I början av 80-talet, när videon slog igenom, så hade alla seriösa tidningar (vilket självfallet Lektyr räknas som) sektioner i tidningen eller återkommande artikelserie med tips kring video. Vad man ska välja, vad betyder alla dessa krångliga ord som ”fast forward”, och vilka filmer som var värda att hyra.
Lektyr började med sin videosektion, ”allt om video”, i och med nr 27 1981. I det numret så ger de bland annat tips om hur man hittar rätt i videodjungeln. De har även sin första videotoppen, där favoritfilmen Stone hamnade på tionde plats.
Så njut av lite härlig videonostalgi.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I Lektyrs ”allt om video” så hade de återkommande artiklar om videohandlare i början av videoexplosionen. Något som ofta glöms bort nu för tiden är hur fort videomarknaden blev överetablerad på många ställen. I Lektyr nr 30 1981 så tar man upp kostnaden att köpa filmer, att behöva ha samma film på flera format med mera.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
I Lektyr nr 1 1982 så hälsar journalisten Per Johansson på Mats Johansson och Jan Persson som har butiken Videopunkten i Stockholm city. De lyfter också problemet med överetablering och jag gillar Mats kommentar ”Hos videopunkten springer ingen 13-åring in och får hyra porr och sadistvåld.” Jag gillar även Mats favoritlista som både innehåller Helvetestrippen (som jag själv har på vhs, betamax, video 2000 och stolpaffisch) och storsamlaren swe-x’s favoritfilm El cid på listan.
Göteborg vill inte vara sämre. I Lektyr nr 9 1982 så besöker journalisten Benny Rudarp västkusten och Tommy Högenberg som äger Videospecialisten som är den första butiken i Göteborg som hyrde ut videofilmer. Han tar upp bland annat problemet med radiohandlare som när de säljer videobandspelare ger kunderna möjlighet att hyra filmer gratis under en längre tid. Bilden på Högenberg visar även upp flera schyssta utgåvor för oss filmnördar.
Jag avslutar detta inlägget med en artikel i samma tidning (Lektyr nr 9 1982) där journalisten Benny Rudarp hoppar in och hjälper en videobutik i Stockholm. Artikeln är mer humoristisk men den tar upp en del problem som jag själv minns. Sen så undrar jag vilken ”urtaskig italiensk deckare” Benny blir utskälld för att ha hyrt ut.
Tidiga 80-talet, vilken tid. Vi hade bara två kanaler på TVn så när videon kom så var det en revolution. Helt plötsligt var man inte bunden av SVTs skrala utbud eller den lokala biografen. Nu kunde Svensson när som helst välja vilka filmer han eller hon ville se. James Bond ikväll eller kanske Tolv fördömda män?
Ett problem var att filmbolagen inte hängde med att kunna erbjuda vad kunderna ville se tillräckligt snabbt i början av videoboomen. Det var då videopirater frodades. Jag har i två tidigare postningar tagit upp detta fenomen ( Nordens största videopirat och Videopiraternas fiende nr 1 ), läs gärna de.
Detta inlägg kommer från Lektyrs ”allt om video” nr 28 1981 där journalisten Else-Marie Ludin berättar om när filmbranschens samarbetskommitté tar hjälp av Anders Andarve (Sydsvenska videodistributören och senare mannen bakom första officiella släppet av ”Motorsågsmassakern” i Sverige) för att snoka runt bland videopirater.
Det är en fascinerande läsning om en tid när folk kunde åka till en bilverkstad och köpa en piratkopia av Superman för 600 kr! Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Lektyr gjorde ett besök till Norge i nr 5 1982 för att ta tempen på deras videomarknad. Först besöker de Steinar Olsen som äger Olsens video (”Video-olsen”) i Oslo. En kort och intressant intervju om skillnaderna mellan Sverige och Norge.
Sen besöker Lektyr Rolf Gundersen som är försäljningschef på Novio A/S som är en distributör som specialiserar sig på norsk film. Mycket intressant läsning om videons barndom i Norge.
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
Ibland så hittar man en fantastisk artikel som man inte räknat med när jag bläddrar mina gamla herrtidningar. Som journalisten Bo Zetterlund artikel i tidningen Se nr 2 1976 om det framtida TV-skivspelaren från Telefunken, TeD (Television Electronic Disc). Ett format som annonserades redan 1970 av Telefunken och Teldec. Då kunde detta 8 tums skivsystem bara lagra 5 minuter per skiva. När formatet introducerades på tyska marknaden 1975 så hade man dubblat speltiden till 10 minuter per skiva. Mer info om formatet finns på Wikipedia. Finns även ett par intressanta videos på youtube man kan kolla på.
Artikeln har två fantastiska färgbilder från ett vardagsrum 1976. Vilken stilful matta och TV! Väldigt tidstypisk design och en intressant artikel. Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Något som Mr herrtidning gillar så är det gamla video och ljudformat. Desto mer absurda, desto roligare. Till exempel så har jag en av Sveriges och möjligen en av Europas största samling av filmer på video 2000 formatet. Ett format så ”dött” att det sällan kommer upp när man talar om formatkriget på 80-talet mellan betamax (Sony) och VHS (JVC mfl).
Men VHS, betamax eller video 2000 var inte det första hemformatet för filmer till privat bruk. En av de absolut första formaten för att hyra spelfilmer var Cartrivision. Det introducerades på (amerikanska) marknaden 1972 men det gick inte så bra. Ett skäl, vilket artikeln i Lektyr nr 43 1981 tar upp, är att de såldes främst inbyggd i en TV-möbel med en TV. Det är en intressant historia som Dennis Trimble från Advance video i San José som köpte upp konkurslagret efter Cartrivision berättar för journalisten Else-Marie Lundin.
Och Mr herrtidning bjuder även på en extra artikel om CVC (compact video cassette) formatet som var film på en liten kassett ungefär lika stor som musikkassett från samma nr.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
När videon kom så handlade en stor del av diskussionen om piratkopieringen. Filmbolagen klagade på piratkopierade filmer, pirater tjänade grova pengar på kopior och ”Svensson” lånade piratkopior av varandra. Många system och idéer fanns hur man skulle stoppa piratkopieringen.
I Lektyr nr 29 1981 under ”allt om video” så presenterar Lars-Göran Ridderstrand sitt system med märkta kassetter och ett uthyrningskort som han kallar för ”Vidcard”. Så här i efterhand så kan man tycka att Ridderstrands system vara lite väl krångligt för 1981. Vad jag vet så blev inte detta vidcard system någon hit, om det ens kom i bruk (tveksamt).
I samma tidning så tar de upp att Tobe Hoopers film The funhouse har stoppats två gånger av svenska filmcensuren och ”topparnas toppfilm”, De vilda gässen. OBS: Spoiler, om ni inte vill veta slutet på Funhouse, läs inte texten!
(Tryck på bilden för en högupplöst version att läsa)
I Lektyr nr 47 1981 under ”allt om video” så finns det en intervju med mannen bakom det klassiska videobolaget VCX, Steve Dionis. VCX som för videonördar och porrsamlare är kanske mest känd för deras porrfilmssläpp, eller som Dionis helst vill kalla dem ”adultfilms”. Men VCX släppte även en del klassiker på video.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Gamla herrtidningar är en guldgruva för oss som gillar videoboomen på tidiga 80-talet. Mängder av små artiklar som var för sig är en viktig pusselbit av det stora videopusslet. Jag kommer posta allt från dessa som är av minsta intresse här. Redan imorgon (söndag) så kommer en till artikel om ett kultbolag som gav ut ”naturfilm”…
I Lektyr nr 32 1981 så besöker journalisten Else-Marie Lundin Video shack inc på Broadway i New York (USA). Enligt artikeln så är detta ”världens största videoaffär med 5000 titlar” 1981. Om det stämmer vet jag ej men affären verkar vara massiv och man ser stora mängder VHS, antagligen också betamax samt några CED bakom en disk. Lundin får en intressant intervju med ägaren Joe Burns men än bättre är de fantastiska bilderna. Här är det en stor fördel att klicka på bilderna för att få de högupplösta versionerna av bilderna. Så låt oss för en liten stund sväva tillbaka till en tid av tjock-tvs, 20 kilos videoapparater och videobutiker. Mycket nöje.
(Tryck på bilderna för en högupplöst version att läsa)
Jag fann även en snygg bild på stället när jag sökte på duckduckgo som jag lägger upp här.
Herrtidning 