1981 så slog bandet Freestyle igenom med singlar som ”Vill ha dej” och ”Fantasi” från plattan Fantasi. På turnén följde journalisten Per Svensson med och i Lektyr nr 42 1981 så publicerade han en kortare artikel om detta. Rätt lättsam artikel med en del kul bilder. Mycket nöje.
Idag, fredag den 11e februari 2022, så är Sveriges äldsta fånge 93-åriga Helmer Ljus. Helmer Ljus (som även kallades ”Ljus Helmer”) var en välkänd person från Delsbo som under 70- och tidiga 80-talet framställdes i pressen lite som en Åsa-Nisse figur som om och om igen anklagades av polisen och åklagare för hembränning och tjuvjakt.
I Lektyr nr 50 1980 så besöker journalisten Tony Carlsson Ljus i hans hem. Ljus verkar gillar att framställa sig som en skojfrisk man som är utsatt för polisen och åklagarens lögner och påhitt om han, samtidigt som jag upplever att han driver om detta. Dock så kan man redan i denna artikeln se att Ljus inte bara var en lustig Åse-Nisse filur, då senaste anklagelsen mot han inte bara var hembränning utan även att han hotat en polisen med ett hagelgevär.
”Ljus Helmers” skojfriska framtoning i pressen försvann helt 1988 i och med att Ljus dömdes till 11 års fängelse för yxmordet på Edvard Olsson natten mellan 13e och 14e januari 1988. Ljus dömdes även samtidigt för att vid två tillfällen hällt frätande ättiksyra på två sovande personer och misshandlat en kvinna. Mordet på Edvard Olsson finns det mycket pressklipp på här, väl värt att läsa.
10 år senare släpptes Ljus från fängelset och strax efter det så knivmördade han en rörelsehindrad granne 1999 i sin sängen. Denna gången så dömdes Helmer Ljus till livstids fängelse. Något som han än idag, 23 år senare, fortfarande sitter på trots flera försök att få straffet tidsbestämt. Flashbacktråden har en hel del intressant information.
Nyårsafton mellan 1973 och 1974 så hade Nationalteatern premiär för en kabaré där man driver med kändisar och myndighetspersoner. Som Lars Sjöqvist skrev i Lektyr nr 9 1974 ”Å harre jävvlar är en av de elakaste revyer som spelats i det här landet.”. Till exempel så begraver man P G Gyllenhammar, som då var verkställande direktör på Volvo, på scenen som Lektyrs fotograf förevigade på bild.
Nationalteatern skriver själv en del om revyn på sin hemsida.
Söndagen 11 november 1979 så gjorde en vårdare på alkoholistanstalten Venngarn ett makabert fynd. Utmed en liten avtagsväg från länsväg 914 ca 2 km norr om Sigtuna, precis vid anstalten, så fann vårdaren 18-åriga Marina Larssons döda kropp i skogen. Det var ca 20 mil från Vingåker där Marina bott senaste 1,5 året då hon studerade till fritidsledare. Men skrämmande nog så var fyndplatsen bara några km från föräldrahemmet.
Gärningsmannen (GM) hade inte försökt dölja kroppen utan bara lagt Marinas kappa över henne. Bara några meter från kroppen så fanns hennes handväska med bland annat ID-kort och SJ biljett.
Rättsläkaren Jan Lindbergs undersökning visade att Marina strypt till döds men det fanns inget som tyder på sexuellt övergrepp eller misshandel.
I Lektyr nr 4 1980 så skriver journalisten Sven Klasenius om hur Marinas pojkvän, ”Gunnar” misstänks då de hade setts innan där de skulle ”tala ut” om förhållandet och där de gemensamt bestämde att bryta upp förhållandet. Polisen hade bara svaga indicier mot ”Gunnar” när han anhölls för mordet.
Genombrottet skulle komma när polisen gjorde en husrannsakan hos den misstänkta GM. Lägenheten var välstädad men polisens kriminaltekniker lyckades finna en några millimeter stor pappersbit på skärbrädan i köket. En senare analys visade att det var exakt samma papper som i Marinas SJ biljett. Under pappret så fanns det märke som polisen sen kunde binda till en skruvmejsel i huset.
GM hade försökt fejkat att Marina skulle tagit tåget från GM efter dem setts. Efter ha nekat till alla anklagelser så erkände ”Gunnar” dådet. Enligt den mycket informativa sidan svenskamordfall så dömdes pojkvännen till rättspsykiatrisk vård.
Ett fascinerande fall och en mycket bra artikel med flera intressanta bilder. Så häll upp helgens eldvatten of choice (grogg, whisky, öl, whatever) och läs artikeln om hur Marina Larssons mördare åkte fast.
Journalisten Benny Rudarp samlade ihop flera våldsamma rån och två mord som skett i Göteborg i början av 1985 under rubriken ”Göteborg – en stad i skräck!” i Lektyr nr 18 1985.
Strax efter klockan 21:00 den 10:e mars 1985 så fann man den 40-åriga videohandlaren Christer Persson mördad i lagerrummet till videobutiken Satellit video på Värmlandsgatan. Enligt artikeln så visste inte polisen först om Christer hade dött av misshandel eller av skottskador, men efter undersökningen så kunde de fastslå att offret dog av skottskadorna. Enligt polisen så kan man inte utesluta ”…hämnd av något slag”. Enligt obekräftade rykten i flashbacktråden så handlade mordet om en skuld.
I Göteborgsposten 28/6 2010 så tar man upp fallet att det fortfarande är olöst och ett av de sista mordet som preskriberas innan man tog bort preskriptionstiden på mord. Delar av artikeln kan man läsa här.
Senare i artikel så tar Rudarp upp mordet på 51-åriga taxichauffören Bertil Simonsson som skedde söndag den 17:e mars 1985. Tre stycken drogpåverkade (hasch, alkohol, LSD) personer, en 17-åring, en 18-åring och en 19-åring beställde en taxi sent på natten.
Nordisk kriminalkrönika 1986 beskriver att efter en tur till centralstationen för att hämta hasch från ett förvaringsskåp så åkte de vidare mot Gunnilse där offret blev rånmördad med fyra skott, varav ett var ett dödligt nackskott. Ett par dagar senare, onsdag den 20e mars, så ringde 18-åringen till sin fästmö och hotade att skjuta henne samt berättade att han och hans två vänner häromdagen rånat och skjutit en taxichaufför. Fästmöns moder ringer polisen som direkt kollar upp med taxibolaget som meddelandet att de saknade en chaufför, Bertil Simonsson.
Då alla tre gärningsmännen var kraftigt påverkade så var det svårt att veta exakt hur dådet gick till. I slutändan så dömdes 17-åringen för det dödliga nackskotten till 8 års fängelse, 18-åringen dömdes för mordförsök (han sköt offret flera gånger), rån, grovt rån mm till 6 år fängelse och 19-åringen dömdes för grovt rån till 4 år fängelse.
Vid begravningen av Bertil Simonsson så deltog 504 st taxibilar i en manifestation mot det meningslösa våldet och sakta rullade genom centrala Göteborg.
Ali Ben Hassan, eller under hans riktiga namn Georg Albertsson, var en känd fakir som reste runt i Sverige och uppträdde under 50- 60- och 70-talet, bland annat på Kiviks marknad. Lektyr gjorde ett litet reportage om Hassan i nr 44 1981 där han klagade på att porrens intåg på marknaden skrämmer iväg kunderna.
”Entréavgifterna har blivit så höga att de skrämmer publiken, och det nakna gör att det inte går att ha familjeföreställningar” säger Hassan.
Hassan berättar att han har istället skolat om sig till djurskötare och att han numera (1981) jobbar på Ölands djurpark. Självklart är det lejonen och tigrarna han har hand om. Livet som fakir verkar han ha tröttnat på, ”spikmattan och nålarna får för min del gärna ligga och rosta” säger han till Lektyrs reporter.
Artikel slutar med en liten fakirskola från Hassan och Lektyr som är både fascinerande och kul läsning så här dryga 40 år senare. Speciellt tipsen om att hur man ska bli skjuten med ett luftgevär av publiken.
Georg Albertsson gick bort 16:e december 1996.
I dag så tar vi upp ett olöst mord från 70-talet som innefattar terrorgrupperingar, utländsk underrättelsetjänst och en orangefärgad Opel Manta. Vi talar om mordet på Stipe Mikulic, mördad på öppen gata i Falkenberg måndag den 15e december 1975. Till hjälp så tar vi tre artiklar, journalisten Kent Falls artikel i Lektyr nr 3 1976, Bo Ahlqvist artikel i Se nr 11 1976 och Bert Leanders artikel i Lektyr nr 21 1985.
Stipe Mikulic var ledare för HNO Drina en organisation som ansågs stå bakom ockupationen av Jugoslaviska konsulatet i Göteborg, mordet på ambassadören Vladimir Rolovic i Stockholm och flygplanskapningen på bulltofta. Mikulic var starkt misstänkt för flera av dessa terrordåd, bland annat så var han häktad för flygkapningen men släpptes på grund av bevisen inte räckte till.
Mikulic lämnade officiellt alla sina politiska uppdrag och flyttade till Falkenberg 1975. Det fanns olika rykten om varför så var fallet, ett var att Mikulic hade missbrukat sitt förtroende i föreningen och hade förskingrat pengar. Vilket är en av teorierna till varför Mikulic mördades. En annan teori var att Jugoslaviens president Josip Broz Tito hade skickat sin underrättelsetjänst för att mörda Mikulic.
Mikulic hade fått hotelsebrev strax innan hans död, samma brev som hans vän chefideologen i HNO Drina, Mato Skocic också fått. I brevet står bland annat:
”Du ska inte bry dig om att söka skydd hos någon, allra minst svenska polisen eller invandrarverket, ty hos dessa institutioner har vi våra män.
Även personer på LO kommer att hjälpa oss. Det har de lovat oss, och även vissa politiker. Om du vågar visa upp det här brevet för allmänheten påskyndar du bara verkställandet av din egen dödsdom.”
Dagen innan mordet så hade folk sett en orangefärgad Opel Manta utanför både Mikulic och Mato Skocic hem.
Morgonen den 15e december 1975 så vaknade Mikulic vid halv fem, tvättade sig, kokade kaffe och sa adjö till sin fru för att gå ut till sin Volvo 145a och åka till jobbet på Arendalsvarvet i Göteborg. Men väl ute vid bilen så möter han sin baneman (enligt polisen så var de två st) och dog av två skott i huvudet. Den 65-åriga tidningsbudet Rudolf Johansson möter strax efter skotten en vit amazon som polisen tror är bilen mördarna använde.
Ingen blev åtalad för mordet men länsåklagaren Brynolf Wendt (senare känd från TV3s Efterlyst) hade en 38-årig landsman häktad för mordet ett par veckor men som fick släppas senare när rätten avslog Wendts begäran om att förlänga häktningen.
Jag kan verkligen rekommendera att läsa dessa tre artiklar då jag kan inte kortfattat berätta all information de har.
Lektyr nr 3 1976
Se nr 11 1976:
Lektyr nr 21 1985:
Något som Mr herrtidning gillar så är det gamla video och ljudformat. Desto mer absurda, desto roligare. Till exempel så har jag en av Sveriges och möjligen en av Europas största samling av filmer på video 2000 formatet. Ett format så ”dött” att det sällan kommer upp när man talar om formatkriget på 80-talet mellan betamax (Sony) och VHS (JVC mfl).
Men VHS, betamax eller video 2000 var inte det första hemformatet för filmer till privat bruk. En av de absolut första formaten för att hyra spelfilmer var Cartrivision.
Det introducerades på (amerikanska) marknaden 1972 men det gick inte så bra. Ett skäl, vilket artikeln i Lektyr nr 43 1981 tar upp, är att de såldes främst inbyggd i en TV-möbel med en TV.
Det är en intressant historia som Dennis Trimble från Advance video i San José som köpte upp konkurslagret efter Cartrivision berättar för journalisten Else-Marie Lundin.
Och Mr herrtidning bjuder även på en extra artikel om CVC (compact video cassette) formatet som var film på en liten kassett ungefär lika stor som musikkassett från samma nr.
Jag har i ett tidigare inlägg postat en artikel från Veckans stopp 1982 av kungen av kriminaljournalistik Bo Ahlqvist. Denna gången så postar jag en tidigare artikel från Lektyr nr 22 1980, som kom strax efter mordet. En fördel med Lektyrs artikel är att den är mycket närmare gärningen, och ger polisens syn på fallet strax efter morden. Fördelen med artikeln från Veckans stopp är att den är publicerad två år senare och kan ge nyare information som kommit fram och avfärda tidigare information (t ex teorin om en rånmord).
För oss som är intresserad av fallet så kompletterar de varandra. Denna artikeln har flera intressanta bilder och lite mer information vad Ann-Louise och Mia gjorde innan de blev mördare.
Så klart så finns det en tråd om fallet på flashback där information om en holländsk seriemördare Koos Hertogs som var misstänkt för fallet kommit upp. Möjligheten finns absolut att han mördade svenskorna men med tanke på att han samtidigt som han erkände sina andra mord så erkände han inte morden på svenskarna. Om han var skyldig, varför erkände han inte de också?
Oavsett, ett intressant fall som vi nog kommer tillbaka till i framtiden.
När videon kom så handlade en stor del av diskussionen om piratkopieringen. Filmbolagen klagade på piratkopierade filmer, pirater tjänade grova pengar på kopior och ”Svensson” lånade piratkopior av varandra. Många system och idéer fanns hur man skulle stoppa piratkopieringen.
I Lektyr nr 29 1981 under ”allt om video” så presenterar Lars-Göran Ridderstrand sitt system med märkta kassetter och ett uthyrningskort som han kallar för ”Vidcard”. Så här i efterhand så kan man tycka att Ridderstrands system vara lite väl krångligt för 1981. Vad jag vet så blev inte detta vidcard system någon hit, om det ens kom i bruk (tveksamt).
I samma tidning så tar de upp att Tobe Hoopers film The funhouse har stoppats två gånger av svenska filmcensuren och ”topparnas toppfilm”, De vilda gässen.
OBS: Spoiler, om ni inte vill veta slutet på Funhouse, läs inte texten!
Herrtidning 