hans hem. Ljus verkar gillar att framställa sig som en skojfrisk man som är utsatt för polisen och åklagarens lögner och påhitt om han, samtidigt som jag upplever att han driver om detta. Dock så kan man redan i denna artikeln se att Ljus inte bara var en lustig Åse-Nisse filur, då senaste anklagelsen mot han inte bara var hembränning utan även att han hotat en polisen med ett hagelgevär.
”Ljus Helmers” skojfriska framtoning i pressen försvann helt 1988 i och med att Ljus dömdes till 11 års fängelse för yxmordet på Edvard Olsson natten mellan 13e och 14e januari 1988. Ljus dömdes även samtidigt för att vid två tillfällen hällt frätande ättiksyra på två sovande personer och misshandlat en kvinna. Mordet på Edvard Olsson finns det mycket pressklipp på här, väl värt att läsa.
10 år senare släpptes Ljus från fängelset och strax efter det så knivmördade han en rörelsehindrad granne 1999 i sin sängen. Denna gången så dömdes Helmer Ljus till livstids fängelse. Något som han än idag, 23 år senare, fortfarande sitter på trots flera försök att få straffet tidsbestämt. Flashbacktråden har en hel del intressant information.
Söndagen 11 november 1979 så gjorde en vårdare på alkoholistanstalten Venngarn ett makabert fynd. Utmed en liten avtagsväg från länsväg 914 ca 2 km norr om Sigtuna, precis vid anstalten, så fann vårdaren 18-åriga Marina Larssons döda kropp i skogen. Det var ca 20 mil från Vingåker där Marina bott senaste 1,5 året då hon studerade till fritidsledare. Men skrämmande nog så var fyndplatsen bara några km från föräldrahemmet.
Gärningsmannen (GM) hade inte försökt dölja kroppen utan bara lagt Marinas kappa över henne. Bara några meter från kroppen så fanns hennes handväska med bland annat ID-kort och SJ biljett. Rättsläkaren Jan Lindbergs undersökning visade att Marina strypt till döds men det fanns inget som tyder på sexuellt övergrepp eller misshandel. I Lektyr nr 4 1980 så skriver journalisten Sven Klasenius om hur Marinas pojkvän, ”Gunnar” misstänks då de hade setts innan där de skulle ”tala ut” om förhållandet och där de gemensamt bestämde att bryta upp förhållandet. Polisen hade bara svaga indicier mot ”Gunnar” när han anhölls för mordet.
Genombrottet skulle komma när polisen gjorde en husrannsakan hos den misstänkta GM. Lägenheten var välstädad men polisens kriminaltekniker lyckades finna en några millimeter stor pappersbit på skärbrädan i köket. En senare analys visade att det var exakt samma papper som i Marinas SJ biljett. Under pappret så fanns det märke som polisen sen kunde binda till en skruvmejsel i huset. GM hade försökt fejkat att Marina skulle tagit tåget från GM efter dem setts. Efter ha nekat till alla anklagelser så erkände ”Gunnar” dådet. Enligt den mycket informativa sidan svenskamordfall så dömdes pojkvännen till rättspsykiatrisk vård.
Ett fascinerande fall och en mycket bra artikel med flera intressanta bilder. Så häll upp helgens eldvatten of choice (grogg, whisky, öl, whatever) och läs artikeln om hur Marina Larssons mördare åkte fast.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Journalisten Benny Rudarp samlade ihop flera våldsamma rån och två mord som skett i Göteborg i början av 1985 under rubriken ”Göteborg – en stad i skräck!” i Lektyr nr 18 1985.
Strax efter klockan 21:00 den 10:e mars 1985 så fann man den 40-åriga videohandlaren Christer Persson mördad i lagerrummet till videobutiken Satellit video på Värmlandsgatan. Enligt artikeln så visste inte polisen först om Christer hade dött av misshandel eller av skottskador, men efter undersökningen så kunde de fastslå att offret dog av skottskadorna. Enligt polisen så kan man inte utesluta ”…hämnd av något slag”. Enligt obekräftade rykten i flashbacktråden så handlade mordet om en skuld. I Göteborgsposten 28/6 2010 så tar man upp fallet att det fortfarande är olöst och ett av de sista mordet som preskriberas innan man tog bort preskriptionstiden på mord. Delar av artikeln kan man läsa här.
Senare i artikel så tar Rudarp upp mordet på 51-åriga taxichauffören Bertil Simonsson som skedde söndag den 17:e mars 1985. Tre stycken drogpåverkade (hasch, alkohol, LSD) personer, en 17-åring, en 18-åring och en 19-åring beställde en taxi sent på natten. Nordisk kriminalkrönika 1986 beskriver att efter en tur till centralstationen för att hämta hasch från ett förvaringsskåp så åkte de vidare mot Gunnilse där offret blev rånmördad med fyra skott, varav ett var ett dödligt nackskott. Ett par dagar senare, onsdag den 20e mars, så ringde 18-åringen till sin fästmö och hotade att skjuta henne samt berättade att han och hans två vänner häromdagen rånat och skjutit en taxichaufför. Fästmöns moder ringer polisen som direkt kollar upp med taxibolaget som meddelandet att de saknade en chaufför, Bertil Simonsson.
Då alla tre gärningsmännen var kraftigt påverkade så var det svårt att veta exakt hur dådet gick till. I slutändan så dömdes 17-åringen för det dödliga nackskotten till 8 års fängelse, 18-åringen dömdes för mordförsök (han sköt offret flera gånger), rån, grovt rån mm till 6 år fängelse och 19-åringen dömdes för grovt rån till 4 år fängelse.
Vid begravningen av Bertil Simonsson så deltog 504 st taxibilar i en manifestation mot det meningslösa våldet och sakta rullade genom centrala Göteborg.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I dag så tar vi upp ett olöst mord från 70-talet som innefattar terrorgrupperingar, utländsk underrättelsetjänst och en orangefärgad Opel Manta. Vi talar om mordet på Stipe Mikulic, mördad på öppen gata i Falkenberg måndag den 15e december 1975. Till hjälp så tar vi tre artiklar, journalisten Kent Falls artikel i Lektyr nr 3 1976, Bo Ahlqvist artikel i Se nr 11 1976 och Bert Leanders artikel i Lektyr nr 21 1985.
Stipe Mikulic var ledare för HNO Drina en organisation som ansågs stå bakom ockupationen av Jugoslaviska konsulatet i Göteborg, mordet på ambassadören Vladimir Rolovic i Stockholm och flygplanskapningen på bulltofta. Mikulic var starkt misstänkt för flera av dessa terrordåd, bland annat så var han häktad för flygkapningen men släpptes på grund av bevisen inte räckte till.
Mikulic lämnade officiellt alla sina politiska uppdrag och flyttade till Falkenberg 1975. Det fanns olika rykten om varför så var fallet, ett var att Mikulic hade missbrukat sitt förtroende i föreningen och hade förskingrat pengar. Vilket är en av teorierna till varför Mikulic mördades. En annan teori var att Jugoslaviens president Josip Broz Tito hade skickat sin underrättelsetjänst för att mörda Mikulic.
Mikulic hade fått hotelsebrev strax innan hans död, samma brev som hans vän chefideologen i HNO Drina, Mato Skocic också fått. I brevet står bland annat: ”Du ska inte bry dig om att söka skydd hos någon, allra minst svenska polisen eller invandrarverket, ty hos dessa institutioner har vi våra män. Även personer på LO kommer att hjälpa oss. Det har de lovat oss, och även vissa politiker. Om du vågar visa upp det här brevet för allmänheten påskyndar du bara verkställandet av din egen dödsdom.” Dagen innan mordet så hade folk sett en orangefärgad Opel Manta utanför både Mikulic och Mato Skocic hem.
Morgonen den 15e december 1975 så vaknade Mikulic vid halv fem, tvättade sig, kokade kaffe och sa adjö till sin fru för att gå ut till sin Volvo 145a och åka till jobbet på Arendalsvarvet i Göteborg. Men väl ute vid bilen så möter han sin baneman (enligt polisen så var de två st) och dog av två skott i huvudet. Den 65-åriga tidningsbudet Rudolf Johansson möter strax efter skotten en vit amazon som polisen tror är bilen mördarna använde. Ingen blev åtalad för mordet men länsåklagaren Brynolf Wendt (senare känd från TV3s Efterlyst) hade en 38-årig landsman häktad för mordet ett par veckor men som fick släppas senare när rätten avslog Wendts begäran om att förlänga häktningen.
Jag kan verkligen rekommendera att läsa dessa tre artiklar då jag kan inte kortfattat berätta all information de har.
Lektyr nr 3 1976
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Jag har i ett tidigare inlägg postat en artikel från Veckans stopp 1982 av kungen av kriminaljournalistik Bo Ahlqvist. Denna gången så postar jag en tidigare artikel från Lektyr nr 22 1980, som kom strax efter mordet. En fördel med Lektyrs artikel är att den är mycket närmare gärningen, och ger polisens syn på fallet strax efter morden. Fördelen med artikeln från Veckans stopp är att den är publicerad två år senare och kan ge nyare information som kommit fram och avfärda tidigare information (t ex teorin om en rånmord).
För oss som är intresserad av fallet så kompletterar de varandra. Denna artikeln har flera intressanta bilder och lite mer information vad Ann-Louise och Mia gjorde innan de blev mördare. Så klart så finns det en tråd om fallet på flashback där information om en holländsk seriemördare Koos Hertogs som var misstänkt för fallet kommit upp. Möjligheten finns absolut att han mördade svenskorna men med tanke på att han samtidigt som han erkände sina andra mord så erkände han inte morden på svenskarna. Om han var skyldig, varför erkände han inte de också? Oavsett, ett intressant fall som vi nog kommer tillbaka till i framtiden.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Ett klassiskt dubbelmord är det på Kent Johansson i Borås 1977 där mördaren sen tog tåget till Göteborg där han sköt ihjäl Erik Dalin. Jag har tidigare tagit upp fallet i ett inlägg som jag kan rekommenderar att läsa.
Har man läst förra artikeln från Fib aktuellt nr 47 1977 så är första halva av den nya artikeln som publicerades i Veckans stopp nr 9 1987 av Bo Ahlqvist lite repetition. Den andra delen av nya artikeln berättar mer utförligt hur gärningsmannen (GM) mötte brottsoffret (BO) Erik Dalin (fingerat till Erik Niklasson i artikeln) inne på tågcentralens pub i Göteborg. Där GM gick fram till den ensamma BO och började prata med han för att sen se en bunt hundralappar i BO plånbok och lurade ut han på stationens terrass för att bjuda på egen privat brännvin.
Annan ny intressant information är att gärningsmannen efter mordet tagit färjan till Danmark där han tog in på ett hotell och senare på natten gått och känt på hotelldörrarna för att hitta mer pengar. I ett rum där en man låg och sov så fann GM en plånbok, rakapparat, ett armbandsur och lite alkohol. Vem vet vad som hade hänt om mannen vaknat? Hade vi haft en trippelmördare då?
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Från den utmärkta sidan https://svenskamordfall.wordpress.com/1977-2/ ”En 52-årig förrymd fånge på genomresa i Sverige sköt båda i huvudet i jakt på pengar. 52-åringen dömdes till livstids fängelse och utvisning till Finland.”
Tyringe är en liten ort utanför Hässleholm (eder skribent dejtade en tjej en kort sväng som bodde i Tyringe för många fullmånar sedan). 1981 så var 71-åriga Anna Elofsson pensionatsvärdinna på Breidablick. Elofsson hade på sistone känt sig rädd och illa till mods och hade den aktuella kvällen (24:e juni) ringt Sten Brinzen 74 år, som tidigare jobbat som gårdskarl, om att han skulle komma och ligga över på pensionatet, vilket han gjorde.
Sent på kvällen så gick Anna Elofsson den vanliga ronden för att se så allt var låst och stängt. Hon brukade aldrig gå ner i källaren där köket var då hon var mörkrädd men denna natten, av någon anledning, så gick hon ner dit och där möte hon sina banemän. Trots att Sten Brinzen sov över och att pensionatet hade två sovande gäster så hade ingen av dem hört något under natten när Anna blev svårt misshandlad och strypt till döds.
Polisen hade tidigt en teori att gärningsmannen/männen hade gjort inbrott för pengar eller värdesaker skull, då pensionatet hade flera gånger tidigare annonserat i lokalpress om att sälja antika inventarier, och då under inbrottet sprungit på Anna. En teori som sedan skulle visa sig stämma när polisen senare fann de två gärningsmännen. Från svenskamordfall: Två män, 33 och 20, som brutit sig in i pensionatet i jakt på pengar misshandlade och ströp Anna till döds när hon upptäckte dem. 20-åringen dömdes till rättspsykiatrisk vård och 33-åringen till tio års fängelse.
Journalisten Tommy Mardell och fotografen Arne Forssel publicerade en fullmatad artikel i Lektyr nr 29 1981 om fallet som är mycket intressant läsning.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Den 30:e april 1981 så landade Bisvanath Singh på Arlanda. Singh var en 38-årig indier som de senaste 7 åren bott i Boulder USA och var ledaren för Moksha foundation, som var en utbrytargrupp från Ananda marga. Singh kom till Sverige i tron att han skulle föreläsa men efter blivit upplockad av två män på Arlanda så var det sista gången han sågs i livet. 12:e juli så hittades Singh, naken, bunden, misshandlad och mördad i en svart sopsäck som flutit upp på en strandkant vid sjön Erken strax väster om Norrtälje.
Jörgen Einestad skriver om detta lite bortglömda fallet i Lektyr nr 35 1981. Artikeln tar upp en 25-åring misstänkt som hade hyrt fritidshuset där tortyren och mordet anses ha skett, var häktad i sin frånvaro men han hade rymt landet. Senare information (svenskamordfall , Flashback ) talar om en 45-åring kumpan som också var misstänkt och häktades men som också hade lämnat landet. Fallet är numera preskriberat och anses vara polisiärt uppklarat. Namnet på 25-åringen finns i flashback-tråden.
Herrtidning 